Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1935 - Erik Vallin †, av H. J—n. - Ekonomisk översikt, av F. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den stora kretsen av arbetskamrater hade Vallin
genom sina föredömliga personliga egenskaper gjort
sig högt avhållen. Då stoftet sänktes till
eldbegängelsen, uttalades å kamratkretsens vägnar bl. a.
dessa ord:
"Alla som samarbetat med dig lärde sig att
värdesätta dig högt. Saktmodig och anspråkslös gick du
din väg fram. Under ytan dolde sig en gedigen och
fullödig personlighet; gediget och fullödigt var det
arbete, du under din långa verksamhetsdag
presterade. Du var ett föredöme i plikttrohet och
nitälskan för företagets bästa. Du älskade arbetet!
Arbetet var ditt livs patos. När du gick till den
sista, ingalunda lätta uppgift, som blev dig förelagd,
hade liemannen redan lagt ett grepp om dig, som
han ej skulle släppa. Tappert höll du ut tills
uppgiften lösts. Så stupade du — på din post!"
Med Erik Vallin gick en sann gentleman ur tiden.
H. J—n.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm den 30.4.35.
Sedan senaste översikt publicerades har
guldvalutaländernas position avsevärt försvagats och de
utomordentliga svårigheter, med vilka dessa länder kämpa,
accentuerats genom Belgiens devalvering av dess valuta.
Belgiens ekonomiska struktur tvingar landet att i hög
grad producera för export, och utförseln går till
väsentlig del till pappersvalutaländer. Liksom Frankrike har
Belgien försökt att genom reducering av prisnivån
medelst sänkning av lönerna, järnvägstaxorna o. d. öka
sin exportindustris konkurrenskraft.
Lönereduceringarna ha givetvis icke kunnat undgå att röna motstånd och
få politiska konsekvenser. Inför den fortsatta
reduceringen av pundets yttre värde — och därmed av
valutornas i samtliga till sterlingblocket hörande länder —
befanns det omöjligt att fortsätta på den inslagna vägen
för konkurrenskraftens upprätthållande. En
devalvering blev en tvingande nödvändighet, men en
anknytning till pundblocket ansågs däremot tydligen icke
önskvärd, utan belgans värde fixerades till 72 % av dess
tidigare guldvärde. Situationen för de övriga
guldvalutaländerna torde därmed ha i icke ringa grad
skärpts. De holländska och schweiziska
centralbankernas guldkassor ha sedan slutet av tredje rapportveckan
i mars till mitten av april sjunkit med vardera omkring
18 %, medan den franska minskats endast 1,5 %.
Bankernas täckningsprocent för de utgivna sedlarna är dock
fortfarande synnerligen hög, och ur teknisk synpunkt
föreligger ingen fara för valutorna ifråga. Faran för
en ytterligare sprängning av guldvalutablocket torde i
stället hota i allt högre grad inom respektive länder i
den mån svårigheterna hopa sig för det egna
näringslivet på grund av den minskade konkurrenskraften på
världsmarknaden. Och medvetandet om den vida
förmånligare utvecklingen i pappersvalutaländerna breder
ut sig samtidigt som insikten växer om att farorna av
pappersvaluta överskattats på sätt, som framgår av
utvecklingen i sistnämnda länder. Valutadeprecieringen
har otvivelaktigt visat sig vara ett både effektivare och
lätthanterligare instrument för förhindrande av
övervärdering av valutan med åtföljande exportsvårigheter
än nedpressning av exportindustriens priser genom
sänkning av de i produkten ingående kostnaderna.
Risken med pappersvalutor är givetvis en kapplöpning
i valutans depreciering, men pundblockets utveckling
visar dock, att denna risk icke får överskattas.
Guldvalutaländernas möjligheter att fasthålla vid oförändrad
guldmyntfot i fortsättningen äro i hög grad avhängiga
av den amerikanska valutapolitiken. Skulle det visa
sig, att dollarns ytterligare depreciering vore en för
den amerikanska konjunkturens förbättring mera
betydelsefull åtgärd, lider det väl knappast något tvivel
om att i överensstämmelse med de principer, efter vilka
"The New Deal" bedrives, Roosevelt skulle vidtaga en
dylik åtgärd åtminstone inom de gränser, som med
oförändrad lagstiftning medges honom eller ned till 55 %
av det gamla guldvärdet. Någon omedelbar fara för
ytterligare åtgärder för minskning av dollarns yttre
värde torde dock icke f. n. vara för handen. Den
kraftiga stegringen av prisnivån för det amerikanska
jordbrukets produkter under fjolårets senare hälft och som
under första kvartalet i år ytterligare accentuerats,
torde med hänsyn till den sänkning av reallönerna den
förorsakat verka i icke ringa mån avsvalnande på de
intentioner till ytterligare devalvering, som tidigare
förefunnits hos regeringen. I varje fall torde man
kunna vänta att verkningarna av de senast av
representationen beslutade konjunkturstimulerande
åtgärderna avvaktas, innan ytterligare devalvering vidtages.
Någon större sannolikhet för att de statliga åtgärderna
skulle så minska dollarns inre värde att en sänkning
av dess yttre värde skulle framtvingas därav är med
hänsyn till såväl betalningsbalansen som guldreservens
storlek icke för handen.
Beträffande de nya statliga åtgärderna för
arbetslöshetens bekämpande är det i ögonen fallande, att de
finansieras på sådant sätt, att de icke inom de närmaste
åren i nämnvärd grad belasta skattebetalarna. Detta
gäller såväl det stora anslag på extra stat, som ställes
till Roosevelts förfogande för arbetslöshetens
bekämpande och andra konjunkturfrämjande syften, vilket
motsvarar årets budgetunderskott, som pensions- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Ett annat anmärkningsvärt
drag hos den senaste ekonomiska lagstiftningen är, att
det i största utsträckning överlämnas åt presidenten
att utforma detaljerna, enär representationen endast
förmår ena sig beträffande de stora linjerna.
De gångna månaderna av detta år ha visat
synnerligen tillfredsställande produktionssiffror.
Produktionsindexen anger en sysselsättning, som varit högre än vid
någon tidpunkt i fjol. Särskilt markerad är
förbättringen för järn- och stålindustrien samt
automobilindustrien. Ståltrustens orderreserv är enligt senaste
uppgift synnerligen tillfredsställande.
Tackjärnstillverkningen uppgick för första kvartalet till 4,93 mill. ton eller
0,77 mill. ton mer än under samma månader i fjol
och stålgötstillverkningen till 8,54 mill. ton eller 1,51
mill. ton mer än ett år tidigare. Tackjärnsproduktionen
visar en månad för månad fortgående stegring, medan
götframställningen hållit sig tämligen konstant.
Automobilindustriens tillverkningssiffror ligga ungefär 1/3
högre än i fjol. Textilindustrien synes ha ungefär
samma sysselsättning som ett år tidigare. De
föreliggande kvartalsboksluten redovisa icke en mot den
kvantitativa förbättringen svarande stegring av
räntabilitetssiffrorna. Fondbörsens noteringar ligga vid ungefär
samma relativt höga nivå de uppnådde vid årsskiftet
efter att i slutet av februari och början av mars ha
sjunkit ganska starkt. Företagarinitiativet har man
ännu icke lyckats väcka, vilket kommer till synes i
bankernas stora och ökade behållningar av insättarmedel.
Penningöverflödet avspeglar sig bl. a. i den sänkning av
räntan å fondbörsens dagslån från 1 %, vari den stått
ett drygt år, till 1/4 %; fondbörsen har stimulerats
en aning av räntereduceringen, men några större
förhoppningar om att på denna väg lyckas påverka
företagsamheten torde man icke kunna hysa.
Utvecklingen i England har under årets första kvartal
varit synnerligen gynnsam, enligt vad "The Economist’s"
index över aktiviteten inom engelskt näringsliv ger vid
handen. Indexsiffrorna för jan.—mars ha varit 112,9,
112,9 och 113,8, vilka siffror ange ett bättre läge än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
