- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
289

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 29. 20 juli 1935 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TIDSKRIFTSNYTT INOM MEKANISKA OCH
ELEKTRISKA FACKEN.


(Copyright.)

En engelsk teknisk högskola har låtit bygga en
vattenrörspanna utan andra vattenrum än domen, till
vilken anslutits speciella vattenrör i omvänd V-form.
Genom denna anordning blir antalet
utvidgningsanslutningar ett minimum och pannans bredd blir en
domdiameter mindre för samma eldyta än vid en
rörpanna med undre vattenrum. Eldytan består av
speciella raka U-rör, anslutna till domen. Inuti dessa
rör finnas fallrör för vattnet anslutna till ett speciellt
rum i domen, där matarvattnet inkommer.
Ångbildningen sker i U-rörens yttre ringformade del.
Vattencirkulationen befordras av att matarvattnet i
fallröret har större täthet än vatten- och ångblandningen
i det yttre stigröret och det förra stiger i nästa
ringrör, varför en plötslig ändring av rörelseriktning
förhindras. Pannan har en effekt av 900 kg/h vid 14
atö. Eldytan är 16,7 m2. Förbränningsrummet har
2,13 m3 volym. Pannan väger med armatur och alla
tillbehör 1 800 kg och vatteninnehållet 680 kg. (Die
Wärme (Engineering h. 3615) 1935, h. 24, s. 390.)

Siemens-Schuckert Werke bygger en ny typ
radialångturbin där ångans väg är utifrån och inåt mot
centrum för att den fuktighet i ångan, som medföljer
från pannan, skall av centrifugalkraften hållas borta
från turbinen. Vid större effekter kan ångvägen
göras U-formad för att underlätta avlägsnandet av den
fukt, som uppstår under expansionen. Mer än två
skovelhjul användes ej. På grund av
tryckutjämningen vid U-formad ångväg och bättre tätning kan
man behärska tryck upp till 130 at och temperaturer
över 500°. En turbin för 130 at och 505° med en
effekt av 9 000 kW vid 3 000 v/m togs förra året i
drift. Turbin verkningsgrader mellan 73,5 och 81 %
ha uppmätts på dylika turbiner. På grund av den
korta längden hos turbinen äro värmespänningarna
mycket små. Förskjutningen mellan de delar, som
röra sig med olika hastigheter äro mycket ringa.
Aggregatet har god värmeavledning och nästan
symmetrisk form. Vikten uppges vara synnerligen
låg. (H. Kirst, Die Wärme, 1935, h. 11, s.’l70.)

Polackerna Wicinsky och Bujak ha utvecklat ett
nytt uppladdningssystem typ Wibu för
fyrtaktsdieselmotorer
, som baserats på trögheten hos
luftpelaren i sugledningar. I första delen av
insugningsslaget öppnas sugventilen så litet, att ett vakuum av
0,3 at uppstår. Vid mitten av slaget öppnas
ventilen helt, varigenom en lufthastighet av upp till 200
m/s uppstår. På detta sätt får luftpelaren i
sugledningen en mycket större levande kraft än om en
resonanssvängning åstadkommes såsom vid tidigare
liknande system. Med en 4-cylindrig dieselmotor
med 300 mm cylinderdiameter och 450 mm slag
ökades med denna anordning effekten från 240 till 300
hk vid 300 v/m. Effektiva medeltrycket steg från
5,65 till 7,1 kg/cm2. Bränsleförbrukningens minimum
håller sig konstant över ett betydligt större
belastningsområde. Uppladdningen uppgår till ca 0,3 atö.
Endast inblåsningsventilens kamskiva behöver
ändras. Fördelarna bli än större med användning av
särskilda gasturbindrivna uppladdningsaggregat. (L.
Eberman, The Motor Ship, 1935, h. 4. s. 28.)

Metropolitan-Vickers levererar en ny pump kallad
Birotor, som är försedd med tvenne rotorer, den ena
excentrisk inuti den andra och driven av den yttre
medelst en fast anordnad enkel vinge. Den yttre kan
antingen drivas av ett direkt påsatt kugghjul eller
från en yttre axel. Den inre rotorn rullar skenbart
mot den yttre med en kontaktpunkt, nämligen vid
vingen, fix. Under rotationen sveper vingen genom
det halvmånformade mellanrummet mellan de bägge
roterande delarna, varigenom själva pumpverkan
uppstår. Omedelbart före vingen ligger inloppet till
den inre rotationskroppen och omedelbart efter
vingen inloppet till den yttre. Genom rotationen
tvingas vätskan in från den halvmånformade cellen
till den inre rotorns mitt och pressas genom en
centralt anordnad stillastående axel ut i rörledningen.
Samtidigt sker insugningen på baksidan om vingen.
Ett antal dylika celler användas vid högre effekter,
vilka äro förskjutna i förhållande till varandra för
att utjämna effekten. Pumpar finnas utförda från
20 l/m upp till 4 000 l/m och för tryckhöjder upp till
200 m. Den kan användas även för tjockflytande
vätskor såsom asfalt, glycerin, kabelmassa etc. (The
Metropolitan-Vickers Gazette, 1935, h. 263, s. 212.)

Vid Balaklava på Krim har uppförts en
vindkraftstation för 130 kW. Vindhjulet har en diameter om
30 m och är monterat på en 25 m hög vridbar pelare
i vilken kraftstationen för 220 V i sin helhet än
anordnad. Medelst släpringar överföres strömmen till
den underliggande transformatorstationen, där
spänningen höjes till 6 000 V. Generatorn för 600 v/m är
asynkron och vindhjulets normala hastighet är 30 v/m
och som regleras med svängmassor åverkande
stabiliseringsplanen på vindhjulet. (Revue Générale de
1’Électricité, 1935, h. 10, s. 326.)

Siemens här utfört en apparat för stabilisering av
fartyg
medelst tvenne tankar, vilka i viloläge till
hälften äro fyllda med stabiliseringsvätskan, sötvatten
eller olja. De äro i botten förenade med en
vätskekanal och upptill ha de förbindelse genom en
luftkanal med centrifugalkompressor och
omkopplingsventil. Slingerrörelsen upptages med ett gyroskop för
20 000 v/m och luft inpressas resp. suges ur tankarna
varigenom stabiliseringsvätskan överföres åt ena
eller andra hållet. (J. Pfeil. Siemens Zeitschrift, 1935,
h. 2, s. 50.)

Junkers senaste trafikflygmaskin karakteriseras av
att de fribärande lågt sittande vingarna ytterligare
utvecklats genom minskning av skadliga motstånd
såsom vid tvär- och längsytor (större ytglatthet och
mindre vindmotstånd i övergång mellan bärytor och
skrov). "Vågplåten", som förut använts som
ytterbeklädnad. har ersatts av slät plåt. Genom
användning av dubbelvinge har ytbelastningen på vingen
stegrats till 102 kg/m2 vid en landningshastighet av
105 km/h. Förhållandet mellan maximalfart och
landningshastighet är 3,23. Den totala motståndsytan
uppgår till 0,74 m2 om man antager
propellerverkningsgraden till 0,78. Flygvikten är 34,8 t och
res-hastigheten på 1 900 m höjd med ställbar propeller är
320 km/h. Startväg 580 m. (H. Pohlmann. ZVDI.
1935, h. 14, s. 419.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:29:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1935a/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free