Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1935 - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Extra allmänt sammanträde, av Fmn. - Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien, av E. U. - Norrköpings polytekniska förening, av K. L—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
museum i Stockholm togs inom Svenska
teknologföreningen genom major Richard Smedberg, vilken redan
1910 gjorde en förtjänstfull utredning i frågan.
Föreningen ansåg sig emellertid ej i stånd att anskaffa
medel för ändamålet och att påtaga sig att organisera
insamlandet av föremål för ett blivande museum. Först
1923 togs tanken upp på nytt och föreningen vände sig
då till ingenjörsvetenskapsakademien, där problemet på
sätt som är känt småningom fick sin lösning under
föredragshållarens ledning. Uppbringandet av
erforderliga medel har som alltid i dylika fall mött mycket stora
svårigheter. Så småningom erhöllos dock genom olika
regeringars välvilliga medverkan lotterimedel, ehuru i
mycket begränsad utsträckning och långsam takt för
grundande av en byggnadsfond. I övrigt har man
uteslutande varit hänvisad till privata bidrag av
industriföretag och enskilda personer samt anslag från den år
1930 bildade "Föreningen Tekniska museet". Först
genom den vidsynta och storslagna donation om 2 mill. kr.,
som år 1933 gjordes från Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse för uppförande av en byggnad för Tekniska
museet har dock dess snara förverkligande blivit
möjliggjort.
I anslutning till en serie ljusbilder av de definitiva
ritningarna till museibyggnaden redogjorde talaren för
de allmänna principer, efter vilka programmet för
museets verksamhet är uppgjort och hur behovet av
olikartade lokaler för museets mångahanda uppgifter
tillgodosetts eller komma att tillgodoses dels i nybyggnader,
dels i tre på tomten belägna byggnader, som vid en
senare tidpunkt komma att ställas till museets förfogande.
Efter rivning av ett gammalt trästall på den ca 25 000
m2 stora tomt av livregementets dragoners f. d.
kasernområde, som av staten upplåtits för museet, påbörjades
grundläggningsarbetet i slutet av sept. 1934.
Arkitekt för museets nybyggnad är byggnadsrådet
Ragnar Hjort, som löst sin uppgift med mycket
erkännansvärt beaktande av de museala kraven samtidigt som
byggnaden givits en värdigt monumental prägel.
Plandispositionen är enkel och klar samt ger stora
möjligheter till anpassning och förändringar av de olika
lokalerna allt efter de behov, som kunna komma att
framträda. Sammanlagda golvytan i byggnaden blir
9 070 m2.
Till huvudentreprenör för bygget har antagits a.-b.
Arcus, som åtagit sig att fullgöra arbetet före den 1
april 1936.
En publicering i denna tidskrift av
byggnadsritningarna kommer förmodligen att äga rum vid en senare
tidpunkt, då den museala utrymmesfördelningen av
lokalerna mera definitivt föreligger. Intendent Althin
meddelade även, att man har för avsikt, att inom
närmaste tiden anlita ett antal "konsulter" inom skilda
fackområden vid utarbetande av detaljerade planer för
utställningsföremålens uppställning och vad därmed
sammanhänger. Programmet är att få allt så
instruktivt och tilltalande som åstadkommas kan med
tillgängliga medel.
Rikliga gåvor av museiföremål hava under de gångna
11 åren av museets verksamhet erhållits, men alltjämt
äro tillgångarna för administrationskostnadernas
bestridande synnerligen knappa. Under de närmaste åren
kommer naturligtvis ordnandet av samlingarna och deras
uppställande att kräva omfattande arbete och
oundgängliga kostnader. Det är museiledningens fasta
förhoppning att intresserade personer och industrier framdeles
liksom hittills skola visa företaget sitt intresse och sin
offervilja genom att tillskjuta de driftmedel, som icke
kunna på annat sätt erhållas, förrän museet står färdigt
att öppnas, varefter mera regelbundna inkomster kunna
påräknas bl. a. genom inträdesavgifter.
Efter föredraget fick intendent Althin besvara
åtskilliga frågor rörande detaljanordningar i den blivande
museibyggnaden och dess administration.
Under samkvämet visade intendent Althin en bildrevy
från tekniska museifronten i utlandet, varvid auditoriet
fick en inblick i hur mycket därifrån finnes att lära
både positivt och negativt. Utom det oförlikneliga
Deutsches Museum i München, som enligt föredragshållaren
ej kan tänkas ens i princip reproducerat på andra håll,
anpassat som det är just för tyskt kynne,
demonstrerades bilder från allmänna och speciella tekniska museer
i bl. a. London, Paris, Berlin, Wien, Prag, New York och
Chicago.
Fmn.
Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien
höll den 14 december sitt sista sammanträde för året på
Svenska handelskammaren i London. Sedan på
styrelsens förslag ingenjörerna Sven Blomberg och Wulff
Normelli invalts höll civilingenjör K. A. Ringdahl vid The
Anglo-Swedish Welding Supplies Ltd., London, ett
föredrag på engelska över svetsningsproblem betitlat "Some
problems of arc welding design and practice".
Föredraget inleddes med en svetsningsdemonstration.
En svetsningsbil på gatan lämnade ström och
svetsningen skedde i ett tält i föredragssalen. Ljusbågen,
elektrodspetsen och kratern projecierades på den vita
duken. Med hjälp av dessa anordningar
demonstrerade talaren olika typer av elektroder, deras olikheter i
ijusbågsstabilitet, droppövergång, slaggmängd etc.
I det egentliga föredraget belystes de viktigaste av
bågsvetsningens problem sådana de te sig för
konstruktören. Hållfasthetsfrågor berördes, ävensom hur
svetsningens egenart tvingar ingenjörerna, att lägga
konstruktionerna så att "underupp-" och
"vertikal"-svetsning i största möjliga utsträckning undvikes.
Beträffande värmespänningar och kastningar påpekades att
dessa spänningar i stället för att vara en nackdel
stundom kunna utnyttjas. Talaren redogjorde även för
svetsningsbeteckningar och symboler.
Bland allmänna och speciella konstruktionsproblem
som behandlades var den svetsade balkens utveckling.
Vid påvisning av den praktiska utformningen
diskuterade talaren svetsningsdetaljer å broar såsom
Schlachthofbrücke, Tranebergsbron och Pålsundsbron, vilka
broar i viss mån representera utvecklingen på detta
område. Svetsade fackverk berördes också.
Avslutningsvis drog föredragshållaren
uppmärksamheten till den insats den svenske ingenjören O.
Kjellberg gjort på bågsvetsningens område.
Det till närmare ett 70-tal personer uppgående
auditoriet, varibland befunno sig ett 20-tal engelska
svetsningsspecialister, mottog med livligt bifall föredraget, som
föranledde diskussion. Dir. Liljeblad, Västerås, gjorde
vissa påpekanden beträffande balkförstyvningsproblemet.
Ing. Bylander visade den första svetsade
byggnadskonstruktionen i London, vilken tillkommit under hans
ledning och Mr. Rigby påvisade bristfälligheter i de
engelska svetsningsbestämmelserna då det gällde fältarbeten.
Efter föredraget samlades man till svensk julsupé och
därvid framförde professor B. P. Haig vid The Royal
Naval College, Greenwich, i humoristiska ordalag de
engelska gästernas tack till ingenjör Ringdahl.
E. U.
Norrköpings polytekniska förening
höll den 14 december 1934 sitt sista sammanträde för
året under ordförandeskap av rektor Ryno Lundquist.
I tur att avgå ur styrelsen voro v. sekreteraren samt
en suppleant. Sedan dessas platser besatts medelst
nyval, utgöres styrelsen under år 1935 av följande
personer: rektor Ryno Lundquist, ordf., direktör Sven A.
Andersson, v. ordf., direktör Fredrik Törnqvist, skattm.,
civilingenjör Karl Linderstam, sekr., kapten Hj. Aug.
Lind, v. sekr., med ingenjör Töre Frisk och direktör
Sigurd Nyborg som suppleanter. Till ledamöter av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
