Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1935 - Tekniska föreningar - Chalmersska ingenjörsföreningen i Göteborg - Tekniska förbundet i Borås, av Wm. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Chalmersska ingenjörsföreningens i Göteborg
ordinarie sammanträde ägde rum på Grand hotel
fredagen den 14 december 1934. För år 1935 utsågos
enhälligt följande funktionärer: ordförande, direktör Ernst
A. Hedén, vice ordförande, direktör C. A. Reuterswärd,
sekreterare, civilingenjör K. E. Wallman, kassör,
civilingenjör Evald Dellborg, klubbmästare, ingenjör Gustaf
E. Meijer, 1:ste suppleant, ingenjör John Sintorn, 2:dre
suppleant, civilingenjör Torsten Ekman, 1:ste revisor,
ingenjör Ernst von Post, 2:dre revisor, ingenjör G.
Enell och revisorssuppleant, ingenjör John Stålblad.
Plats- och praktikkommittén fick följande
sammansättning: ordförande, direktör C. A. Reuterswärd,
sekreterare, civilingenjör K. E. Wallman samt som
representant för mek. facket, ingenjör Olof Beck, elektrotekn.
facket, ingenjör Axel M. Seth, skeppsb.-facket, ingenjör
O. R. von Sydow, väg- och vattenb.-facket, civilingenjör
W. Huggert, husb.-facket, professor C. M. Wernstedt,
kemiska facket, disponent S. Reuterskiöld, textiltekn.
facket, civilingenjör Curt Rodhe.
Tekniska förbundet i Borås
avhöll den 17 dec. ordinarie sammanträde å Hotel du
Nord, varvid stadgeenliga val företogos.
Till ordförande omvaldes överingenjör Alex. Engblom
samt till övriga ledamöter av styrelsen civilingenjör
Axel Nylander, ingenjörerna Oscar Ohlson och Olle
Wikström, rektor Ivar Nordenskjöld samt civilingenjörerna
Gunnar Berg och Oscar Lindén.
Till revisorer omvaldes fabrikör Sigurd Lind och
arkitekt Nils Sörensen, med ingenjör Torsten Ek som
suppleant.
Till ledamöter av fackkommittéerna utsågos: för
textilteknik direktörerna Gillis Eiserman och Ivan
Ludvigson, lektor Stig Kjellstrand samt doktor Hugo Bartl,
för industriell organisation ingenjör Olle Wikström,
civilingenjör Sten Cederwall och ingenjör Hjalmar
Callensten samt för kraftfrågor och driftsproblem
civilingenjörerna Oscar Lindén, Rolf Lindström och John Krok,
ingenjörerna Anders Hedman och Karl Vassberg.
Bergsingenjör Nils Årmann, Fagersta, höll
därefter ett föredrag illustrerat med skioptikonbilder om
"Rostfritt och syrafast stål".
Talaren påpekade inledningsvis, att genom
rostbildning årligen oerhört stora värden gå förlorade i form av
materialförstöring. Det har beräknats, att med en
nuvarande användning av järn och stål förstöres genom
rostning årligen ca 22 mill. ton med ett värde av lågt
räknat 10 milliarder kr.
För att bekämpa järnets frätning och rostning har
man tillgripit överdrag med dels oljehaltiga ämnen
såsom exempelvis oljefärg, dels material som är ädlare
än järn, såsom tenn, zink, aluminium, nickel, krom,
kadmium m. fl. Alla dessa förfaranden lida emellertid
av den olägenheten, att skyddshinnan lätt skadas,
varigenom det underliggande järnet utsättes för angrepp.
Först genom att legera järnet med andra metaller
eller metalloider har man lyckats erhålla material, som
visar mycket stor motståndsförmåga mot rostangrepp.
De viktigaste av dessa tillsatser till järnet äro krom och
nickel.
Principen är inte ny. De första ansatserna gjordes
redan 1821 av fransmannen Berthier. Bland andra
forskare, som arbetade i samma riktning kunna nämnas
engelsmannen Hadfield, tysken Clemens Pasel och
engelsmannen Harry Brearley. Som en kuriositet kan
nämnas, att de första föremålen av rostfritt stål, som
offentligt utställdes, visades av firman Krupp på
Baltiska utställningen i Malmö 1914.
Det första allmännare användningsområdet var
bordsknivar, som numera nästan uteslutande tillverkas av
rostfritt stål. De nya materialen fingo emellertid raskt
andra användningsområden, sedan nya kvaliteter
utexperimenterats och man lärt sig bearbeta och behandla
de nya materialen på rätt sätt. Användningen visar
också en alltjämt ökad stegring under de sist förflutna
10—15 åren.
Numera förekomma de rostfria stålen i en mängd
olika varianter med olika sammansättningar och därav
följande olika egenskaper. I stort sett kan man skilja
mellan tre olika grupper, rena kromstål, krom-nickelstål
och stål med flera legeringsämnen.
Det viktigaste kromstålet har en sammansättning
med i medeltal 0,2 5—0,35 % kol och 12—14 % krom.
Det är det enda rostfria stål, som är härdbart och har
funnit mycket stor användning för hushållsändamål,
inom livsmedelsindustrien samt inom kirurgi och
medicin. Genom att kolhalten sänkes ned till och under
0,1 % får man fram rostfria stål eller rättare sagt järn
av en annan typ, som icke låta sig härdas men utmärka
sig genom stor mjukhet och formbarhet. Dessa
stålsorter ha både speciell användning för rör för den
kemisk-tekniska industrien samt för pressade
konstruktionsdetaljer, som icke kräva stor hårdhet.
Ökas kromhalten upp till 20 à 30 % erhåller man
material, som speciellt utmärka sig för stor eldhärdighet
och som därför användas till alla slags ugnar och
apparater, där höga temperaturer förekomma.
De rostfria krom-nickelstålen kännetecknas utom av
låg kol- och hög kromhalt även av hög nickelhalt.
Utmärkande för legeringar inom denna grupp är deras
stora beständighet mot förrostning och angrepp av
frätande saltlösningar och syror, varför de sammanfattas
under benämningen syrafasta stål. Bland de mest kända
exemplen å dessa stål torde den rostfria diskbänksplåten
vara.
Att de rostfria materialen funnit så stor användning
inom hushåll och livsmedelsindustrien samt inom
sjukvårdsväsendet, beror givetvis på deras både kemiskt och
mekaniskt motståndskraftiga yta, vilken kan bibringas
hållbar och hög glans. Föremålen bli härigenom lätta
att hålla rena, arbetsbesparande och hygieniska.
Användningsområdena ha som förut påpekats blivit
allt flera. Utom de nyss nämnda trenne användes
rostfritt stål och järn i stor utsträckning exempelvis i
tvättinrättningar, charkuterifabriker, mejerier och
margarinfabriker, bagerier, bryggerier, kemisk-tekniska fabriker,
inom textilindustrien, inom cellulosaindustrien,
tändsticksfabrikationen, garverier, tvål-, stearin- och
oljeindustrien m. fl.
Beträffande de rostfria stålens framtid torde man
kunna profetera om en mycket stark utveckling av deras
användning. Redan nu tillverkas enbart i Sverige
åtskilliga tusental ton per år. Olägenheten med dessa
material är ju deras hittills höga pris, vilket betingas av
legeringsmaterialens dyrbarhet samt svårigheterna vid
stålens framställning och bearbetning. Stålverkens
metallurger arbeta emellertid ständigt på förbilligande
av tillverkningskostnaderna.
Efter sammanträdet följde julsupé med sedvanligt
samkväm, allt under glada och gemytliga former.
Wm.
Sammanträdena finnas införda på annonssidan XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
