Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 1 juni 1935 - Den korporativa reformen i Italien, av Herman Bursie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schematisk översikt av förhandlingsordningen i den korporativa staten och de olika instanserna i systemet.
Korporationsministeriet övervakar
lagstiftningens efterlevnad på det
produktiva området.
Korporationerna skapa lagförslag,
medla i tvister av större räckvidd
och. utfärda kollektiva direktiv.
Arbetsgivarekonfederation
förhandlar med
arbetarekonfederationen i sådana tvistefall, då mer
än en yrkesfederations område
beröres av tvisten. Målet
överlämnas till korporationen.
Högsta domstolens skiljenämnd i
arbetstvistefrågor. Utslaget får ej
överklagas.
Arbetarekonfederation, se
arbetsgivarekonfederation. Efter
direktiv från korporationen behandlar
konfederationerna från båda sidor
mera omfattande allmänna
problem.
Arbetsgivarefederationer förhandla
med arbetarefederationer i
individuella tvistefall inom enstaka
federationers område. Misslyckas
medling, hänskjutes saken efter
korporationens hörande till
provinsiella arbetsdomstolen.
Provinsiella arbetsdomstolar
behandla tvistefrågor efter fåfäng
medling av syndikala
organisationer. Utslaget kan överklagas hos
Högsta domstolen.
Arbetarefederationer, se
arbetsgivarefederationer. Efter direktiv
från korporationen förhandlar
federationen med motparten om
nya kollektiva bestämmelser.
Arbetsgivareorganisationens lägre
förband. Medlar i första hand
tillsammans med motsidans
organisation i smärre individuella
tvistefrågor.
Arbetareorganisationens lägre
förband medlingsinstans med
motparten.
Industriellt företag.
Arbetsgivare förhandla direkt med
arbetare om ackordspriser. Vid
oenighet se ovan.
Arbetare tillförsäkrade
kollektivavtalens normalbestämmelser som
minimum. Vid oenighet
hänskjutes saken till organisationen.
Paragraf VI säger bl. a.: "De lagligen erkända
sammanslutningarna av yrkesmän tillförsäkra
arbetsgivare och arbetare likställdhet i juridiskt avseende
— — —. Korporationsorganen bilda underlag för
produktionskrafternas enhetlighet genom att
samtliga i olika fall berörda intressen bevakas. Eftersom
produktionens syften äro nationella, äro
korporationsorganen i kraft härav statliga."
Paragraf IX innehåller bl. a.: "Statens ingripande
i produktionen äger rum endast när det privata
initiativet visar sig otillräckligt, eller när statens
politiska intressen så påfordra."
Paragraf X och följande stadga: "Juridisk
skiljedom i kollektiva arbetstvister äger rum först sedan
vederbörande korporativa organs medlingsförsök
misslyckats. Vid individuella skiljaktigheter i
tolkningen av kollektivavtalens tillämpning ha
yrkesorganisationerna befogenhet att först medla." (Den
juridiska skiljedomen verkställes i första instansen
av provinsiella arbetsdomstolar med särskilt tillsatta
sakkunniga. Dessa provinsdomstolars utslag kunna
överklagas hos Högsta domstolen i Rom, såsom
framgår av ovanstående schema.)
I fortsättningen heter det bl. a,, att
kollektivavtalens rimliga överensstämmelse med arbetarnas
normala livsbehov, med produktionens möjligheter
och arbetets avkastning skall garanteras av
yrkesorganisationernas, de korporativa organens och
arbetsdomstolarnas funktioner. Vidare anges principer
för arbetsförmedlingen i syfte att stadga den
fascistiska homogeniteten och främja ett visst kvalitativt
urval av arbetare till produktionens förbättring.
De sex sista paragraferna handla om
välfärdsinstitutioner, om försäkring mot olycksfall i arbetet och
mot yrkessjukdomar, tuberkulos, arbetslöshet etc.
samt om det syndikala systemets uppgift att bidra
till folkuppfostran och verka för yrkesutbildningen.
Som bekant skapades i mitten av 20-talet bland
andra institutioner för nationens fysiska och
moraliska fostran den berömda Opera Nazionale
Dopolavoro (Nationalinstitiitet för bästa användning av
fritiden), en snabbt växande organisation, särskilt
omhuldad av regimen, och i sin mån ett led i dennas
strävan att skapa disciplin och kontroll. I
bestämmelserna om det syndikala systemets obligatoriska
utgifter uppföras kontributionerna till Dopolavoro
som nummer ett i ordningen efter avgifterna till
själva yrkesorganisationerna och deras omedelbara
attribut.
Beträffande det syndikala systemets finansiering
är för övrigt att märka, att ehuru medlemsskapet i
de fascistiska organisationerna förklaras vara
frivilligt, äro alla yrkesutövare, vilka i enlighet med
lagen av den 3 april 1926 äro representerade av de
syndikala organen, alltså även de icke inskrivna,
skyldiga att betala avgifter, vilka beträffande
löntagare i regel uttagas genom avlöningskontoren, så
att de dras av på avlöningarna. Normen för dessa
pålagor anges i lagtexten skola beräknas för
arbetsgivare efter medelsiffran per år för en dags
Nationella Korporationsrådet
behandlar, eventuellt konfirmerar,
korporationernas beslut och
föreslår dem till lag genom
regeringsdekret.
Fascistpartiet representerat i
Nationella Korporationsrådet och
Korporationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
