- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
8

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 5 jan. 1935 - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q. - Rättelse - Sammanträden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det gamla Kina brukade gropkolningen. Däremot
nämnde han icke, att denna gropkolning varit ytterst
vanlig även i Europa, och att den sannolikt i alla länder,
där träkol blivit framställda, utgjort en föregångare till
milkolningen. Sålunda är liggmilan med visshet icke
Sveriges äldsta metod för framställning av träkol. Från
beskrivning av milkolningen, alltför väl känd för att här
närmare beröras, övergick föredragshållaren så till
kolning i ugn, därvid omnämnande de båda principerna:
eldning mer eller mindre direkt i ugnen, resp. indirekt
eldning, dvs. utan att bränslegaserna komma i beröring
med kolveden (torrdestillering). De första
ugnskonstruktionerna medgåvo ej kontinuerlig drift. De nyare
avse dylik men fordra då mycket höga
anläggningskostnader, motsvarande en amorteringskostnad av 2 kr. till
3: 50 per erhållen läst kol. Före kriget kostade
ugnskolningen omkring kr. 5: 50 per läst och gav ett
nettovärde av biprodukter om 4 kr. per läst. Till en läst
kol åtgick av torraksved omkring 3,3 m3 per lästmått.
Om denna ved beräknas ha kostat kr. 2: 50 per m3,
uppgick totala kostnaden per läst till cirka kr. 9: 80. Med
nuvarande priser är sådan kolning otänkbar.

De små, enkla, transportabla ugnarna hade erhållit
en lämplig utföring särskilt i Frankrike, där
förhållandena så till vida äro gynnsamma för denna
kolningsform, som den avser kolning i liten skala för husbehov
av huvudsakligen grenar och avfall av lövvirke.
Föredragshållaren visade åtskilliga bilder av dylika, delvis
ytterst enkla ugnskonstruktioner, vilka tillverkades och
försåldes i tusental, särskilt av firman Trihan. Ehuru
de vanligen reklamerades såsom självreglerande, vore
detta lindrigt sagt en sanning med mycket stora
modifikationer. Principen för alla dessa ugnars arbetssätt
är ungefär densamma som för milkolning och tarvade
ingen särskild redogörelse.

Även stora kolugnar tillverkas numera. Således
uppgivas storlekarna variera från 1,5 upp till 115 m3. En
av de franska ugnarna har vunnit användning i Norge
och tillverkas där, men en inhemsk norsk "stålmile"
har även erhållit en viss utbredning.

Av de svenska ugnarna beskrev föredragshållaren
den s. k. Ullgrens-ugnen, som av Jernkontoret blivit
utprovad vid Gammelkroppa kolarskola samt den av
länsjägmästare Lothigius byggda, fasta s. k. Trollebo-ugnen.

Slutligen övergick talaren till Stavsjö bruks
kolugnskonstruktion, framkallad av efterfrågan på träkol för
kolgasgeneratorer. Fordringarna på denna ugn
uppställdes sålunda: ugnen skall medgiva framställning av
rena kol, jämngoda med vanliga milkol, automatisk drift,
dämning utan vatten (således fullständig tätning), lätt
montering och demontering samt ringa vikt. Alla dessa
fordringar hade den nuvarande Stavsjö-ugnen lyckats
uppfylla. Den tillverkas av två mm järnplåtar, bockade
i Z-form, sammanställda så, att rörformiga rum uppstå
vid fogarna, avsedda att tätas med jord eller stybb.
Den har rektangulär plansektion med en bredd av cirka
2 m och en inre höjd av 1,8 m. Längden kan varieras
efter behag. Gavlarna äro sins emellan något olika och
kallas efter ändamålet, den ena: tändgaveln, den andra:
rökgaveln. Tändgaveln är nedtill försedd med hål för
antändning, rökgaveln har dessutom två större hål,
högre placerade, avsedda för uttagning av rökgaserna.
Vid igångsättning begagnar man dessutom ett hål på
bortersta takplåten för att underlätta tändningen.
Ugnen arbetar fullt automatiskt, sedan den väl blivit
rätt inställd. Kolningstiden varierar alltefter vedens
grovlek från 15 till 60 timmar. Utbytet blir av
björkved 7—8,5 hl färdigkrossad generatorkol per m3 fast
vedmassa med en vikt av cirka 19 kg per hl,
motsvarande cirka 150 kg kol per fast m3. Ribbkolen
däremot väga endast omkring 11 kg per hl. Vid
generatordrift har det visat sig, att torrvikten är avgörande för
kolvärdet. 1 kg ribbkol är alltså likvärdigt med 1 kg
björkkol. Då 1,5 kg kol motsvarar 1 1 bensin, motsvarar
1 fast m3 kol 100 l bensin, vilket vid praktiska försök
blivit bekräftat.

På sistone har man sökt anpassa kolugnarna för
järnindustriens behov och därför byggt batterier om tre
ugnar à 22—26 m3 rymd, vilka för sin drift kräva 2 man.
Av torr ribbved erhåller man då 6 till 8 läster kol per
arbetsdag, vilket motsvarar 1/3 till 1/4 dagsverke per läst.
I detta fall måste ugnarna isoleras med ett cirka 30 cm
tjockt lager stybb e. d. och anläggningen göras mera
stabil. En sådan anläggning av tre ugnar om 22 m3 och
en kapacitet av 2 000 läster kol per ugn och år kostar
3 000 kr. Virkesåtgången är 2,75 till 3,25 m3 löst mått
per läst; och då amorteringen kan beräknas till 50 öre,
högst 1 kr., blir det ekonomiska utbytet betydligt bättre
än i mila.

Sedan föredragshållaren avtackats begåvo sig de
närvarande till Grand hotell för att med gemensam
middag avsluta årsmötet. Utmärkta karrikatyrer,
tecknade av redaktör Östberg, med rimmad text av
bergmästare Tiberg, ett litet spex, författat av ingenjör
Öhrn, sångnummer och civilingenjörerna Hellströms
och Backs dråpliga dialog på latin förhöjde i hög grad
den förut goda stämningen.

T. Q.

RÄTTELSE


I allm. avd., sid. 468, 1934, rubrik Skånska
ingenjörsklubben, har på notisens femte rad insmugit sig
ett tryckfel. Där står Stålhane, bör vara O. Ståhlfors,
vilket härmed rättas.

SAMMANTRÄDEN

Svenska teknologföreningen.

Avdelningen för Kemi och bergsvetenskap
kallas till
ordinarie sammanträde fredagen den 11 januari 1935 kl.
19,30 å föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, Stockholm.
Ärenden: 1) Val av justeringsmän för protokollet. —
2) Inval. — 3) Inkomna skrivelser. — 4) "Något om
jäsning sindustriens senaste utveckling"
, föredrag av docenten
vid tekniska högskolan, fil. dr civilingenjör Harry
Lundin.

Avdelningen för Mekanik kallas till sammanträde
tisdagen den 15 januari 1935 kl. 19,30 å föreningens lokal,
Brunkebergstorg 20. Program: 1) Val av justeringsmän.
— 2) Styrelseberättelse för 1934. — 3) Inval och
inträdesanmälningar. — 4 ) Inkomna skrivelser. — 5)
"Ångsubnormkommitténs n:r 3 förslag till normer för
verkningsgradsprov vid ångpanneanläggningur"
, diskussion med
inledningsanförande av professor B. Afzelius. — Supé
och samkväm. Pris för supén kr. 2: 50 (inkl. pilsner,
kaffe och servisavgift).

Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst
sammanträder med damer lördagen den 19 jan. 1935. (Obs. ändrad
dag!) Sammanträdet kommer att omfatta middag, ett
kort föredrag av major H. von Heidenstam över
Några intryck från en nyligen företagen resa i Främre
Orienten
, varjämte musikunderhållning och dans
utfyller programmet. Teknologer i högre årskursen av
V-sektionen komma att inbjudas deltaga. Anmälningskort
komma att i god tid utskickas.

Extra allmänt sammanträde hålles å föreningens lokal,
Brunkebergstorg 20, onsdagen den 23 januari 1935 kl.
19,30. 1) Inval. – 2) "Tekniska museet in statu nascendi",
föredrag av intendent Torsten Althin. — Supé
(smörgåsbord med småvarmt, pilsner, kaffe och servisavgift kr.
2:75). Efter supén: Bildrevy från tekniska museifronten
i utlandet
av intendent Althin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free