Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Forssell: Några synpunkter på frågan om den högre utbildningen i byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
TEKNISK TIDSKRIFT
22 DEC. 1934
som stodo på läktaren, ej kunde se, hade ej
generat upphovsmannen till detta ganska färska
byggnadsverk. För att nu hålla sig till ett oskyldigt
exempel.
Föremålet för arbete inom vårt fack" är ganska
vidsträckt: byggnaderna och driften i våra städer
och samhällen, kommunikationerna till lands och
vatten med anknytningarna utåt främmande länder.
Vidare ha vi vattendragens utnyttjande och deras
skötande. Till sist komma, dels som viktiga detaljer
i samhällen, dels som fristående objekt:
industrianläggningar. Inom detta byggande och denna
drift återfinnes praktiskt taget hela
ingenjörskonsten - alla branscher äro med. Intet
ingenjörsfack kan inrikta sig på att behärska detta i sin
helhet. Frågan blir då närmast, om vi skola nöja oss
med att inom detta vida fält taga hand om våra
specialuppgifter och hoppas på, att försynen måtte
ombestyra ett gott samarbete mellan alla
specialisterna, eller om vi skola inrikta oss på att jämte
våra specialuppgifter även taga hand om den
tek-niskt-ekonomiska ledningen inom dessa områden i
deras helhet. Det fanns en tid, då samhällets skötsel
togs om hand av så gott som vem som helst med
energisk vilja. Det var den ena eller den andra
stadsfullmäktigen som tog hand om saken och som
sedermera blev "kung" här eller "finansminister"
där. Här i Stockholm bildades så småningom en
mera stadgad förvaltning med en topp av politiska
personer, men till sist måste dock numera staden
skötas av skolade ämbetsmän. Nu är frågan: blir
det f. n. utbildat folk. som kan taga ledningen
vid skötseln av denna stora tekniskt-ekonomiska
apparat, där teknikern kommer att spela allt större
och större roll? När hela denna drift skall på
allvar sikötas, finns det verkligen Kompetent folk
härtill? Nu invändes på sina håll, att denna ledning
kan klaras på vanligt sätt av folk som utnyttjar
specialisterna. Men blir det bra gjort? Är det
lämpligt att sätta en jurist eller affärsman i spetsen? Är
det inte lämpligast att en tekniskt bildad person, som
kan en väsentlig del av saken, och som studerat sig
in i byggandet och driften vid väsentliga delar av
de olika företagen, också studerar metoderna för
det helas ledning? Här ligger en stor uppgift för
våra ingenjörer och framför allt för vårt fack. Det
är vår uppgift att se till, att dessa behov bliva
tillgodosedda vid utbildningen. Utbildning och
undervisning böra meddelas om skötseln av våra
samhälls-maskiner.
Om jag från dessa allmänna synpunkter övergår
till detalj behandling av våra studier vid tekniska
högskolan f. n., så ha vi till att börja med våra
grundläggande ämnen. För att börja med
matematiken, så är den för närvarande bra. Viss mindre
ändring kunde kanske ske, så att vissa delar gjordes
frivilliga, emedan de icke direkt behövas inom
tekniken.
Ett ämne vid tekniska högskolan, som är av
utomordentlig betydelse, men som de flesta kanske icke
ha en aning om att det finns, är "tillämpad
matematik". Däri ingå sannolikhetskalkylen med sina olika
tillämpningar, nyttiga för den statistik, som en
ingenjör behöver. Denna sak är av stor betydelse,
och det synes mig som om vissa delar av
matematiken skulle kunna utbytas mot tillämpad mate-
matik, som på grund av ämnesträngsel f. n. tyvärr
är frivillig.
Fysiken är icke särskilt anpassad för vårt fack.
Den mekanik, som väg- och vattenbyggare f. n.
läser, är för dem mycket illa anpassad. De få icke
någon utbildning i hydromekanik. Det fingo de på
min tid, och numera ges detta i den mindre kurs,
som finnes för bergsmän m. fi. I den mekanik, vårt
fack studerar, förutsätter man, att man skall
fortsätta läsa ’hydromekanik för speciallärare. På så
sätt får väg- och vattenbyggnadsingenjören icke lära
sig hydromekanik. Jag skulle vilja flytta över
väg-och vattenbyggarnas mekanikundervisning till
Mekanik II, som är mera avfattad för deras behov.
Geologien är från vår synpunkt väl ordnad. En
del biämnen kunna här icke närmare beröras. I
vissa fall äro de föga lämpade för våra behov t. e.
i maskinlära och maskinelement.
Geodesi för väg- och vattenbyggare bör omfatta
den undervisning, som behöves för att bliva
stadsmätare och intet annat. Att få detta genomfört har
visat sig svårt. I geodesin finnes en frivillig högre
kurs, som har ganska stor omfattning och studeras
av ganska många. I denna kurs ingår
baslinjemätning, trianguleringar av första ordningen,
astronomisk ortsbestämning och sådana saker, som jag
ej förstår vad man i vårt fack kan ha för nytta av,
och som man ej ens i sagan hört talas om att någon
väg- och vattenbyggare haft behov av. Men det
användes mycken tid härför. Bland annat går det
ett rykte, att man skulle Tara särskilt lämpad för
att bygga järnvägar i Persien, om man lärt sig
högre trianguleringar. I våra städer har det
förekommit högst en eller två gånger att en sådan högre
triangulering behövt göras på de sista 20 åren, och
det var visst i Norrköping och i Göteborg. För detta
ändamål skulle man ju kunna använda de experter,
som finnas, och ej belasta undervisningen därmed,
ens frivilligt.
Sedan ha vi de rent konstruktiva ämnena:
hållfasthetslära, byggnadsstatik och brobyggnad, vilka
bilda en grupp, som är väl tillgodosedd. Hela
traditionen har vid undervisningen varit inriktad på
dessa delar. Redan för 20 år sedan arbetade
jag-livligt i denna avdelning för ett avstyrkande av
professuren i brobyggnad och inrättande i dess
ställe av en professur i arbetsorganisation och
arbetsmaskiner. Det blev ej så, vilket jag livligt
beklagar. Hur hädiskt det än kan låta från mig, så
kunde man gott tåla vid en reduktion av de rent
konstruktiva ämnena, isynnerhet för närvarande, då
man även i andra professurer sysslar med liknande
saker. Jag tror, att det vore lämpligt om
profes-siiren i hållfasthetslära och byggnadsstatik samt
professuren i brobyggnad gjordes till en professur i
byggnadsstatik och brobyggnad, samt att
hållfasthetsläran lästes tillsammans med mekanisterna, vilket
skulle betyda en avlastning i de studerandes tid.
För närvarande föreläses parallellt under l:a året
lika kurser i hållfasthetslära av två professorer.
I husbyggnad ha vi varit vanlottade. En mindre
undervisning har på sista tiden igångsatts.
Förmodligen vore det bäst att återgå till professuren i
husbyggnad.
Många områden bliva nu försummade, för att det
ej finnes någon undervisning i allmän byggnadslära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
