Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Victor Sjödin: Glidfog i väggar på stelt underlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
TÉ K NIS K TID SK RIF T
22 SEPT. 1934
A över fogen bestrukna med asfalt eller preparerade
på annat sätt, så att järnets motstånd mot rörelsen
endast utgöres av järnets deformation enligt fig. 6 b.
Om sådan behandling av järnen ej företages,
an-stränges järnet för skjuvning redan vid en mycket
ringa krympningsrörelse, vilket ger mycket stort
rörelsemotstånd och upphov till vertikala
sprickbildningar i betongen vid de genomgående järnen.
Fig. 6. Deformationsschema.
Varje enskilt järns motstånd mot rörelsen kan
beräknas genom att järnet betraktas som en i bägge
ändarna fullt inspänd balk av längden ^,- som
utsättes för en sidorörelse = <3 med bibehållna
and-tangenter. Järnets motstånd mot den fria
krymp-ningsrörelsen utgöres tydligen av horisontalkraften
H i denna balk.
Med de beteckningar som framgå av fig, 6 c
erhållas följande ekvationer:
(t)
*__ __ M tf
~~ WEJ ~~ WEJ
H
M
(9 == ______- = O
2 E J EJ
Ur (2) erhålles M = ^
u
vilket värde insatt i (1) ger
d = T^–7 och alltså
1^ /w
(3)
–––33––-OCn 6nl- (^)
6£’Jr^
(4)
(5)
Det maximala motståndet mot krympningsrörelsen
uppstår tydligen i väggens rörelsecentrum och
beräknas genom addition av friktionsmotståndet i
fogen och summan av järnens rörelsemotstånd,
varvid summan utsträckes över vänstra eller högra
delen av väggen räknat från rörelsecentrum.
Betecknas friktionskoefficienten i den preparerade ytan
med / och ifrågavarande summa med //mix erhålles:
12EJS
12EJ6
tf ’
(6)
Ur ek v. (6) kan såväl rörelsecentrum som 7/lliax
bestämmas. I de allra flesta fall är konstruktionen
symmetrisk och antalet genomgående järn pr
längdmeter - konstant. Formel (6) kan då förenklas
enligt nedan.
Einar järnets motstånd mot rörelsen är
proportionellt mot $, som i sin tur är proportionellt mot
järnets avstånd till rörelsecentrum, kan man tänka
sig alla järn koncentrerade i väggens
fjärdedelspunkter.
m
*_- w +
där åm = väggens horisontalrörelse i
fjärdedelspunkten och n = antalet järn på ena sidan om
rörelsecentrum. Antages krympningsrörelsen
motsvara en temperatursänkning av t° blir
l
åm = 0,oooji -t-= 0,000005 ti och (1) kan skrivas
0,oooo6 EJ t n
Y
Formel (8) är lämplig för bedömande av de
åtgärder, som äro lämpliga för undvikande av
sprickbildning i konstruktionen.
Risken för sprickbildning minskas i den mån
7fmax minskas. För ett visst #niax kan man beräkna
dragpåkänningarna i väggens underkant genom att
betrakta väggen åverkad av en excentrisk
normalkraft - Hmåx och sålunda bedöma risken mot
sprickbildning. Av (8) framgår direkt att faran för
sprickbildning är överhängande stor vid direkt
sam-mangjutning av väggen mot underlaget. Detta fall
motsvaras i formeln av att / får ett mycket högt
värde, som närmast motsvaras av skärhållfastheten
i ytan. Av formeln framgår även, att en glidfog
utan behandling av de genomgående järnen ger
mycket höga värden på #max. Detta fall motsvaras
i formeln av ett ^-värde som tenderar mot O och
endast begränsas av skärhållfastheten i de
genomgående järnen. Tjockleken av det beklädnadslager,
som antages på längden 2 av järnet, bestämmes av
det d-värde, som det mest deformerade
armerings-järnet erhåller, alltså det, som är beläget på största
avståndet från rörelsecentrum.
^-värdet för detta järn blir tydligen 3lliax = 2 <5m
...<5m« = 0,ooooi-*Z................ (9)
För att risken mot sprickbildning skall vara den
minsta möjliga, bör friktionskoefficienten / vara
låg, och värdet ^, dvs. längden av den preparerade
deleri av järnet, ej vara alltför lågt. De
genomgående järnens rörelsemotstånd avtar proportionellt
ined tredje potensen av l och sålunda synnerligen
hastigt. Det framgår även, att alltför långt avstånd
mellan dilatationsfogarna ökar #max och sålunda
dragpåkänningarna i väggens underkant.
I sådant fall kan det visa sig erforderligt att
inlägga dragarmering i väggens underkant. Av
praktiska utförandeskäl och kostnadsskäl är det ej
lämpligt att minska friktionskoefficienten / i ytan allt
för mycket, då detta skulle motsvaras av en
noggrann avslipning av ytan eller av ett tjockare
smör j lager, vilket senare kan inverka skadligt på
konstruktionens verkningssätt.
Då faran för sprickbildning torde vara störst under
den tid, då betongen ännu saknar sin fulla
hållfasthet, torde den största risken vara eliminerad redan
genom att sammanbindningen i fogen på ett eller
annat sätt förhindras, så att konstruktionen får en
viss rörelsemöjlighet åtminstone under denna
kritiska tid. Är den genomgående armeringen kraftig,
såsom fallet var för ifrågavarande
tunnelkonstruktion, där väggarna voro fast inspända i underlaget,
synes det även vara av vikt, att de genomgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
