Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 25 maj 1935 - Notiser - Institutet för svensk utlandstjänst - Insänt: Tidsstudier kontra arbetsstudier, av E. Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vara må. Detta gäller delvis även svenska företag
i utlandet, som ofta blivit nödsakade att till en del
ersätta svensk personal med inhemsk. Emellertid
har den tendens till fortsatt industrialisering och
modernisering, som gjort sig märkbar i vissa tidigare ej så
utvecklade länder, samt de många uppslag till utnyttjande
av naturtillgångarna, som där förekommit, gjort att
man kan vänta, att nya möjligheter för utnyttjande av
svensk kvalificerad arbetskraft komma att öppna sig,
vilka institutet ämnar söka tillvarataga. Institutet har
sökt hålla sig i kontakt med utvecklingen i dessa länder
och har därvid ej förbisett, att vissa lokala
undersökningar i sinom tid behöva verkställas.
Institutet har från och med 1934 kvartalsvis
sammanställt statistiska uppgifter rörande sin verksamhet,
vilka regelbundet meddelas enskilda, sammanslutningar,
myndigheter m. fl. I årsberättelsen återfinnes ej denna
detaljerade statistik men anföres summariskt, att
institutet under året mottog 586 skriftliga förfrågningar
och inregistrerade 633 besökande. Av de frågande voro
31 % högskolebildade, 23 % kontors- och affärsfolk,
17 % tillhörande industri och hantverk, 5 % jordbruk
och skogshushållning, 2 % husligt arbete, 7 %
studerande och 15 % sysselsatta inom diverse yrken. Genom
institutets förmedling har administrativ-, handels-,
kansli-, industriell och annan personal vunnit
anställningar vid olika privata eller officiella företag i
Brasilien, Danzig, Iran, Polen, Spanien och Turkiet. Vidare
har institutet uppgjort förslag till anställning av
ingenjörs- och annan teknisk personal i olika högre och
lägre befattningar samt administrativ och
handelsutbildad personal vid anläggningar, pågående i Iran,
delvis under svensk ledning.
Institutet har i 65 olika fall under fjolåret fört
förhandlingar i syfte att bereda högre kvalificerade
svenskar anställning i utlandet. Av dessa ha 14 beretts
anställning; i 18 fall pågingo förhandlingarna vid
årsskiftet, medan i 33 fall förhandlingarna ej lett till
resultat.
Slutligen beröres frågan om praktikantutbyte mellan
Sverige och olika länder. Ett på reciprocitet grundat
avtal i detta syfte slöts i fjol mellan Sverige och
Frankrike, varom Teknisk tidskrift den 1 september lämnade
meddelande. Institutet mottog under fjolåret en
framställning från officiell polsk myndighet, åsyftande
praktikantanställning, vilken institutet även lyckades
förmedla.
INSÄNT
Tidsstudier kontra arbetsstudier.
Vid den tidsstudiekonferens, som var anordnad å
Teknologföreningens lokal den 25 febr. d. å. rörde sig
diskussionen till mycket stor del om huruvida icke
termen "tidsstudie" borde ersättas med "arbetsstudie".
Frågan har varit uppe flera gånger tidigare, men blev
nu särskilt aktuell, när det blev fråga om kritik av det
framlagda förslaget till terminologi för
tidsstudietekniken. I detta förslag hade den hittills gängse
beteckningen för ifrågavarande begrepp fått kvarstå, fastän
med viss tvekan. Man hade hellre önskat införa
termen arbetsanalys men funnit denna alltför otymplig,
särskilt i sammansättningsformer.
Till fördel för ett bibehållande av termen tidsstudie
talar onekligen, att den redan är så pass inarbetad som
den är. Snart sagt varje människa har vid detta laget
åtminstone hört talas om tidsstudier. En ändring
skulle därför, åtminstone under övergångstiden,
åstadkomma åtskillig förbistring. Vidare har termen direkt
motsvarighet i tyska "Zeitstudie" och engelska "Time
Study". Det norska uttrycket är operationsstudie. Man
har anmärkt, att tidsstudierna icke endast avse
tidsbestämning utan även en ofta omfattande driftsanalys.
Eftersom det är arbetet, som undersökes, borde termen
arbetsstudie vara riktigare. Häremot kan dock
genmälas, att förfarandet fått sitt namn av det hjälpmedel
— tidsbestämning — som därvid användes, vilket icke
är så ovanligt. Vi ha t. e. spektralanalys,
stetoskopundersökning och en hel mängd liknande. För att icke
tala om läkareundersökning, där det ju icke är
läkaren, som undersökes, utan patienten. Beträffande ett
förfarande, som kan appliceras på en hel mängd olika
objekt, torde det väl principiellt sett vara riktigare att
använda en benämning, som syftar på det
karakteristiska verktyget än på de varierande objekten.
Påståendet att tidsstudierna endast avse arbetet täcker icke
heller hela sanningen. Tvärtom tidsstuderas lika ofta
hinder och avbrott i arbetet, förlusttider av olika slag och
bitider, vilka äro arbetets konträra motsats.
En annan olägenhet med termen tidsstudie för hela
förfarandet skulle vara, att man behövde reservera denna
benämning för själva tidsbestämningen. Denna har i
terminologiförslaget kallats tidtagning, vilket ord
emellertid kommit i vanrykte såsom beteckning för
tidupptagning i smyg. Slutligen har det gjorts gällande, att
det ur psykologisk synpunkt vore gynnsammare att
använda termen arbetsstudie än tidsstudie, enär
arbetarna i förra fallet skulle lättare förstå, att studien icke
enbart avsåge personens prestation utan också övriga
på arbetet inverkande faktorer. I allmänhet torde dock
även arbetarna i första hand ta hänsyn till företeelsens
reella innehåll och dem vidkommande konsekvenser och
i andra hand dess benämning.
De fördelar man velat finna hos termen
"arbetsstudie" ha ovan berörts och äro givetvis av betydelse.
Utom de nämnda övergångssvårigheterna vid en
eventuell ändring kunna dock ytterligare nackdelar
andragas. Sålunda är prefixet "arbets-" en stavelse längre än
"tids-", vilket har betydelse i den mängd av
sammansättningsformer, som måste användas. Vidare är det,
som nämnts, icke endast arbetet, som studeras vid en
fullständig undersökning, utan även material, kvalitet,
toleranser, lokaler, belysning, maskiner etc. Ordet
arbetsstudie för dessutom lätt tanken på undersökning av
mekanisk effekt eller verkningsgrad och en förväxling
blir lätt följden av dess användande. Slutligen
förekommer förstavelsen "arbets-" i en sådan mängd av
sammansättningar t. e. arbetslagstiftning, arbetsråd,
arbetsdomstol, arbetsinrättning etc. att termen
"arbetsstudie" för en icke sakkunnig person lätt blir oklar.
Till ersättning för tids- och arbetsstudie ha
föreslagits bl. a. produktionsstudie och arbetsanalys. Båda
äro emellertid alltför långrandiga att användas i
sammansättningsformer.
En term, som fyller fordringarna på korthet och som
samtidigt anger syftet eller objektet för verksamheten
är termen driftsstudie. I en driftsstudie kan man
inrangera undersökning av såväl material, kvalitet,
toleranser, lokaler, belysning och maskiner som
arbetsmetoder. Orden driftsstudieingenjör och
driftsstudieavdelning äro ’lättare’ än arbetsstudieingenjör och
arbetsstudieavdelning. En nackdel är, att man vid vissa
företag med "driften" avser en verksamhet vid sidan av
den egentliga produktionen. En förväxling mellan
driftsingenjören och driftstudieingenjören är även
tänkbar. I ett fall som detta är det icke den språkliga eller
sakliga riktigheten som är utslagsgivande utan
lämpligheten. Några verkligt bärande skäl för att termen
"tidsstudie" skulle vara så olämplig, att den nu behövde
utbytas, har enligt mitt förmenande icke presterats.
Skall emellertid en terminologiändring göras, så bör
den göras nu, därom torde alla vara ense. Det skulle
därför vara av intresse om med Red:s tillåtelse en
diskussion i frågan kunde komma till stånd i dessa spalter.
E. Palm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
