- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
100

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 12. 23 mars 1935 - Kontroll vid bågsvetsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovan omnämnts och dessas orsaker finner man, att
de kunna indelas i tvenne grupper, nämligen dels
planeringsfel och dels svetsarefel, och om man anser, att
val och kontroll av elektroder hör planeringen till,
kommer denna gruppering att te sig på följande sätt:

Planeringsfel: Otillräckliga hållfasthetsegenskaper,
på grund av elektrodval. Blåsor i svets.
Inträngningsfel. Sprickor. Svetsarefel: Otillräckliga
hållfasthetsegenskaper på grund av strömfel.
Bindningsfel. Slagg i svetsen.

Med denna klassificering av de vanliga
felaktigheterna i svetsfogar har endast avsetts att framhålla vilken
stor och ansvarsfull del planeringsarbetet utgör
vid svetsning.

illustration placeholder
Fig. 2. Sektion av svetsfogarna i provstyckena 1—3.


Med det hittills sagda, har ingalunda avsetts att
förringa betydelsen av efterkontroll. Vare sig en
sådan är effektiv eller ej, som kontroll betraktat,
har den alltid betydelsen att öva moralisk verkan på
svetsarna.

Det är emellertid mycket svårt att taga
konsekvenserna av en efterkontrolls resultat i händelser dessa
icke äro goda.

Utrymmet tillåter icke att här närmare ingå på de
olika metoderna vid efterkontroll. De elektriska,
magnetiska och akustiska metoderna borde hava slagit
igenom, om de varit lämpade för praktisk användning.
Man kan emellertid knappast spåra något tecken i
denna riktning. De förfaringssätt, som användas i
praktiken i vårt land äro genomlysning med
röntgenstrålar, uttagning av provstycken för mekanisk
provning och uppborrningsprov.

Uttagningen av provstycken, som sedan
underkastas mekanisk provning representerar ju en nästan
extrem stickprovning, vilket givetvis är en stor
svaghet hos metoden. Emellertid har den fördelen att
lämna en direkt och korrekt hållfasthetssiffra,
gällande det uttagna stycket, och vara lätt förståelig för
svetsarna. Uppborrningsprov med spiralborr eller
"Schmuckler"-fräs äro svåra att bedöma vid små fel.
Metoden är emellertid enkel och praktisk och särskilt
lämplig å misstänkta ställen.

illustration placeholder
Fig. 4. Brottytor å provstycke nr 1 överst och nr 2 underst; naturlig storlek.


Röntgenmetoden har framför allt den nackdelen att
vara dyrbar och i allmänhet opraktisk. I de allra
flesta fall blir därför även denna metod av dessa
anledningar användbar endast för stickprov.
Provningsresultaten bli även svåra att värdera, vilket
framgår av följande exempel.

Tre provstycken nr 1—3, fig. 2—4 tillverkades,
varvid svetsfogarna utfördes enligt fig. 2, dvs. nr 1
har avsiktligt försetts med stort inträngningsfel, nr 2
med ett mindre dylikt och nr 3 har utförts helt utan
fel. Svetsfogarna ha sedan röntgenfotograferats med
resultat enligt fig. 3. Härefter ha provstyckena
dragits till brott, varvid brotthållfastheten blev 24,5, 39,6
och 43,3 kg/mm2 resp. Figur 4 visar provstyckenas
1–2 brottytor.

Av detta försök framgår att det på röntgenbilden
synliga felet får olika karaktär, beroende på felets
utbredning i ett eller två plan. För att en felaktighet
i ett gods överhuvud taget skall komma till synes å
en röntgenbild, fordras att felet har utsträckning i
strålriktningen. Felet i provstycket nr 1 har
betydande utsträckning i denna riktning men mycket
obetydlig utsträckning i dennas tvärriktning. Denna
senare omständighet gör sig mycket märkbar å
röntgenbilden. i det att svärtningen å filmen blivit

illustration placeholder
Provstycke 1. Brotthållfasthet 24.5 kg/mm2

Felstorlek ca 50 %.



Fig. 3. Röntgenbilder (positiva).

Provstycke 2. Brotthållfasthet 39,6 kg mm5.

Felstorlek ca 10 %.



Foto: bergsing. H. Nathorst,

K. T. H. Röntgenlaboratorium.



Provstycke 3. Brotthållfasthet 43,3 kg/mm2.

Felstorlek 0.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:12:28 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1935a/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free