Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 6 april 1935 - Arbetslöshetsutredningen, av H. B—d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om näringslivet underkastades ytterligare
central ledning och administration från den offentliga
förvaltningen eller om de olika ekonomiska
förhållandena ställdes under en mera omfattande
statlig eller kommunal kontroll.
Av kommitténs utredningar säges vidare ha
framgått att det arbetslöshetspolitiska läget är
väsentligt annorlunda, när det gäller att begränsa
omfattningen av den konjunkturella arbetslösheten än när
det är fråga om åtgärder mot den arbetslöshet, vilken
träder i dagen även under högkonjunkturer. Den
avgörande olikheten anses ligga däri, att medan
konjunkturarbetslösheten kan tänkas bliva
motverkad genom ekonomiskt-politiska ingripanden,
ägnade att hålla uppe produktionen och
utnyttjandet av samhällets maskinella utrustning, så är man,
när det gäller att komma till rätta med den
arbetslöshet, som icke är av konjunkturell natur utan
förefinnes under alla tider, väsentligen hänvisad till
arbetsmarknadsorganisatoriska åtgärder. Dessa
åtgärder måste inriktas på att anpassa lönepolitiken
efter den ekonomiska långtidsutvecklingen, främja
arbetskraftens rörlighet och förbättra dess kvalitet.
Däremot kunna ekonomiskt-politiska åtgärder av
den art, som äger sin främsta tillämpning mot
konjunkturarbetslöshet, endast ifrågasättas, när den
icke-konjunkturella arbetslösheten kan återföras på
mera omfattande, tillfälliga störningar, och då blott
under mycket begränsade förutsättningar.
Vad lönepolitiken beträffar framhålles, att
åtgärder i syfte att påverka produktiviteten och
befolkningsrörelserna på ett ur den permanenta
arbetslöshetens synpunkt gynnsamt sätt, icke kunna
nå sitt ändamål med mindre än att lönepolitiken
medvetet inriktas på att hindra lönenivån från att följa
med i utvecklingen. Önskar man att åstadkomma
en minskning av den permanenta arbetslösheten
genom förändringar i lönenivån har man, enligt
kommitténs mening, i främsta rummet att inrikta sig
på understödsverksamheten och dess utformning,
lönesättningen vid offentliga arbeten samt
organisationsväsendet och dess inverkan på kollektivavtalen.
Med avseende på organisationsväsendet på
arbetsmarknaden påpekas vikten av att detta erhåller
en sådan utformning att förutsättningar skapas för
bedrivande av en enhetlig och rationell lönepolitik.
Detta önskemål anses i första hand motivera en
förstärkning av de centrala instansernas inflytande på
arbetsmarknadspolitiken, varigenom möjlighet skulle
beredas för ett samordnande av olika delintressen
under gemensam ledning. "Ett stärkande av
landsorganisationens inflytande över
specialorganisationerna framstår under dessa omständigheter för
kommittén som ett ur arbetslöshetssynpunkt
betydelsefullt önskemål." Genom en organisationsreform,
som gentemot de fackliga och lokala särintressena
förstärkte de centrala instansernas ställning, skulle
tendenserna till ökad marknadsavgränsning också
komma att minskas. Dessutom anses de centrala
ledningarna mest skickade att för sin politik
tillgodogöra sig tillgängligt upplysningsmaterial
rörande det ekonomiska läget och dess
utvecklingstendenser.
Enligt kommitténs mening bör det fackliga
organisationsväsendet även framgent bära det
huvudsakliga ansvaret för att den arbetsmarknadsreglerande
verksamheten bedrives på ett även ur
arbetslöshetssynpunkt ändamålsenligt sätt och under lämpliga
former. "Det synes dock med hänsyn till de
fackliga organisationernas avgörande inflytande på
arbetsmarknadsutvecklingen önskvärt, att
fackorganisationerna beredas den fasta rättsliga ställning,
som motsvarar betydelsen av deras funktioner inom
samhället. I den för detta ändamål nödvändiga
lagstiftningen torde kunna inryckas bestämmelser
ägnade att åstadkomma ökade garantier för att
fackorganisationernas politik utövas under betryggande
former och för att förhindra att medlemskap i
fackorganisationerna förbehålles vissa löntagare med
uteslutande av andra."
I fråga om hjälpverksamheten för arbetslösa
framhålles nödvändigheten av att stramare
prövningsgrunder än hittills tillämpas vid avvägandet av
statsbidragen till kommunerna för detta ändamål.
Kommunerna borde få bära hjälpkostnaderna i så
stor utsträckning att de känna sig manade till
sparsamhet och noggrannhet vid verksamhetens
bedrivande. Även om statsbidragen till
hjälpverksamheten i allmänhet sänkas, ha kommunerna likväl ett
starkt intresse av att söka tillgodogöra sig
statsmedel genom att utföra kommunala anläggningar
såsom statskommunala reservarbeten. Då dessa
emellertid utöva ett mycket hämmande inflytande på
arbetskraftens rörlighet anses de böra komma till
användning i relativt mindre omfattning. Såsom en
lämplig begränsning föreslås borttagande av
statsbidraget till material- och dylika kostnader.
För övrigt förordas även en allmännare granskning
av grunderna för hjälpverksamheten, vilken anses
påkallad bl. a. på den grund att verksamheten icke
längre kan betraktas såsom tillfällig utan måste
åtminstone för avsevärd tid framåt bliva bestående.
Kommittén påpekar också att vid
arbetslöshetsförsäkringens ordnande ingen hänsyn togs till den
betydelsefulla frågan, huruvida dess prestationer
komma att stå i lämpligt förhållande till
hjälpverksamheten. Särskilt för familjeförsörjare å dyrare
orter skulle dagunderstödet, som helt bekostas av
det allmänna, komma att bli förmånligare för de
arbetslösa än den av dem själva delvis bekostade
dagpenningen inom försäkringen. Till följd härav
föreslås en revision av understödsverksamheten.
När det gäller att komma till rätta med
tendenserna till ökad permanent arbetslöshet måste enligt
kommitténs uppfattning de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna komma i främsta rummet. Detta
motiveras bl. a. med att även den mest framgångsrika
expansionspolitik, åtminstone vid fullt utnyttjad
kapacitet, icke kan leda till mer än en begränsad
relativ förbättring av försörjningen.
Vid behandlingen av spörsmålet angående de
ekonomiska åtgärder, som kunna ifrågakomma mot
permanent arbetslöshet fäster kommittén även
uppmärksamheten på att det direkta skattetrycket för
närvarande nått en sådan höjd att det verkar
ogynnsamt på det frivilliga sparandet. Ur
arbetslöshetssynpunkt anses det därför önskvärt, att man vid
eventuella ytterligare skattestegringar tar under
övervägande möjligheterna av en förskjutning över
mot indirekt beskattning, som i relativt hög grad
skonar sparandet.
Beträffande konjunkturarbetslösheten anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
