Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 5 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 5 jan. 1935 - Notiser - Mineraloljor ur brunkol - Kolloplexkvarnen - Plexiglas - Lanolin som rostskydd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bitumenrika kolen destilleras i ugnar med inre eller
yttre uppvärmning. I dylika ugnar av olika typer
framställdes år 1932 225 000 ton mineralråoljor, varvid
anläggningarnas kapacitet utnyttjades till 81,3 %. Som
biprodukt erhölls en kvantitet av 710 000 ton
brunkolskoks, vilken endast delvis kunde vinna avsättning som
hushållsbränsle, varför man sökt intressera industrien
att använda den för ångpanneeldning.

Avsättningssvårigheterna för brunkolskoksen ha
dock gjort, att man ägnat stort intresse åt
oljeframställningsmetoder, som ej ge koks som biprodukt. Dels
har man kombinerat destillationsanläggningarna med
gasgenerering, varvid avsättningsmöjligheterna för den
erhållna gasen sätter en gräns för metodens
användbarhet, dels har man tillämpat en kombination av
destillering och förbränning på ångpannerost, varvid
förbränningsgaser få stryka genom ett lager av
brunkolsbriketter. Tjäran avdestilleras då, och brunkolskoksen
förbrinner på rosten.

En gynnsam särställning intager däremot
hydreringen. Metoden, som hittills tillämpats endast vid
Leuna-Werke (se Teknisk tidskrift 1934, h. 32 och 33),
karakteriseras av att oljan erhålles som huvudprodukt
jämte gas i jämförelsevis små mängder, för vilka
avsättningen ej vållar svårigheter. Gentemot övriga
metoder har hydreringen vidare fördelen, att brunkolens
bitumenhalt ej har något inflytande på oljeutbytet. Av
den torra, askfria brunkolssubstansen erhåller man
numera 60 % i form av bensin och resten i form av
gaser, såsom metan, etan, butan och propan, av vilka
propan avsättes som flaskgas eller för belysnings- och
värmeändamål i hydreringsanläggningens närhet,
medan de övriga gaserna kunna vidarebehandlas för
framställning av flytande kolväten. För framställning
av 1 ton bensin behövas 2,2 ton brunkol, varvid
bränslebehovet för kraftgenerering och vätgasens
framställning dock ej medräknats.

Man anser emellertid, att hydreringsmetodens
möjligheter för framställning av smörjoljor är av lika stor
nationalekonomisk betydelse som den syntetiska
bensinframställningen. Tillverkningen av bensin vid
Leuna-Werke utgjorde driftåret 1932/1933 120 000 ton,
men det är avsikten att öka produktionen till 300 000
ton, en kvantitet som märkbart inverkar på Tysklands
handelsbalans.

Kolloplexkvarnen. En ny kvarnkonstruktion för
malning av mjukt och medelhårt gods utgör den s. k.
kolloplexkvarnen, en utvecklingsform av den välkända
desintegratorn. Konstruktionen består av en med stift
försedd skiva, som roterar mellan stiften å en fast
skiva. Malgodset inmatas centralt genom den fasta
skivan och slungas av centrifugalkraften utåt periferien,
varvid det nedmales till en finhet, motsvarande 10 000
à 16 900 maskor pr cm² utan eller med en blott
obetydlig grövre återstod.

Den roterande slagskivan gör, alltefter diametern,
4 000 à 12 000 varv pr min., varemot svarar en
periferihastighet av 130 à 170 m pr sek. Vid denna höga
slagenergi ernås en vittgående finmalning av godset, som
lämnar kvarnen utan att passera någon sikt. De
konstruktiva svårigheterna ha legat främst i lagringen och
smörjningen. Vid slagskivor med så högt varvtal var
det nödvändigt att lagra den roterande skivans axel så
nära tyngdpunkten som möjligt. Detta inuti kvarnen
liggande lager måste smörjas på så sätt, att intet
smörjmedel kunde uttränga i malrummet och, omvänt, att
intet maldamm kunde intränga i lagret.

Svårigheterna ha lösts genom en speciell
cirkulationssmörjning. Kvarnen är försedd med en växel, som
översätter drivaxelns varvtal till det för slagskivans axel
erforderliga. Drivaxelns varvtal svarar mot en normal
elektromotors. Växelhjulen löpa i ett oljebad, från vilket
oljan får cirkulera in i lagren, smörjande och
kylande dessa, och åter tillbaka till växellådan.

Kolloplexkvarn, sammanbyggd med motor om 11 kW.

Vid de nyaste konstruktionerna har kvarnen
sammanbyggts med växellåda, motor och strömbrytare till
en enhet, vilken tar mycket liten plats. Fig. visar en
dylik konstruktion, försedd med en motor om 11 kW
och med en kapacitet av 300 à 500 kg pr tim. vid nämnda
finhetsgrad å den malda produkten. Kvarnen är avsedd
för bl. a. färg-, kemiska, farmaceutiska och
sockerfabriker.

Plexiglas är namnet på ett genomskinligt konstharts
som på senare tid förts i marknad av en tysk firma.
Produkten har enl. VDI-Zeitschrift (22 december 1934)
spec. v. 1,15 och kan bearbetas som andra konsthartser,
sålunda pressas, skäras och borras. Den framställes i
skivor av 0,5 mm och högre tjocklek samt antingen
ofärgad eller färgad i blått, grönt, grågrönt och rött.
Den säges vara motståndskraftig mot de flesta syror
och alkalier, havsvatten och solljuset. Även mot slag
och stötar säges den vara hållbar; om den slås sönder
splittras den ej. Värmeledningsförmågan är låg,
varför en ruta av plexiglas ej får något beslag av
kondensvatten vid temperaturskillnader mellan ut- och insidan.

Lanolin som rostskydd. En rapport, avgiven av det
brittiska Department of Scientific and Industrial
Research, behandlar resultaten av försök, vilka pågått i
fem år i avsikt att finna ett lämpligt sätt att vid lagring
av blanka metalldelar skydda dessa mot rost.
Försöken ha övervakats av National Physical Laboratory.
Enligt rapporten skulle den mest tillfredsställande och
ekonomiska metoden vara att bestryka metalldelarna
med lanolin, en produkt, varav man som bekant i
England har god tillgång. Rent lanolin är dock för
dyrbart för ändamålet, men rålanolin, i tillräcklig grad
destillerat, kan erhållas för ca 300 kr. pr ton.
Lanolinet bör lösas i solventnafta eller mineralterpentin,
varvid pr gallon (4,5 liter) av lösningsmedlet föreslås
3,5 kg lanolin, om mineralterpentin användes, och 3,75
kg vid lösning i solventnafta. Användes en mjuk borste
för påstrykningen, kan man med angivna kvantitet
täcka ca 110 m². Vid laboratorieexperiment och vid
praktiska prov å fartyg i tropikerna ha blandningarnas
ändamålsenlighet ur säkerhets- och kostnadssynpunkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>