Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 5 jan. 1935 - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ingenjör Arvid Munktell och överingenjör B.
Åström som suppleanter, till 1:e och 2:e klubbmästare
utsågos civilingenjörerna R. Lundquist resp. Sten
Ohlson.
Diskussionsmötet öppnades av ordföranden med bl. a.
en välkomsthälsning till de båda inbjudna
föredragshållarna, traktatberedningens sekreterare, jur. kand.
Gunnar Böös och träkolningsexperten jägmästare
Gunnar Norén.
I sitt inledningsföredrag över ämnet "Den svenska
exporten och det handelspolitiska läget" erinrade
sekreterare Böös om det pessimistiska uttalande den
dåvarande sekreteraren i tull- och traktatkommitténs
traktatavdelning, Günther, år 1922 gjorde rörande utsikterna
för världens produktion och handelsutbyte.
Protektionism, restriktioner, aggressiv politik, stark nationalism
och separatistiska tendenser präglade tidens ansikte.
Naturligtvis gjorde sig en motsatt strömning också
gällande, resulterande i ett vackert framtidsprogram, som
antogs av samtliga på Genuakonferensen våren 1922
representerade stater. Emellertid följdes de vackra
orden och föresatserna ingalunda av lika vackra
handlingar i de enskilda staternas handelspolitik, vars
internationella välkända milstolpar ju äro: 1927 års
världsekonomiska konferens i Genève, 1930 års
tullfredskonferens i Genève och 1933 års världskonferens i London.
Trots alla ärliga bemödanden har målet ständigt vikit
undan.
Det nuvarande läget kännetecknas av motsatsen till
samförstånd, och stormaktsrepresentanternas
uttalanden äro allt annat än tillmötesgående. Det ligger
åtminstone en viss sanning i det gängse uttrycket
"världshandelskriget — la guerre économique". I ett
avseende är avspärrningspolitikens likhet med kriget
omisskänlig, nämligen däri, att stora förluster och
skador uppstå för båda parterna — och för tredje man.
I jämförelse med 1929 hade världshandeln 1933 minskat
till innemot en tredjedel i värde, i kvantitet till tre
fjärdedelar (man observere det väldiga prisfallet).
Är nu världshandelns nedgång en följd av
avspärrningspolitiken eller tvärtom? Sannolikt föreligger en
växelverkan, som icke med säkerhet kan fastställas,
vilket föredragshållaren belyste med exempel från
Frankrikes kontingentering, framtvungen av
fasthållandet vid guldmyntfoten, och Hollands importreglering
av samma orsak. Även om restriktionsåtgärderna
betraktas såsom en följd av krisen, så ha de försvårat
densamma osv. — en cirkulus vitiosus av beklagligaste
slag.
Den nya handelspolitiken syftar mot utjämning
enligt bytesprincipen och resulterar i statsstyrelse —
économie dirigée — i stället för den hittills omhuldade
fria handeln. Härigenom omöjliggöres den
mest-gynnade nationsprincipen, en av den fria handelns
grundprinciper, och den svenska handelns hörnstenar. Den
svenska handelspolitiken är återhållsam beträffande
förhandlingar, den svenska tullpolitiken är "måttligt
protektionistisk" med "enkel" tulltaxa, som ej inbjuder till
aktiv förhandlingspolitik. Vårt lands exportvaror,
råvaror och halvfabrikat samt tekniskt högkvalitativa
produkter erfordra knappast heller en dylik politik.
Handelspolitisk passivitet är en omöjlighet, allra
minst för vårt land med dess positiva handelsbalans
med de flesta politiskt aktiva staterna. Vår hittills
förda liberala handelspolitik ger oss ej längre
möjlighet till självförsvar. Den oss nu påtvungna, mera
aktiva handelspolitiken, som kräver svåra och ofta
brådskande avgöranden, har påkallat en särskild
organisation, som tagit form i "traktatberedningen",
sammansatt av representanter för utrikesdepartementet,
kommerskollegium, industriförbundet och
exportföreningen under handelsministerns ledning, samt ett råd,
vari utom traktatberedningens ledamöter ingår ett antal
representanter för näringslivet, officiellt benämnt
1932 års handelskommitterade. Härtill kommer de
särskilda handelskommissioner, som utses för speciella
underhandlingar med respektive stater.
Ehuru vår handelsbalans med många länder är
positiv, var den i sin helhet 1933 svagt negativ och synes
förbli så även detta år. Med kompensationspolitiken
följer, att vi icke kunna öka vår export utan att
samtidigt öka vår import. Även om vi "ha råd" därtill
ligger största svårigheten i att göra det utan tvång och
reglering.
Föredragshållaren belyste dessa förhållanden genom
en summarisk redogörelse för vårt handelsutbyte med
vart och ett av de länder, med vilka vi hava
handelsförbindelser av betydelse. Det är självklart, att det för
varje land gäller regleringen av det direkta eller
indirekta handelsutbytet med motparten ifråga och de
följder en dylik reglering kan utöva på vederbörandes
självförsörjning eller handelsutbyte med "tredje
person". Redan härav framgår, vilka svårigheter som
möta, då den fria handeln skall ersättas av statlig
detaljreglering och världshandelns volym på ett så
betänkligt sätt som nu är fallet krympt tillsammans.
Föredragshållaren slutade med att framhålla vårt i
stort sett förhållandevis tillfredsställande läge och
nämnde därvid främst den svenska exportens
sammansättning av starkt eftersökta råvaror och halvfabrikat
samt högkvalitativa, konkurrenskraftiga specialartiklar,
vidare den svenska valutans dubbelsidigt förmånliga
läge, dess fasthet i förhållande till pund sterling, och
därmed numera även till dollarn, samt dess
exportstimulerande, konkurrenskraftiga position i förhållande till
guldvalutorna. Slutligen betonade han den svenska
regeringens vittsynta, principiellt restriktionsfria
handelspolitik, som sades ha bidragit till att på många håll
skapa och upprätthålla en good will för svenska
intressen av största värde.
Sedan ordföranden avtackat föredraghållaren,
framhöll han att intet blivit sagt om de risker för en absolut
statlig reglering av import och export som den nu
pågående handelsutvecklingen kan komma att innebära
och som för industriens män ingalunda vore önskvärd,
enär en sådan för visso icke skulle minska den
internationella handelns svårigheter. Den möjlighet som förut
fanns, när tullgränserna blevo för höga, nämligen att
överflytta industrien till det skyddade landet, står ej
heller längre öppen på grund av rådande skattepolitik.
Och perspektivet av självhushållning är ingalunda
ljusare. Skulle ej den intima kontakten med andra länders
handelspolitik kunna öppna en klarare bild över läget
än den vi nu har?
På denna fråga svarade inledaren, att de
handelspolitiska förhållandena för närvarande äro så
utomordentligt ovissa, att knappast någon än aldrig så
handelspolitiskt erfaren person torde tilltro sig uttala någon
profetia i detta ämne.
Överingenjör Wiberg, Finspång, ville tillskriva de
rådande svårigheterna i främsta rummet Amerikas
konstlat forcerade produktion och handel, som varit "början
till eländet och Amerikas skenbara blomstring under år
1929". Handeln forcerades genom försäljning på
avbetalning och handelsutbytet förlorade sin balans. Balans
utåt kunde uppnås endast genom upprätthållande av en
sund inhemsk ekonomi. Att söka hålla en konstant
eller ännu hellre svagt stigande prisnivå är av allra
största vikt. En deflation med tryckta priser förlamar
produktionen och belastar näringarna till olidlighet. Det
är detta som trycker "guldländerna"; en stabiliserad
prisnivå är det mål, som bör eftersträvas.
Det andra diskussionsämnet behandlade "Kolning i
transportabla ugnar" och inleddes av jägmästare
Gunnar Norén. Inledningsvis berörde föredragshållaren de
äldre kolningsmetoderna, begynnande med den redan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
