- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
185

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 11 maj 1935 - Konstruktionsstål för maskinindustrien, av Sven von Hofsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att rationellt hushålla med materialet för att komma
ned i vikt och kostnader för sina konstruktioner,
samtidigt som kravet på fullkomlig driftsäkerhet
blivit allt mer ofrånkomligt. Av avgörande betydelse
för konstruktionsstålens utveckling har
förbränningsmotorernas tillkomst varit och i samband därmed den
hastiga utvecklingen av automobilindustrien och
flygmaskinstillverkningen. Den grövre
maskinindustrien har redan på ett tidigare stadium dragit
nytta av de erfarenheter, som samlats och
utvecklats vid krigsmaterialtillverkningen, vilken praktiskt
taget utan hänsyn till kostnaderna alltid har ställt
de högsta fordringar på stålet för såväl vapen som
skydd.

Saken kan också uttryckas så, att hela denna
materialfråga kommit in i ett nytt skede sedan
utmattningsbrottet gjorde sin officiella entré och blev
varje ansvarskännande konstruktörs skräckinjagande
spöke. För att kunna bemästra alla svårigheter i
samband härmed ha maskintillverkarna och
konstruktörerna i så hög grad tvingats till omsorgsfulla
och detaljerade materialundersökningar, att de
främsta bland dessa numera ofta besitta bättre
kunskaper om de olika stålens egenskaper än
ståltillverkaren själv. Ett fruktbärande samarbete har
härigenom uppstått mellan stål tillverkaren och
stålförbrukaren, vilket givit utvecklingen ett avsevärt
hastigare tempo än eljest skulle varit fallet. En
fortsatt utveckling av dylikt samarbete bör därför
sättas som en viktig programpunkt för de nutida
strävandena.

Innan vi i detalj börja granska fordringarna på
konstruktionsstål för olika användningsändamål, vill
jag framhålla en mer allmän synpunkt, nämligen
önskvärdheten av att i stålförbrukarnas
materialföreskrifter
endast medtagas sådana fordringar, som
verkligen äro av betydelse för stålets avsedda
användning. Onödiga föreskrifter endast försvåra och
fördyra tillverkningen och kunna i vissa fall verka
rent av skadligt genom att tvinga tillverkaren att,
tillgripa en tillverknings- eller behandlingsmetod,
som verkar nedsättande på ifrågavarande ståls
viktigaste egenskap. Ett vanligt exempel härpå är vid
sträckprovet fordran på en allt för stor förlängning
på lång mätlängd, som måste mötas genom en
felaktig mjukglödgning av stålet, varigenom t. e. dess
utmattningsgräns blir avsevärt nedsatt.

Ett rationellt sätt är att i materialföreskrifterna
inom parentes ange de hållfasthetsvärden som ej
äro av direkt betydelse för konstruktören, varvid
dessa värden ej behöva garanteras av
ståltillverkaren men likväl skola bestämmas och anges till
ledning för bedömande av materialet.

Beträffande stålets kemiska analys böra
föreskrifterna helst helt utgå i de fall materialet
levereras färdigbehandlat av ståltillverkaren.
Schematiska analysuppgifter för att fastställa ståltypen äro
dock i vissa fall lämpliga. Likaså föreskrifter om
vissa skadliga ämnens tillåtliga maximihalter.
Utvecklingen av de legerade stålen hindras nämligen
eljest lätt av alltför snäva gränser och olämpliga
föreskrifter med avseende på analysen.

Motivet för denna ståndpunkt är även att den
mindre stålförbrukaren bäst profiterar av
ståltillverkarnas samlade erfarenheter både ur ekonomisk
och kvalitativ synpunkt genom att så långt möjligt
betjäna sig av hans väl utprovade standardkvaliteter.
Kortare leveranstider möjliggöras även härigenom.

Om beställaren däremot själv skall företaga
värmebehandling av de framställda detaljerna, är en
fullständig analysföreskrift med snäva gränser väl
motiverad för att ej säga nödvändig. Den stora
stålförbrukaren bör naturligen också ha rätt att
föreskriva särskilda specialkvaliteter.

Fordringar på konstruktionsstål.

Om vi då se på de fordringar, som numera
uppställas på konstruktionsstålen, kunna vi uppdela
dem i mekaniska fordringar, fysikaliska och kemiska
fordringar samt en grupp, innefattande fordringar
av mera teknologisk natur.

Bland de mekaniska fordringarna ha nu
föreskrifter angående sträckgräns och slagseghet intagit en
viktig plats. Beträffande stålets utmattningsgräns
önskar beställaren ävenledes allt oftare föreskrift,
men ståltillverkaren kan tyvärr allt för sällan ge
besked därom och ändå mindre lämna garanti för
vissa värden, enär bestämningen av denna egenskap
berör spörsmål av alltför komplicerad art för att
den skall lämpa sig som ett praktiskt kontrollprov.
För vissa konstruktioner, som arbeta i värme,
fordras dessutom god hållfasthet eller höga värden på
krypgränsen vid höga temperaturer, fordringar, som
kunna uppfyllas endast av stål av vissa speciella
typer.

De fysikaliska fordringarna, varmed framför allt
avses föreskrifter angående magnetiska och
elektriska egenskaper, äro allt för speciella för att här
kunna upptas till behandling.

Av allmännare intresse är däremot de kemiska
fordringarna
, särskilt rostbeständighet, eldhärdighet
o. d.

Detsamma gäller om de teknologiska fordringarna
såsom materialets lättbearbetbarhet, dess slitstyrka,
frihet från materialfel, jämnhet med avseende på sina
egenskaper m. m.

Som konstruktionsstål för maskinindustrien bör
naturligen även räknas stålgjutgodset, men utrymmet
medger ej dess närmare behandling. I det följande
meddelade värden hänföra sig därför till smitt eller
valsat stål.

Mekaniska fordringar.

De mekaniska påkänningarna äro som bekant av
tvenne huvudslag, beroende på om de åstadkommas
genom vilande, även kallad statisk, belastning eller
genom växlande belastningar av olika slag (i vilket
senare fall de ofta missvisande benämnas dynamiska
påkänningar).

De vilande belastningarna förekomma ju
huvudsakligen vid byggnadskonstruktioner. Arten av dessa
påkänningar och de olika typerna valsstål för
byggnadsändamål ha behandlats av överingenjör
Wijkander, varvid framhållits sträckgränsens och särskilt då
den undre sträckgränsens avgörande betydelse för
konstruktionens hållbarhet. Normalt har tidigare, då
sträckgränsvärdet bestämts, endast övre
sträckgränsen angetts, och ännu äro praktiskt taget alla
katalogvärden m. m. baserade på denna, ävensom alla i
fortsättningen anförda siffror. Det måste således
noga observeras, att vid övergång till föreskrift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free