- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
129

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Ulf Bjuggren: Beräkningar av ramar genom successiv momentfördelning - Dag Blomberg: Standardisering av vägbeläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 NOV. 1934

VÄG- OCHVATTENBYGGNADSKONST

129

Man har nu uppnått, att ramen är i jämvikt både
mot knutpunkternas vridning och
horisontalförskjutning. Det i varje balkända slutliga, uppträdande
momentet är lika med summan av de i de båda
beräkningsavsnitten erhållna momenten.

Slutord.

Av det föregående framgår metodens
användbarhet för olika slag av konstruktioner och
belastningsfall. Här skall dessutom endast i korthet omnämnas,
att en exakt motsvarighet till beräkningsmetoden
genom successiv momentfördelning finnes. I en
doktorsavhandling har den danske ingenjören AXEL EFFS.EN
behandlat en metod, som han kallar "Die Methode

der primären Momente".1 Vid öppna ramsystem
(exempelvis kontinuerliga balkar, rätvinkliga ramar
med endast en kontinuerlig horisontalbalk) beräknas
erforderliga inspänningskonstanter direkt för de
enskilda balkarna. Vid slutna ramkonstruktioner
erhållas dessa konstanter medelst passning. I många
konstruktioner blir denna metod lika enkel som
beräkningen genom successiv monientfördelning. Den
senare metoden har dock sina stora fördelar genom
sin lätt åskådliggjorda metodik.

i "Die Methode der primären Momente zur Berechnung
ebener statisch imbestimmter Systeme. Eine analytische
Festpunktmethode von Axel Effsen." Köpenhamn. Förlag
J. Jörgensen & Co, Ivar Jantzen.

STANDARDISERING AV VÄGBELÄGGNINGAR.1

Av civilingenjör DAG BLOMBERG.

Standardisering och rationalisering äro gamla
slagord och innebära i och för sig intet nytt. Redan för
ett tiotal år sedan ansågos de vara synonyma med
begreppet god ekonomi. I dessa dagar har
begreppet standardisering emellertid åter blivit aktuellt
genom den standardiseringskonferens, som hållits i
Stockholm. Det kan därför vara av ett visst intresse
att se i vad mån standardiseringen har vunnit insteg
inom vägbeläggningstekniken och vad som i sådant
avseende återstår att göra.

Standardisering har i främsta rummet satts i
samband med industrien. Nyligen infördes gemensam
standard för gatsten och kantsten inom de nordiska
länderna, varmed standardiseringen alltså kommit
in på gebitet vägbeläggningar. Redan tidigare har
en tendens till standardisering kunnat skönjas, såväl
vid stensättning, som vid beläggningar av högre
klass. Vid de s. k. halvpermanenta beläggningarna
råder däremot ingen dylik enhetlighet i utförandet.
Säkerligen beror detta till stor del på att
arbetsför-fårandet därvidlag är relativt populärt, och att de
väg-distrikt och andra, som utföra dylika arbeten, icke
haft intresse av att bedriva dem som industri och i
avsikt att åstadkomma en möjligast likvärdig
produkt.

De beläggningar, som kunna förväntas i större
omfattning komma till utförande under de närmaste
åren, äro just de halvpermanenta beläggningarna. En
uppskattning i detta hänseende har gjorts av 1931
års väg- och br o sakkunniga. Det nuvarande behovet
av beläggningar på landsbygdens vägnät skulle enligt
de sakkunniga motsvara en approximativ kostnad
av 45 mill. kr., ett behov, som anses komma att
stegras i hastigare tempo än trafikökningen. Av
utredningen i övrigt framgår, att behovet av
permanenta beläggningar (likaledes på landsbygdens vägar)
är relativt obetydligt. De erbjuda därför i detta
sammanhang mindre intresse.

Utförandet av halvpermanenta beläggningar med
bidrag av underhållsmedel har under innevarande år

i Anförande vid Svenska teknologföreningens avd. för
Väg- och vattenbyggnadskonst sammanträde den 24 sept.
cl. å.

medgivits för en sammanlagd kostnad av 5 mill. kr.
Av dessa beläggningar hinna förmodligen endast
hälften komma till utförande under året. Förutsatt
att nästa år ytterligare 5 mill. ställas till förfogande
för utförande av sådana beläggningar, skulle alltså
under det kommande året beläggningar kunna
utföras för en sammanlagd byggnadskostnad av bortåt
7,5 mill. kr. Det är som synes ett betydande belopp
det hela rör eg om per år, och någon minskning
under närmast följande år är knappast trolig, då det,
såsom ovan sagts, redan nu behövs beläggningar för
sexdubbla beloppet, och behovet kan väntas komma
att stegras relativt hastigt. Därför blir, praktiskt taget,
frågan om vägbeläggningarnas standardisering för
vårt land en fråga om de halvpermanenta
beläggningarnas standardisering.

I vad mån är då en standardisering av dessa
beläggningar för närvarande genomförbar?
Beläggningarna utföras som bekant genom blandning av
stenmaterial och bituminösa bindemedel (asfalt eller tjära)
eller såsom indränkning av stenmaterialet med
sådana bindemedel, vilket vanligen sker maskinellt.
Utförandet blir därför i stor utsträckning beroende
på de maskiner, som stå till buds, samt framförallt
på stenmaterialets sortering. Standardisering av
sten-storleken synes därför vara ett av villkoren, för att
en ’Standardisering av beläggningstyperna skall kunna
genomföras.

Under juli månad i år utsände Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ett cirkulär till Vägingenjörerna
i länen, där 9 olika halvpermanenta
beläggningstyper rekommenderades till användning.
Arbetsbeskrivningar för dessa 9 typer voro uppgjorda av
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med
Statens väginstitut. I dessa arbetsbeskrivningar
an-gåvos 6 siktstorlekar, till vilka de i
arbetsbeskrivningarna förekommande stens torlekarna hänförde sig
och framhölls som önskvärt, att dessa storlekar
infördes som standard. De nyssnämnda
arbetsbeskrivningarna avsågo följande beläggningstyper:

1) Ytbehandling av grusväg med tjära.

2) S. k. hyvelblandning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free