Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 26 jan. 1935 - Kolmarknaden, av Bn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 4 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 26 JAN.
ÅRG. 65 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1935
INNEHÅLL: Kolmarknaden. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Insänt. — Personalnotiser. —
Sammanträden.
KOLMARKNADEN.
Det torde knappast ligga någon överdrift i, att de
svenska kolförbrukarna under det gångna året
tvingats att ägna kolfrågan större uppmärksamhet
än som vanligen brukar vara fallet. Orsakerna
härtill ha i första hand varit frågan om uppfyllandet av
vårt lands åtagande att importera 47 % engelska kol
och på sistone dagspressens meddelanden om
förestående avsevärda höjningar i kolprisen på grund av en
mellan England och Polen träffad överenskommelse
om uppdelning av kolexportmarknaderna. Båda
dessa frågor äro ur konsumentsynpunkt av sådant
intresse, att de skola närmare behandlas längre fram
i denna översikt.
Om vi först ägna förhållandena inom
kolgruveindustrien i de dominerande exportländerna vår
uppmärksamhet, finna vi, att
konjunkturförbättringen varit avsevärd. I England har den ökning
i produktionen, som började under 1933, fortsatt,
och 1934 uppvisar för första gången sedan 1929 en
högre årsproduktion än närmast föregående år. Den
totala brytningen har sålunda uppgått till ca
225 000 000 ton mot ca 211 000 000 ton under 1933.
Produktionsökningen uppgår följaktligen till
omkring 7 %. Då exporten stigit med allenast ca
500 000 ton, har alltså den ökade produktionen till
allra största delen absorberats av hemmamarknaden.
I Tyskland har förhållandet varit likartat, ehuru
återhämtningen där varit ännu mera utpräglad. Den
tyska kolproduktionen har sålunda stigit från ca
110 000 000 ton under 1933 till ca 124 000 000 ton
under 1934 eller med omkring 13 %. Siffrorna för
koksproduktionen visa ungefär samma procentuella
stegring. Den tyska kolexporten har under 1934
liksom året därförut icke blott kunnat hävda utan
även förbättra sin ställning, vilket med hänsyn till
valutaförhållandena är storartat och säkerligen
fordrat avsevärda offer. På grund av bristen på
utländska valutor är det naturligtvis synnerligen
önskvärt, att denna export, som torde inbringa över
300 000 000 kronor per år, upprätthålles. Från tysk
sida har man dock aldrig hemfallit åt den ofta
meningslösa prispolitik, som Polen tillämpat, när det
gällt att öka kolexporten.
Den genom handelsavtalen kraftigt stegrade
avsättningen av engelska kol på de skandinaviska
marknaderna har givetvis icke kunnat undgå att
allvarligt beröra den polska gruvindustrien, som här
under senare år haft sitt bästa avsättningsområde.
Trots detta har Polen icke blott kunnat öka den
totala brytningen jämfört med 1933 utan även i
någon mån exporten. Sistnämnda förhållande har
icke kunnat ske annat än genom stora ekonomiska
uppoffringar. De polska kolen ha under 1934
trängt fram till snart sagt varje vrå av jordklotet.
Förutom i Europa ha de sålunda vunnit avsättning
i Syd-Amerika, Indien, Australien m. fl. länder.
Detta förvärv av nya marknader har huvudsakligen
ägt rum på Englands bekostnad, och vad England
vunnit i de skandinaviska länderna, har det i stället
förlorat på andra håll.
Vad övriga kolproducerande länder av
betydenhet i Europa beträffar, ha dessa med undantag för
Ryssland haft svårt att vinna avsättning för
produktionen. Brytningen har visserligen i stort sett legat
på 1933 års nivå i Belgien, Holland och Frankrike,
men då dessa länder, vilka som bekant tillhöra det
s. k. "guldblocket", ännu icke haft någon nämnvärd
konjunkturförbättring, har någon ökning i
avsättningen på respektive hemmamarknader icke stått
att vinna.
Några lönekonflikter ha under 1934 icke
förekommit. I Englands största gruvdistrikt, Wales,
var läget på hösten vid tvenne olika tillfällen ganska
kritiskt, men genom ingripande från regeringens
sida kunde en uppgörelse ske i godo. Med den
makt, som statsmakterna mer och mer tagit sig i de
kolexporterande länderna, förefaller det för övrigt
knappast troligt, att man hädanefter kommer att
tillåta öppna konflikter inom respektive länders
kolgruveindustrier.
Som vanligt följer här nedan en översikt
beträffande prisutvecklingen under det sistförflutna året.
Ett ingående studium av densamma bjuder på
åtskilligt av intresse. Man lägger då omedelbart märke
till den stabilitet, som kännetecknat de engelska
kolpriserna. Visserligen inträffade någon
avmattning under sommarmånaderna, men i och med höstens
inträde återvanns det förlorade, och prisläget var
vid årsskiftet väl hävdat jämfört med föregående år.
I synnerhet koksen har legat synnerligen fast under
praktiskt taget hela året. Detta förhållande
sammanhänger med den högst betydande
konjunkturförbättringen inom järnindustrien, som framkallat
en stark ökning i koksförbrukningen för
masugnsändamål. Det gick till och med i början av året så
långt, att ett par laster belgisk koks måste
importeras till Middlesbrough, enär de engelska
koksverken tillfälligtvis icke kunde få fram tillräckliga
kvantiteter. Då de engelska koksproducenterna hade
tillräcklig sysselsättning med att tillgodose det
inhemska behovet och disponerade över jämförelsevis
begränsade kvantiteter för export, ansågo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
