- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
97

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Victor Sjödin: Glidfog i väggar på stelt underlag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 9

SEPT. 1934

TEKNISK TIDSKRIFT

VAG- ocHWTENBYGGNADSKöNST

INNEHÅLL: Glidfog i väggar på stelt underlag, av civilingenjör Victor Sjödin. - Några synpunkter beträffande
ekonomisk dimensionering av böjda plattor i armerad betong med hänsyn till normalbestämmelserna av år 1934,
av P. Wilh. Werner. - George W. Fuller f- - Provning av förankringsbultar i berg. - Litteratur.

GLIDFOG I VÄGGAR PÅ STELT UNDERLAG.

Av civilingenjör VICTOR SJÖDIN.

Det visar sig ofta att i väggar eller liknande
konstruktioner av betong, gjutna direkt på berg eller
annat fast underlag, vertikala sprickbildningar
uppstå, som sträcka sig från basen ett längre eller
kortare stycke uppåt. Där man fordrar täthet,
såsom vid konstruktioner utsatta för vattentryck samt
konstruktioner nedsänkta i fuktig jord, är det ofta
i hög grad önskvärt att undvika dylika
sprickbildningar.

I allmänhet uppnås ingen avsevärd förbättring i
dylika fall genom att uppdela väggen i lameller
medelst ett större antal vertikala dilatationsfogar.
Orsaken härtill är lätt att inse. Tänker man sig en
vägg av viss längd, direkt fastgjuten vid berg eller
annat fast underlag, förhindras alla horisontella
kon-traktioner i skiktet närmast berget. Betongen
utsättes därför inom detta område för en töjning, som
i varje punkt är lika med betongens fria krympning,
åtminstone så länge som de förut omnämnda
vertikala sprickbildningarna ej hava uppkommit, och
det är tydligen just denna töjning, som ger upphov
till sprickbildningen. Detta förhållande gäller
oberoende av huruvida vertikala dilatationsfogar finnas
eller ej. Genom att inlägga sådana dilatationsfogar
på ringa inbördes avstånd kan man möjligen ernå,
att eventuella sprickor ej tränga så långt upp i
väggen, men risken för sprickbildning och därav följande
otäthet kvarstår alltjämt.

Fig, l visar schematiskt en konstruktion ägnad
att förebygga dylik sprickbildning. Konstruktionen
har på författarens förslag och i samråd med
föreståndaren för tunnelbanans projekterings- och
kon-struktionsavdelning civilingenjör Gösta Lidén utförts
i Stockholms stads nyligen färdigställda
förortsbane-tunnel Karl Johans torg-Skanstull och har visat sig
effektiv att förhindra sprickbildning i konstruktionen.
Principen är att åstadkomma en åtminstone under
betongens krympning temporär glidfog mellan
tunnelväggarna och grundkonstruktionen. För att ernå
denna möjlighet till glidning bestrykes
grundkonstruktionen efter avplaning (i figuren antages
av-planingen hava skett genom formsättningen) med
ett tunt lager asfaltemulsion eller dylikt, som
förhindrar bindning mellan väggarna och
grundkonstruktionen. Finnas genomgående järn i fogen
bestrykas dessa på ca 15 cm längd ovan fogen med
ett tjockt lager asfalt eller omviras med bitumen-

matta eller dylikt, detta för att de genomgående
järnen ej skola förhindra väggarnas kontraktion vid
krympningen.

Fig. 2 visar en normalsektion av betongtunneln
mellan de båda underjordiska stationerna. Såsom
framgår därav äro väggarna i sin nedre ända
in-spända i berget, varför genomgående armering
finnes i gjutfogen. Glidfogen i fråga är emellertid
utförd även i de delar av tunneln, där berg ej
förekommer; detta emedan bottenkonstruktionen av
utförandeskäl i vissa fall byggts flera månader före
väggkonstruktionen, och risken för sprickbildning i
väggarna sålunda förefinnes, enär underlaget vid
väggarnas gjutning kan betraktas som mer eller
mindre färdigkrympt. Horisontalkraften i fogen
upptages av den å figuren visade klacken, under det
att moment och normalkraften i snittet överföres
av de genomgående järnen i fogen samt genom direkt
anliggning mellan ytorna i fogen. Såsom framgår
av figuren äro tunnelväggarna i detta fall fullt in-

Tryck från

denna

-Fa,

"oaen ocn c/e aenomaoenc/e
järnen behana/as enl.
sär-sjzi Id be skri’i/ninct.-

Fig, 1. Schematisk bild av fog.

spända i undergrunden. För att nämnda anliggning
skall vara betryggande har asfaltlagrets tjocklek
gjorts så tunt som möjligt med användande av
tunnflytande asfaltemulsion, som även i tunna skikt
täcker ytan och sålunda förhindrar bindning mellan
de båda ytorna i fogen. De genomgående järnen
hava bestrukits med ett tjockt lager asfalt på ca 15
cm längd ovan fogen. I ifrågavarande tunnel har
man sålunda i motsats till de flesta liknande tunnlar
i utlandet uteslutit den dyrbara isoleringen av
tunnelväggarna och i stället kunnat åstadkomma full

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free