Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 2 mars 1935 - Japan av i dag, dess handel och industri, av Aksel Kvam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gynna de japanska exportörerna på bekostnad av
de amerikanska och europeiska, så får man ett
beklämmande intryck av japanernas starka ställning.
Stor folktäthet med åtföljande låg levnadsstandard,
låga arbetslöner — 19 öre i timmen för män, och 11
öre i timmen för kvinnor —, utvecklad hemindustri,
där barn ned till 10 år arbeta för i genomsnitt 5 öre i
timmen, hypermoderna fabriker och maskiner,
deprecierad valuta, ett fåtal strejker, japanernas medfödda
flit och nyktra inställning till livet, industriens
rationalisering. Den fråga som nu mest intresserar är
huruvida Japan i framtiden blir tvungen att höja sina
exportpriser.
Då Japan övergav guldstandarden, hade det som
förut framhållits på förhand skaffat sig enorma
mängder av råprodukter från utlandet. Det påstås
emellertid att dessa lager nu hålla på att taga slut
och man väntar att landet i framtiden vid inköp av
råvaror kommer att få betala avsevärt högre priser
än vid tidigare inköp.
Det finnes icke så få kommunister i Japan. Det
egendomliga är emellertid att kommunismen är
förhållandevis föga utbredd bland industriarbetarna.
Den trivs bäst bland studenter och
universitetsprofessorer, som ha mycket låg lön, men den har mycket
svårt att vinna något verkligt fotfäste. Orsaken
härtill är, att varje form av hetspolitik i tal och skrift
är strängeligen förbjudet. Om polisen kommer över
kommunistisk litteratur blir denna ögonblickligen
beslagtagen och de skyldiga fängslas utan pardon. De
kommunister som anses särskilt farliga sitta fängslade
i åratal, och innan de slippa ur fängelset få de
underteckna en förbindelse, där de på heder och ära
förplikta sig att aldrig mera driva kommunistisk
propaganda.
Japan har ett ganska vitt förgrenat järnvägsnät.
Detta har emellertid svårt att klara trafiken, då
banorna äro smalspåriga. Dessa voro bra en gång i
tiden men passa icke nu, då landet blivit
industrialiserat. De första järnvägarna anlades vid en tidpunkt
då japanerna ännu ledo av mindervärdighetskomplex
— något som man icke kan beskylla dem för i dag —
och köptes från Amerika såsom begagnat materiel.
De japanska järnvägarna ägdes tidigare av
privata aktiebolag men övertogos 1907 av staten. Det
är i det stora hela mycket behagligt att resa med
järnväg i Japan; vagnarna hållas mycket snygga och
rena, och på snälltågen medföljer alltid särskild
restaurantvagn, där man får utmärkt mat lagad på
amerikanskt sätt. På grund av att banorna äro
smalspåriga har man naturligtvis icke byggt kupéer med
sidogångar. Det är sålunda ganska besvärligt när
man reser med nattåg, ty vagnarna bestå av öppna
boggivagnar med gång i mitten, där man sover i två
avdelningar på sidan om
passagen.[1]
Japan har en hel rad moderna skeppsbyggerier och
mycket stora rederier av vilka det största är N. Y.
K.-linjen, som har 102 last- och passagerarångare på
tillsammans 725 000 brutto reg.-ton. Rederiet, som har
ett aktiekapital på 130 mill. kronor, kontrolleras helt
av Mitsubishi-koncernen. N. Y. K:s båtar gå på snart
sagt alla världshav, rederiet har bl. a. stora moderna
passagerarbåtar som gå mellan Yokohama och
London. Och dessa japanska båtar föredragas mycket
ofta av européerna på grund av den enastående
ordningen, renligheten och den utmärkta maten ombord.
En av rederiets båtar mellan Kina och Japan, som
föredragshållaren reste med, var en modern 7 000
tonnare, som gjorde 21 knops fart, samt försedd med två
ångturbindrivna propellrar.
De flesta människor tro att japanerna leva ett
mycket nyktert liv och som följd därav utgöra en sund
och stark nation. Detta är emellertid ett mycket
stort misstag. Den genomsnittliga levnadsåldern i
Japan för män är icke mer än 42 år och för kvinnor
43 år. Till jämförelse kan nämnas att
genomsnittsåldern i Skandinavien är 61 år för män och 64 för
kvinnor.
Orsaken till den låga levnadsåldern i Japan beror
först och främst på landets överbefolkning,
varigenom epidemiska sjukdomar lätt spridas. Därtill
kommer kampen för tillvaron och levnadssättet.
Lungtuberkulos är t. e. mycket utbredd i Japan. Den är
också mycket fruktad, och man kan vintertid få se
japanerna gå med bandage för ansiktet för att få den
luft de inandas filtrerad. Den japanska regeringen
är emellertid sedan långt tillbaka på det klara med
att folkhälsan icke är tillfredsställande och i
synnerhet på de sista åren har mycket offrats på att
förbättra den. Gymnastik och sport har införts i
skolorna och efter amerikanskt mönster ha skolpulpeter
anskaffats i stället för dynor som användes ungefär
ända fram till 1915. De japanska läkarna ha
nämligen konstaterat, att en av huvudorsakerna till
japanernas småvuxenhet beror på att barnen i
uppväxtåren sitter på sina ben, varvid blodomloppet hämmas
och benens tillväxt hindras.
I anslutning till denna nya tingens ordning har
man konstaterat att en 20 års student av i dag har
en genomsnittligt 5 cm större längd än vad en 20 års
student hade för 20 år sedan. Föräldrarna tillhållas
dessutom att låta barnen så länge de växa få kött
blandat med nationalrätten som består av ris och kokt
fisk.
Det råder intet tvivel om att Japan på alla
områden är på kraftig frammarsch. Det enda som kan
tänkas hindra landets fortsatta framgång är
eventuella nya naturkatastrofer i form av jordbävning.
Japanerna ha nämligen den oturen att bo i ett land
som i ordets verkliga betydelse vilar på sviktande
grund.
Japan har nämligen välsignats med 165 vulkaner,
varav 54 för närvarande äro aktiva. För att
registrera det stora antalet årliga jordbävningar har
uppsatts jämnt fördelat över hela landet 120
seismografstationer. Dessa registrera i genomsnitt fyra
skakningar pr dag. Tokio hade förra året ca tre
jordskakningar om dagen. De flesta äro emellertid så
svaga att man icke kan märka dem. Jordbävningar
som ha föranlett större förödelser äro upptecknade
ända sedan 684 e. K. Den största jordbävning som
överhuvud taget ägt rum i Japans historia hände för
11 år sedan, den 1 september 1923, när praktiskt taget
hela Yokohama och halva Tokio ödelades. Avståndet
mellan dessa städer är nämligen endast 5 km. I
Tokio blev ca 12 000 byggnader helt förstörda och ca
110 000 människor omkommo under loppet av 24
timmar. Orsaken till att katastrofen blev så omfattande
tillskrives den olyckliga tidpunkten för själva
utbrottet. Detta som varade i 13 sekunder inträffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
