Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 15 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 12 jan. 1935 - Notiser - Transportabel värmeledningsapparat för fotogeneldning, av Joh. Härdén - Normer för verkningsgradsprov vid ångpanneanläggningar - Tredje internationella rälskongressen - Elektriska klubben i Västerås - Berylliumlegeringar i ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

apparater, vilka dock äro behäftade med praktiska
olägenheter. En vanlig fotogenkamin av järnplåt är
ej någon idealisk värmekälla. Luften blir i regel
"bränd" och verkar torr och oangenäm, temperaturen
är onödigt hög i kaminens närhet, och värmen sprides
ganska ofullständigt. Härtill kommer, att rummet
känns kallt och rått, strax efter det kaminen släckts.

Värmeledningsradiator med fotogeneldning. Kåpan kring brännaren avlägsnad.

Sedan någon tid tillbaka ha emellertid ett par
nykonstruktioner på de fotogeneldade värmeapparaternas
område befunnit sig i
marknaden.
Undertecknad har under den
gångna hösten varit i
tillfälle att pröva den
ena av dessa, och proven
ha utfallit så, att
apparaten synes förtjäna ett
utförligare omnämnande.
Dess utseende framgår
av fig. Apparaten består
i huvudsak av en
speciellt konstruerad
brännare för vanlig fotogen,
vilken uppvärmer en
spiral av kopparrör, som
å sin sida står i
förbindelse med en radiator av
ca 0,6 m höjd och
bestående av 4 segment.
Brännaren är helt
inbyggd på sådant sätt, att
den är okänslig för
tillfälliga luftdrag och att
den ej kan komma i
beröring med brännbara
föremål. Den kan
regleras så, att fotogenen
brinner ljudlöst med
svagt lysande blågrön
låga. Rätt inställd, är den fullständigt luktfri. Veken
skötes med ett medföljande specialverktyg före varje
tandning. Under drift är en skyddskåpa av plåt
ständigt påsatt (i fig. avlägsnad). Den i foten anbragta
oljebehållaren, som medelst en bladfjäder hålles tryckt
mot apparatens underdel, kan vid påfyllning nedtryckas
och framdragas ur sitt normalläge.

I det följande lämnas redogörelse för apparatens
provning, varvid resultaten uttryckts som ungefärliga
medelvärden av ett större antal observationer.
Apparaten uppställdes i ett i övre våningen av en trävilla
beläget rum med dimensionerna 4,0 X 4,15 X 2,2 m och
försett med tre stora fönster samt öppen balkong med
glasdörrar. Det uppvärmes normalt med en radiator
av höjden 1,18 m, bredden 0,5 m och bestående av sju
segment. Före proven öppnades fönster och dörrar,
så att rummet antog yttertemperatur ( + 9,5°), varpå
fönster och dörrar stängdes och fotogenlågan tändes.
En termometer var upphängd mellan radiatorns
segment och en annan i rummets mitt, ca 2,5 m från
apparaten. Efter ca 14 min. visade elementet en
temperatur av 18,2°, och rumstemperaturen hade stigit till
14,8°. Efter 49 min. var den förra temperaturen 53°
och rumstemperaturen 21,5°. Den senare steg
sedermera till max. 22,0°, medan elementets temperatur blev
konstant.

Oljeförbrukningen utgjorde, då lågan var rätt
inställd, i medeltal 1,22 liter pr 24 tim. Efter ett
oljepris av 18 öre pr liter kan bränslekostnaden beräknas
till ca 1 öre i tim. Om apparatens anskaffningskostnad
avskrives med ca 0,5 ore pr tim., blir alltså
totalkostnaden ca 1,5 öre pr tim., ett rimligt pris för tillfällig
uppvärmning.

Joh. Härdén.

Normer för verkningsgradsprov vid
ångpanneanläggningar. Den av Svenska teknologföreningens avdelning
för mekanik år 1925 tillsatta kommittén för utarbetande
av normer för verkningsgradsprov vid
ångpanneanläggningar har nu slutfört sitt uppdrag och överlämnat
normförslag, som kommer att behandlas å avdelningen
mekaniks sammanträde den 15 januari. Kommittén har
bestått av professor B. A. Afzelius, professor T.
Lindmark, direktör Hugo Heyman, överingenjör Emil Spetz,
ingenjör Ludvig Josefsson, överingenjör Knut V. Bildt,
civilingenjör Henrik Edenholm, direktör Manne T.
Lindhagen och civilingenjör Hilding Håkanson. De
kommitterade, som ursprungligen tänkt framlägga förslag i
form av formulär till protokoll i tabellform, ha under
arbetets gång erfarit att ett dylikt protokoll skulle bliva
alltför ohanterligt utan att fullt täcka alla de mycket
varierande behov som föreligga. Förslaget upptar
därför ett antal rubriker, under vilka finnas närmare
anvisningar. Det för ett visst prov lämpliga protokollet
föreslås skola uppställas med ledning av normerna,
eventuellt med angivande av de olika rubrikernas nummer.
Sammanlagt upptar förslaget 196 olika rubriker,
fördelade på fem huvudavdelningar. Dessa äro: provets
allmänna anordning och utförande, beskrivning av den
provade anläggningen, vid provet använt bränsle,
uppmätta värden samt beräknade värden för värmebalans
och verkningsgrad. Till förslaget äro fogade tre
bilagor, den första ett i tabellform uppställt formulär till
beskrivning av den provade anläggningen, de båda
övriga exempel på uppställning av värmebalans för
ångpanna med överhettare, dels vid noggrannare, dels vid
enklare utförande.

Tredje internationella rälskongressen hålles i
Budapest den 8—12 september 1935. Som anordnare står
den ungerska föreningen för teknisk materialprovning,
vilken mottager anmälningar om deltagande.
Föredragens titlar samt korta resuméer över innehållet
skola vara inlämnade senast den 1 mars. Programmet
är uppdelat i följande sektioner: 1) Frågor av allmän
betydelse. 2) Avnötning. 3) Rälsbrott, inre spänningar,
åldrande. 4) Erfarenheter från driften. 5)
Konstruktiva frågor. 6) Svetsning. Närmare upplysningar om
kongressen kunna erhållas genom Svenska
teknologföreningens kansli. Det definitiva programmet är dock
ännu ej utformat.

Elektriska klubben i Västerås, vars
ledamotsförteckning, daterad december 1934, i dagarna utkommit,
räknar nu 329 betalande medlemmar samt 37 elever vid
Asea. Klubbens ordförande är civilingenjör Sven
Norberg, vice ordförande ingenjör Carl Wijkborn,
sekreterare ingenjör Erik Westman och klubbmästare
civilingenjör Helge Svensson.

Berylliumlegeringar i ur. En uppsats i
VDI-Zeitschrift (5 januari 1935) av dr-ing. W. Röhn meddelar,
att berylliumlegeringar numera finna användning för
olika ändamål vid urtillverkningen. Dels har man
använt en legering av nickel, molybden och järn med 1 %
Be för framställning av spiralfjädrar till balanser.
Legeringen har efter riktig värmebehandling samma
elastiska egenskaper som härdat stål, varjämte
elasticitetsmodulen är föga beroende av temperaturen. Slutligen är
legeringen omagnetisk; man har utsatt ur, utrustade
med sådana spiralfjädrar för fältstyrkan 1 000 gauss,
utan att någon inverkan på gången kunnat konstateras.
Två med dylika fjädrar utrustade fickkronometrar ha
varit i bruk under en elva månaders expedition i Arktis,
varunder trots de stora temperaturdifferenser, för vilka
de utsatts, dragningen ej uppgått till 6 sek.
Spiralfjädrarna gå i handeln under namnet "nivarox". En
berylliumhaltig molybden-krom-nickellegering har visat sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>