Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 15 juni 1935 - Är Planertz ingenjör? av Erik Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
HÄFT. 24 utgiven av svenska teknologföreningen 15 JUNI
ÅRG. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 1935
INNEHÅLL: Är Planertz ingenjör? — Kan trä göras svår antändligt eller obrännbart?, av civilingenjör
L. O. Bergström. — Notiser. — Personalnotiser.
ÄR PLANERTZ INGENJÖR?
BIDRAG TILL EN YRKESKARAKTERISTIK.
Titulus Planertz behöver väl ingen presentation?
I annat fall bör nämnas, att han hör till figurerna
i Birger Sjöbergs roman "Kvartetten som
sprängdes", en bok som höll på att bli klassisk, känd av
alla och läst av ingen, då den helt nyligen väcktes
till liv genom en dramatisering. Det är också
närmast från scenen som Planertz stigit ut i den
verkliga världen, fint bildade människor till löje och
mindre fint bildade till förargelse.
Planertz är romanhjältens rival och har därför av
författaren tillagts åtskilliga osympatiska drag. Han
är en kommunalt anställd ingenjör, vilket i och för
sig ej är osympatiskt, han tar allting mycket lugnt,
kallt och metodiskt, talar på samma sätt som han
rör sig, alltid med ett rätt självmedvetet utseende
och gärna begagnande sig av uttryck, liksom
hämtade ur en kommunal författningssamling, då och då
blandade med tekniska vändningar. Han saknar
småmynt i konversationen, och även när han friar, talar
han i den präktigaste kurialstil.
Man får väl anta, att Birger Sjöberg velat ge
satiren en bestämd adress, när han gjort Planertz till
ingenjör. I så fall ha vi ingen anledning att känna
oss smickrade å kårens vägnar. Föga båtar det dock
att söka förneka hans existens; det finns, Gudi
klagat, även tungrodda och fantasilösa ingenjörer. Men
att Planertz skulle vara typisk för sin yrkeskår
tillåta vi oss att stillsamt betvivla.
När Planertz figurerar i dagspressen, och det har
han gjort rätt ofta på sistone, sker det alltid i
samband med språkfrågor. Typen har föranlett åtskilliga
reflexioner i ämnet "talspråk och skriftspråk", och
man har därvid med rätta klandrat svenskens
oförmåga att föra ett fritt och naturligt tal, så snart det
gäller offentligt framförande, och hans inrotade
kärlek till uppstyltade konstruktioner. Yrkesjargongen
har väl i det sammanhanget också fått sin beskärda
del av kritiken.
Naturligtvis ligger det sanning i omdömet, att en
persons bildning ger sig till känna genom förmågan
att i tal och skrift riktigt behandla modersmålet, men
man bör samtidigt göra klart för sig, hur mycket
man härvidlag har rätt att fordra. Man får ej
begära litterär stil i en teknisk uppsats eller någon
synnerlig elokvens i ett tekniskt föredrag. Ingen
tekniker, lika litet som någon naturvetenskapsman eller
medicinare, har väl någonsin på grund av sin
vetenskapliga produktion kunnat göra anspråk på en plats
bland de aderton. Man får ej heller glömma, att
känslan för stil och språkmelodi är i viss mån
medfödd och att den väl kan förkovras, om den finns från
början, men däremot ej förvärvas. Vad man bör
eftersträva är att ledigt och klart framställa det man
har att säga och — detta gäller skriften — att söka
undvika ortografiska, grammatiska och stilistiska fel.
Elementär kännedom om språkbehandlingen förvärvas
ju redan i skolan och kan utan större möda
vidmakthållas även i den praktiska yrkesutövningen.
En ingenjör som ägnar sig åt publicistisk
verksamhet kommer snart underfund med att det i
språkfrågor finns åtskilliga enfants terribles bland hans
yrkesbröder. Han inser, att den tekniska pressens
språkvårdande uppgift ingalunda är dess oviktigaste
men även att den fordrar stor grannlagenhet och att
den ibland kan vara rätt otacksam. Planertz låter
visserligen sin skräddare bestämma antalet knappar
i västen men kan bli högeligen uppbragt, om någon
tillåter sig tvivla på att asymmetri stavas med
två s. Självsäkerhet och fåkunnighet följas ofta åt.
Jag tror mig ändå med gott samvete kunna påstå, att
den kunnige teknikern i de allra flesta fall är glad
åt att se sina skrifter framträda i språkligt
oklanderlig dräkt.
Lika besvärlig är Planertz, när han uppträder som
språkpurist. Han glömmer så lätt, att också språket
har sitt liv, att det avstöter ord, som förlorat sin
livskraft, och upptar nya, som det har behov av, och att
denna process ej alltid kan fås att försiggå inom
språkvetenskapligt normerade gränser. Särskilt på
det tekniska området är behovet av nya ord för nya
begrepp och förhållanden alltid aktuellt.
Ingenjörerna bilda väl den kategori som verksammast
bidragit till språkets berikande. Vilja vi vara fullt ärliga,
måste vi dock erkänna, att detta arbete i många fall
kunde ha gjorts bättre. Vi ha utan tvivel berett
plats åt alldeles för många germanismer och
anglicismer, och även om denna utveckling är förklarlig
med hänsyn till Tysklands och den engelsktalande
världens inflytande på vårt tekniska liv, får det väl
anses onödigt att låta rent felaktiga översättningar
vinna burskap som god svenska. Det vore frestande
att göra en liten exkursion i denna frodiga
ogräsflora, men det är lika gott att avstå. Nutida
ingenjörer känna mycket väl sitt ansvar i denna sak,
därom vittnar det intresserade arbete man på olika
områden nedlägger på den tekniska nomenklaturen, ett
arbete, vari den tekniska pressen borde beredas
tillfälle att taga aktiv del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
