Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1935 - Japan av i dag, dess handel och industri, av Aksel Kvam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varorna och reparera felen, varpå varorna
senare blevo hämtade av fabriken. Det är naturligtvis
lättare arbeten, vilka passa för barn, såsom
framställning av leksaker, reparation av textilvaror etc.,
som utlämnas på detta sätt. Barnarbete är emellertid
använt så mycket i Japan, att man också måste räkna
med det som en av orsakerna till att japanerna kunna
fabricera så billigt.
Jämfört med Amerika och Europa är Japan som
industriland mycket ungt. Praktiskt taget alla mera
betydande fabriker äro högst 20 år gamla. Innan
den nya japanska industrien startades, studerades
först det modernaste på alla områden i Europa och
Amerika och kopierades därefter omsorgsfullt i
Japan. Det är därför klart, att också på detta område
Japan har försprång framför en hel del av Europas
och Amerikas industriområden, där man sliter på
gamla maskiner och omoderna fabriksbyggnader, som
av hänsyn till antingen belägenheten eller dålig
ekonomi svårligen kunna byggas om.
Vad exporten beträffar drar Japan för närvarande
stora fördelar av en låg valuta. Då Japan övergav
guldstandarden, sänktes den japanska yen’en från ett
parivärde av 50 cent i guld till 19 cent, dvs. över 60
% reduktion, vilken devalvering ligger avsevärt
under den sänkning som pund och dollars undergått.
Arbetslönerna ha underligt nog endast stigit
minimalt. När Japan frångick guldstandarden, skedde
detta efter ett intimt samarbete mellan regeringen och
de industriella storkoncernerna, som samtliga voro
fullt på det klara med, när yen’en skulle sänkas.
Industrien som i hög grad är beroende av utländska
råvaror köpte därför råvaror för enorma summor,
varefter, när lagren voro fulla, valutan sänktes.
Enligt upplysningar på ort och ställe lär landet i vissa
avseenden ha försett sig med råvaror för flera år
framåt. Japan har också under de sista 3 åren haft
stora fördelar av den höga yenkursen vid
råvaruinköpen, samt av den efterföljande låga yenkursen, när
varorna skulle säljas på exportmarknaden.
Jämfört med Amerika och Europa har Japan
många fördelar däri att landet underligt nog föga
besväras av politiska oroselement. I stort sett kan man
också säga att det råder lugn och ordning på de
flesta arbetsplatser. Trots att arbetslönen är låg och
arbetsdagen i genomsnitt 3 timmar längre än hos oss,
äro arbetarna märkvärdigt nog icke särskilt missnöjda
med tillvaron. De äro tvärtom nyktert inställda och
finna det synbarligen helt naturligt att man skall vara
nöjd, när man har det nödvändigaste av husrum, mat
och kläder. Fackorganiserade arbetare existera
nästan icke i Japan, endast 8 % av alla japanska
arbetare äro fackföreningsanslutna, men till och med
hos dessa har organisationstanken icke slagit några
djupare rötter. Arbetsgivarna kunna därför
bestämma arbetslönerna relativt suveränt. Som ett exempel
på arbetsgivarnas starka ställning må nämnas en
erfarenhet från Yokohama. Direktören för ett
silkesspinneri som sysselsätter ca 1 500 arbetare, varav ca
200 fackorganiserade, fick en skrivelse från
fackföreningens ombudsman, som önskade att bliva
underrättad om, när någon av fabrikens fackorganiserade
arbetare icke skötte sitt arbete tillfredsställande.
Han skulle i så fall giva vederbörande en
tillrättavisning. Direktören som aldrig förr hade haft med
fackföreningsledare att göra blev så förargad över att en
fackförening vågade begära meddelanden från honom,
att han genast avskedade alla fackorganiserade
arbetare i sin fabrik och ersatte dem med oorganiserade,
utan att han därvid riskerade någon som helst strejk.
Därmed är icke sagt att det icke existerar strejker i
Japan. Det mest kritiska strejkår Japan haft var
1930, men till och med då var det icke mer än 3 %
av landets 4,8 millioner fabriksarbetare som strejkade.
Jämfört med de ständiga ansatser till strejk, som
Europas och Amerikas fabriker ha hängande över sig,
måste man säga att strejkvapnet ännu är så litet
utbrett i Japan, att det praktiskt taget icke verkar
hämmande på näringslivet.
En annan faktor som bör nämnas, när man belyser
orsakerna till att japanerna kunna fabricera så
billigt, är deras medfödda flit. Redan i åttaårsåldern
måste de små japanerna i hemmet vänja sig vid att
bidra med ett eller annat nyttigt arbete. Vid besök i
bl. a. ett av de större bomullsspinnerierna erbjöds
tillfälle att bevittna hur flinkt och intensivt japanerna
arbeta. Därtill kommer att de vid ackordsarbete
icke äro organisationsmässigt bundna att endast
utföra ett visst kvantum pr dag.
En av huvudorsakerna till den japanska
industriproduktionens prisbillighet ligger i storindustriens
ekonomiska organisation. Exportindustrien
kontrolleras av ett förhållandevis litet antal, högst 15,
mycket rika koncerner som ha etablerat ett intimt
samarbete beträffande snart sagt all export. De rikaste
och mest dominerande firmorna äro Mitsui,
Mitsubishi och Furukawa, varav de bägge förstnämnda äro
familjekoncerner, med eget kapital av över en
milliard i kronor. Dessa väldiga belopp äro praktiskt
taget i sin helhet investerade i Japan eller i de
japanska kolonierna. Mitsuikoncernen är t. e. intresserad
med mycket stora kapital inom bomullsindustrien
som svarar för ca 30 % av landets export. Sin
verksamhet på detta område bedriver koncernen på
följande sätt. Råbomullen köpes vanligen från Indien,
där Mitsui upprättat egna inköpskontor med endast
japansk personal. Bomullen forslas till Japan i
koncernens egna båtar samt spinnes i dess egna
hypermoderna fabriker, som skötes av för det mesta unga
flickor under 20 år, vilka för en betalning av 11 öre
i timmen handhava åtskilligt flera spindlar än t. e.
en engelsk bomullsspinnare. De färdiga produkterna
exporteras sedan med egna båtar. Särskilt i
tropikerna och Östern har firman egna försäljningskontor.
Den elektriska kraften för fabriksdriften m. m. fås
från egna ångcentraler. Kolet hemföres på egna
båtar, från egna kolgruvor på Koreahalvön, där
gruvarbetarna få arbetslöner, som äro ännu lägre än
japanernas. Firmans bankaffärer handhavas av egen
bank med huvudkontor i Tokio och filialer i alla
större städer i Japan.
Fabrikanten, Mitsuikoncernen, kontrollerar således
själv samtliga led i fabrikationskedjan, från det
råbomullen inköpes i utlandet till dess den färdiga
bomullsvaran sprides på marknaden.
Man kan utgå ifrån att all betydelsefullare
exportindustri är analogt organiserad, ty man har i
Japan fått upp ögonen för vikten av inbördes
samarbete inom olika produktionsgrenar för att hindra
att nationella intressen skadas vid osund konkurrens
mellan de olika exportörerna.
Om man sammanfattar de orsaker som bidraga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
