Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Victor Sjödin: Glidfog i väggar på stelt underlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 SEPT. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
99
särskild behandling av de genomgående järnen
ej utförts. I dessa partier hava likaledes mer
eller mindre framträdande sprickbildningar
kunnat observeras, vilket visar, att glidfogen
ej är fullt effektiv annat än i samband med
särskild preparering av de genomgående järnen.
Undantag härifrån utgöra en del partier, där
grundkonstruktionen stått på betongpålar eller
på grus och gjutits endast ca 14 dagar före
väggarnas gjutning. Här hava inga
sprickbildningar i väggarna observerats, trots att ingen ,
preparering av de genomgående järnen
företagits, utan ytan endast bestrukits med
emulsion. Frånvaron av sprickor torde i detta fall
bero på, att grundkonstruktionen ej står på fast
underlag och vid väggarnas gjutning ännu har
en stor del av sin krympning kvar, vilken då
kan antas ske parallellt med väggarnas
krympning, utan att ge upphov till sprickbildningar. Klockan
Observationerna på platsen hava omfattat dels
förekomsten av eventuella sprickbildningar i
konstruktionen, tidpunkten för deras
framträdande och deras tillväxt med tiden, dels undersökning
av rörelserna i de vertikala dilatationsfogarna.
Observationerna hava utförts med ett skalmikroskop, där
rörelser ned till 1/100 mm kunnat observeras.
Rörelsen i de vertikala dilatationsfogarna har vid 15 m
avstånd mellan desamma uppmätts till i medeltal ca
l mm. I de ovannämnda fall där glidfogen ej
utförts har såsom väntats ingen eller mycket ringa
rörelse kunnat observeras i dilatationsfogar. I dessa
partier har såsom förut nämnts sprickbildning
förekommit, och den sammanlagda bredden av
sprickorna i ett 15 m fack inklusive rörelsen i en
anslutande dilatationsfog har uppgått till i medeltal
ca 0,5 mm, alltså något mindre än den nyssnämnda
rörelsen i en dilatationsfog då glidfogen kommit till
utförande. Detta är ej förvånansvärt, då en del av
betongens krympningsrörelse kan antagas upptagas
av betongens töjning i de partier som äro belägna
mellan sprickorna.
Observationerna i fråga hava beträffande de först
gjutna partierna utsträckts över en tid av ca 19
månader. De observerade rörelserna i
dilatationsfogarna innefatta därför förutom inverkan av
betongens krympning även rörelser på grund av
lufttemperaturens växling från en årstid till en annan.
Glidfogen i fråga bör även kunna vara verksam
för temperaturrörelser. I ifrågavarande
konstruktion, som är helt nedsänkt under markytan, och
temperaturdifferenserna sålunda bliva relativt små, och
i varje fall böra bliva likformiga i hela
konstruktionen, torde risken för sprickbildning av temperatur
ej vara överhängande, även om fogen i framtiden
av en eller annan anledning skulle upphöra att
verka som glidfog.
I ifrågavarande tunnel hava väggarna medelst
vertikala dilatationsfogar tätade med kopparbleck
indelats i lameller av normalt 15 m längd. Även
den ’här beskrivna glidfogen har tätats med ett
längsgående kopparbleck. På de underjordiska
stationerna förekomma även element av 20 m längd
mellan dilatationsfogarna. Ej heller i dessa större
element har någon sprickbildning kunnat påvisas.
Då det skulle hava varit förenat med särskilda
kostnader att stålslipa den preparerade ytan, och det
Friklionskoefficieni’
Rörel s
«/«»» a/a */a ’%
Fig. 4. Diagram över provningsresultat.
vid utförda prov visade sig tillräckligt att avriva
ytan vid betonggjutningen, hava kostnaderna för
fogens utförande varit mycket små.
I det följande angives, huru man kan beräkna
storleken av den kraft, som motverkar betongens fria
krympning i ovan beskrivna glidfog som funktion
av avståndet mellan dilatationsfogarna, den
genomgående armeringens mängd, längden av den
preparerade delen av järnen samt friktionskoefficienten
i den preparerade ytan. Antag enligt fig. 5 att
väggens längd dvs. avståndet mellan 2 vertikala
dilatationsfogar = lv +1 h - 2 l, och att
normaltrycket räknat pr längdmeter vägg - p, samt att
krympningsrörelsen vid ett genomgående järn vilket
som helst = $. Det totala rörelsemotståndet i
glidfogen är sammansatt av dels friktionsmotståndet i
den preparerade ytan och dels av varje enskilt järns
motstånd mot rörelsen. Detta senare motstånd är
större, ju större järnets avstånd är från väggens
rörelsecentrum, och ökar horisontalkraften i fogen
språngvis såsom framgår av diagrammet i fig. 5.
De genomgående järnen i fogen antagas på en längd
Fig. 5. Diagram över rörelsemotståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
