Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen / 192 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 11 maj 1935 - Konstruktionsstål för maskinindustrien, av Sven von Hofsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 10. Härdningsanlöpningsdiagram.

användningen. En tillsats härav ökar
korrosionsmotståndet hos stål av båda huvudtyperna i en mängd
olika lösningar.

I den ferritisk-martensitiska gruppen finnes, som
namnet anger, dels ferritiska stål som äro ohärdbara
eller i ringa mån härdbara, dels martensitiska,
härdbara stål. Dessa senare stål äro ur
konstruktions-stålssynpunkt de mest intressanta.

De vanligaste martensitiska stålen ha en kolhalt
av 0,10—0.40 % och en kromhalt av 13—14 %. För
konstruktionsändamål, vartill en brottgräns av 70—
90 kg önskas, väljes i allmänhet kolhalten omkring
0,20 %. För att belysa, vilka hållfasthetsvärden som
kunna uppnås med detta stål, kan hänvisas till
härdnings-anlöpningskurvan fig. 10. I bilden äro för
jämförelse även inlagda värdena för ett låglegerat
CrNi-seghärdningsstål. Man kan sålunda nå en
brottgräns av ca 150 kg/mm² genom härdning och
anlöpning upp till 500°. Anmärkningsvärd är den
höga nivå, på vilken brotthållfastheten ligger upp
till denna temperatur. Vid anlöpning mellan 500
och 600° inträffar ett kraftigt fall i hårdheten. Detta
har praktisk betydelse såtillvida att en anlöpning
inom detta område är svårutförbar i praktiken, då
redan några graders variation i temperaturen mellan
olika delar av en anlöpningssats kan medföra
betydande skillnader i hårdhet. Genom lämpligt val
av kolhalt i stålet kan dock det brottgränsområde
behärskas, som för stålet med 0.20 % C fås vid
525—575° anlöpning.

De vanligaste austenitiska (omagnetiska) rostfria
stålen hålla 15—20 % krom och 8—12 % nickel samt
ha en kolhalt av ca 0,10 %. Den mest kända typen,
den s. k. 18—8-typen, håller ca 18 % Cr och ca 8 %
Ni. Dessa stål ha genomgående större
rostbeständighet än de rena kromstålen samt bättre beständighet
mot de flesta lösningar och syror. En konstruktör
måste dock konstatera, att korrosionsbeständigheten
vunnits på bekostnad av stålets hållfasthetsvärden.
De austenitiska stålen äro ej härdbara. Den vanliga
värmebehandlingen består i en glödgning vid hög
temperatur, ca 1 000—1 100°. följd av hastig
avsvalning i vatten eller luft. Denna ger stålet stor
mjukhet och en karakteristisk, mycket stor slagseghet och
tänjbarhet. Brottgränsen ligger i allmänhet mellan
60 och 80 kg/mm², men sträckgränsen är låg, ca
25—30 kg/mm² och proportionalitetsgränsen så låg
som 10—20 kg/mm². Stålen av denna typ ha
egenskapen att hårdna hastigt vid kallbearbetning, utan
att detta i nämnvärd grad nedsätter rostmotståndet.
Detta förklarar också deras höga utmattningsgräns,
ca 35 kg/mm². Stålen användas därför i kallvalsat
eller draget utförande — när dimensionerna så
tillåta — till konstruktionsdetaljer, som fordra högre
hållfasthetssiffror hos stålet än vad som ovan
angivits. Vid kallvalsning av band kan lätt
erhållas en brottgräns av 120—130 kg/mm² med sträckgräns
ca 90 kg och så hög förlängning som 18 % på 1/1
normal mätlängd; även dragning av tråd, till en
brottgräns av ca 180 kg/mm², är ett vanligt utförande.
Proportionalitetsgränsen har i dessa utföranden
stigit till 35 à 40 % av brottgränsvärdet. En viktig
egenskap hos de austenitiska stålen är, såsom
tidigare framhållits, deras goda
korrosionsutmattningsgräns i jämförelse med lågreglerade konstruktionsstål.

Ett exempel på användningen av rostfritt
kromstål visar fig. 11 av rotorn till en stor ångturbin
försedd med skovlar av dylikt stål. Man kan med
fördel i detta stål göra en mindre nickeltillsats. Ångan
har ju stor nötande inverkan, särskilt i turbinens
lågtrycksdel, där fuktighetshalten är hög. Det
rostfria kromstålet har här visat sig ge mycket bra
resultat. Ett annat användningsområde är axlar och
andra delar i pumpar etc., som arbeta med stora
mekaniska påkänningar och samtidigt under påverkan
av ett korroderande medium.

Bland andra användningsområden för austenitiskt
rostfritt konstruktionsstål kunna nämnas
flygmaskinskonstruktioner, där kallvalsat bandstål, ofta
profildraget, användes för balkkonstruktioner i
flygkropp och vingar. Härvid har den moderna
punktsvetsningen med kontrollerad svetstid funnit
användning.

De rostfria stålen ha genom sin höga kromhalt
även en god beständighet mot oxiderande atmosfär
vid hög temperatur. Allt efter kromhalten kunna
dessa stål användas vid temperaturer upp till 800—
1 150°, vissa specialkvaliteter t. o. m. upp mot
1 300°. I samband med detta är även stålens
varmhållfasthet av intresse.

Varmhållfasthet.

Upp till ca 350° har tiden knappast något
inflytande på hållfastheten för stål. Vid högre temperatur

Fig. 11. Rotor till ångturbin med skövlar av rostfritt stål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>