Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1935 - Olika slag av elektroder, deras skillnad i metallurgiskt hänseende samt därutav betingade skillnader hos svetsmaterialet, av Elis Helin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplegeringen från grundmaterialet hålles tillbaka.
Svetsgodsets mekaniska egenskaper komma genom
grundmaterialets minskade inflytande att mera
framträda i svetsen.
Tabell 1. Materialanalyser.
Stålslag C Si Mn P S Cu
St 34 0,06 spår 0,35 max. 0,050 max. 0,050 – –
St 37 0,10 0,18 0,45 " " — —
St 42 0,15 0,20 0,50 " " — —
St 44 0,20—0,25 0,22 0,55 " " — —
St 52 0,23 0,20 1,25 " " 0,30 —
St 22 0,18 0,20 1,10 " " 0,50 0,60
St 58 ca 0,35 0,24 0.75 " " — —
Tjockbeklädda elektroder.
Tjockbeklädda elektroder karakteriseras därutav,
att materialet under nedsmältningen genom det
avsmältande höljet är skyddat från kväveupptagning i
större skala. Genom höljets sammansättning kan
därvid nedsmältningen antingen vara oxiderande
eller neutral.
Beroende på sin viskositet och mängd täcker den
genom det smälta höljet bildade slaggen strängen och
kratern mer eller mindre fullständigt. Vissa
elektroder, i främsta rummet engelska, lämna kratern helt
fri.
Även ifråga om slaggens beskaffenhet i kallt
tillstånd finnas emellertid olikheter. Vissa elektroder
lämna en slagg, som är porös och lätt att avlägsna,
andra däremot en som är tät och hårt fastsittande.
En elektrod med neutralt hölje giver för det mesta
porös slagg, under det att en med färskande
beklädnad lämnar en tät sådan. Det är av stor vikt, att
slaggen avlägsnas, enär man eljest, i synnerhet vid
kallt arbetsstycke, lätt kan få både
slagginneslutningar och bindningsfel.
Vid oxiderande förhållanden bör strömstyrkan
inställas så, att arbetsstycket hålles så kallt som
möjligt. I annat fall blir badet i svetsstället lätt
överhettat med den påföljd, att färskningen kommer att
förlöpa för långt, vilket har till följd ett starkt
syrehaltigt och poröst svetsmaterial. För att med sådan
elektrod nå bästa resultat bör svetsningen bedrivas
så, att arbetsstycket vid varje ny strängs
nedläggande helst är nere i svart värme.
Vid överhettat svetsbad biter slaggen hårt fast och
vållar mycket arbete vid avlägsnandet, vilket
däremot vid lagom värme sker mycket lätt. Orsaken till
slaggens fastbitande ligger däri, att smältan, särskilt
i gränsskiktet slagg/metall är utarmad på
legeringsbeståndsdelar men rik på syre, vilket gör att slagg
och metall på grund av sin ömsesidiga
löslighetsförmåga liksom klistra fast vid varandra.
De grundmaterial, som bäst passa färskande
elektroder, äro St 34 och St 37, alltså material med max.
0,15 % C, samt de med hög Mn-halt, St 52 och St 58.
Svetsas exempelvis i St 44 med omkring 0,20 % C,
är svetsmaterialet mycket känsligt för värme och
strängarna bli lätt fula och porösa. Orsaken
härtill är ej svår att förstå. Genom den vid
tjockbeklädda elektroder mycket kraftiga inbränningen, säg
lika mycket som strängens tvärsnitt, blir kolhalten
i badet förhöjd och ävenså manganen. Detta senare
ämne oxideras emellertid mycket lätt, under det att
kolfärskningen går trögare och därför fortsätter,
sedan största delen av manganen oxiderats. Är
manganhalten hög i förhållande till kolhalten, såsom fallet
är i St 52 och St 58, bindes syret till största delen av
manganen, och kommer kolet i förefintlig halt ej att
få så stort tillfälle att verka. Man kan därför i
sådana stål vänta att få täta och bra svetsar.
Elektroder, vars hölje lämnar metallurgiskt
neutral slagg, äro de bästa, enär de äro mycket okänsliga
för huruvida det svetsas varmt eller kallt. Dylika
elektroder passa sådana material som St 34—St 44
mycket bra, men äro mindre lämpliga för St 52—
St 58, enär vid hålkälssvetsning i dessa båda stål
hålkälarna mycket lätt brista. Orsaken till detta
ligger sannolikt dels däri, att strukturen i sådana
svetsar får en mycket stark orientering, och dels däri,
att kiseln oxideras och trögsmälta silikatlösningar
lägga sig i kristallgränserna. Dessa föroreningar äro
mycket spröda och kunna vid krympningspåkänningar
giva upphov till interkristallina brott.
Mekaniska egenskaper hos svetsningsmaterialet.
För prövning av svetsgodset användas såväl
helsvetsade provstycken som sådana tagna ur förband.
Mot det helsvetsade provet ha invändningar gjorts,
och på vissa håll har man gått så långt, att man helt
velat utdöma detsamma och endast begagna prover
tagna ur sammansvetsade plåtar. Det helsvetsade
provet har dock sitt givna värde, enär det giver
svetsmaterialets egenskaper i renodlad form och fritt
från främmande inflytanden. Prover tagna ur
sammansvetsade plåtar giva däremot endast
svetsmaterialets egenskaper just i viss plåt.
Helsvetsade dragprover av bar tråd, tunn- och
tjockbeklädd elektrod, samtliga med
kärnsammansättningen
C = 0.10 %, Mn = 0,40 %, Si = spår,
ha svarvats till runda dragprovstänger med 10 mm
diameter och 100 mm mätlängd.
Beklädda elektroder
Egenskap Bar tråd tunnbeklädd tjockbeklädd tjockbeklädd
m. färskande hölje m. neutralt hölje
Sträckgräns kg/mm2 23,3 29.9 29,9 34,8
Brottgräns " 33,4 43,5 40,6 45,8
Förlängning 1/2 N-mätl. 11,4 15,1 30,7 27,4
σs/σb........................... 0,70 0,69 0,74 0,76
Tabellen indelar tillsatsmaterialet med avseende å
de mekaniska egenskaperna i två grupper, den ena
omfattande bar tråd och tunnbeklädd elektrod, den
andra de tjockbeklädda elektroderna, vilket bl. a.
framgår av förhållandet σs/σb.
För bar tråd och tunnbeklädd elektrod ligger detta förhållande vid
omkring 0,70, under det att det för de tjockbeklädda
håller sig högre än 0,70. Skarpast framhäves dock
skillnaden mellan de olika materialen i
förlängningen. Bar tråd och tunnbeklädd elektrod giva
endast ungefär halva värdet å den töjning, som kan
erhållas med beklätt, material, beroende på de
möjligheter som föreligga till syre- och kväveupptagning
vid svetsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
