Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 19 jan. 1935 - Lagarna för aggregats tillväxt, av N. A. Pettersson - Den ekonomiska aggregatstorleken vid vattenkraftanläggningar, av Chr. Beck-Friis och Hjalmar O. Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och blir därför lättare än lagen anger.
Reglerarbetet växer direkt — eller något mindre — mot
effekten. Hela regleranordningen blir lägre i vikt
och billigare per effektenhet räknat vid det större
aggregatet. Byggnadskostnaderna, inkl. grindar,
traverser, luckor, spel etc. bliva ovillkorligen och
rätt avsevärt dyrare för ett aggregat än för fyra.
Härvid förutsattes självfallet att man i båda fallen
jämför likvärdiga objekt och icke exempelvis i ena
fallet uppför en elegant, välombonad
maskinsalsbyggnad och i det andra endast välver en plåt-tratt
över generatorn; det senare kan f. ö. nog göras med
större fördel över små generatorer än över stora.
Den elektriska utrustningen blir nog nästan
undantagslöst, trots det högre varvtalet, dyrare för flera
små enheter än färre stora. Om professor Dahl läser
åberopade framställning av Widmar och sedan
tänker på, att samma betraktelsesätt i stora drag kan
tillämpas för det roterande maskineriet, så tror jag,
att professor Dahl utan vidare ger mig rätt.
Instrumenteringen blir dyrare för många enheter än för en,
procentuellt på hela anläggningen räknat rör det sig
dock om en obetydlighet.
För lägre fallhöjder och för fristående kraftverk —
alltså sådana, som icke hava sin reserv- eller
regleringsfråga à priori löst genom anslutning till större
nät el. dyl. — ställer sig saken totaliter så, om man
räknar ärligt och räknar rätt och bibehåller samma
standard i utförandet, att det i regel är omöjligt
även vid relativt mycket små effektbelopp att komma
under tre (lika stora) aggregat om minimum av
anläggningskostnad eftersträvas. De ökade turbin- och
byggnadskostnaderna — vilka för dylika kraftverk
äro avgörande — äta vid en eller två enheter mer än
väl upp de procentuellt relativt stora besparingarna
i regulatorer och elektrisk utrustning. För högre
fallhöjder och små eller medelstora anläggningar kan
saken ställa sig något annorlunda.
Ingenjör Gottfried Berg har uppställt en tabell
över genomräknade kraftverk. Denna tabell är
tydligen utförd för anläggningar avsedda att utföras
under alldeles särskilda betingelser, så egendomliga,
att de för detta problem, varom fråga är, sakna
intresse. Eljest är nog den valda problemställningen
och de erhållna resultaten oförklarliga.
En annan sak är, att det för närvarande av
privatekonomiska skäl förefinnes en kraftig och skickligt
propagerad strävan att öka aggregatstorleken —
och sänka aggregatantalet — långt utöver
tekniskt-ekonomiskt berättigade gränser.
Om jag får tid och Tekn. tidskr. har utrymme, skall
jag gärna mera funktionsmässigt beröra dessa saker.
Till sist ett påpekande och en fråga: "A few
large units", betyder icke ett aggregat och icke ens
två, det betyder, 3, 4 eller 5 och märk väl detta
tämligen oberoende av om det gäller 1 000 eller 100 000
hkr. Tillväxtlagarna modifieras visserligen, men
icke avgörande, av de absoluta dimensionerna. —
Analyserar man ännu utbyggnaden av en
naturvattenkraft på ungefär samma sätt som barnen söka
lägga hop ett puzzle?
N. A. Pettersson.
DEN EKONOMISKA AGGREGATSTORLEKEN VID
VATTENKRAFTANLÄGGNINGAR.
DRIFTTEKNISKA SYNPUNKTER.
Professor Hjalmar O. Dahl har i denna tidskrifts
häfte nr 46 och civilingenjör Gottfried Berg i häfte
nr 49 förra året diskuterat frågan om den
ekonomiska aggregatstorleken vid
vattenkraftanläggningar. Under senare år har utvecklingen allt
tydligare gått i riktning mot minsta möjliga antal
aggregat vid varje kraftstation. Professor Dahl har
nu framfört tanken att en ekonomisk gräns uppåt för
maskinstorleken skulle finnas, som kan ligga
betydligt under den möjliga maximistorleken. Professor
Dahl visar med exempel, att större antal aggregat
ställer sig billigare än ett litet antal med samma
totala effekt. Ingenjör Berg är tydligen av helt
annan uppfattning och de av honom framlagda
beräkningarna gå utan tvekan ut på att ett mindre
antal aggregat är gynnsammare än ett större antal.
Det kan under sådana omständigheter vara av
intresse att diskutera frågan även från speciellt
elektrisk synpunkt.
Genom den alltmer ökade samkörningen mellan
olika kraftverk har den allmänna tendensen blivit,
att periodtalsregleringen skötes av ett fåtal större
kraftverk och att övriga anslutna kraftverk under
långa tidsperioder arbeta med praktiskt taget
konstant turbinpådrag. Vidare har alstrandet av reaktiv
effekt alltmer överförts från de elektriska
generatorerna till kondensatorbatterier. Slutligen har
den förbättrade driftsäkerheten å överföringslinjerna
minskat behovet av reserv av självständig drift vid
de mindre kraftstationerna. Man skulle därför
numera kunna uppdela kraftstationerna i två slag,
nämligen "huvudstationer", som få uppbära
variationerna i belastningen, och "drabantstationer", som
kunna vara utan automatiska turbinregulatorer,
magnetiseringsmaskiner och svänghjul. Generatorerna
vid dessa stationer kunna utföras som asynkrona
maskiner, vilket emellertid hittills endast genomförts
vid ett fåtal kraftanläggningar. I verkligheten
arbeta emellertid ett flertal kraftstationer med
synkrongeneratorer utan någon direkt nytta av sina
automatiska regulatorer, magnetiseringsmaskiner och
svänghjul. Steget till asynkrona generatorer är
därför icke långt. Den huvudsakliga olägenheten med
maskiner av denna typ är, att de ej kunna arbeta
separat utan speciella anordningar, en sak som dock
alltmer vid samkörning med "huvudstation"
förlorar betydelse. Om en kraftstation utrustas med
asynkrona generatorer, bliva anordningarna för
automatisk drift och eventuellt fjärreglering ytterst
enkla. Alla anordningar för periodtalsreglering,
spänningsreglering och infasning bortfalla. Vid våra
vattenfall med relativt låga fallhöjder utrustas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
