Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 20 juli 1935 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Autopilotens uppgifter äro: att innehålla ett av
föraren inställt flygläge och, om detta ej är möjligt,
intaga ett säkert glidflygläge. Det inställda flygläget
skall dessutom återtagas om det störts av kastbyar
eller av förflyttning av tyngdpunkten genom
lastförskjutning exempelvis genom bränsleförbrukning.
Autopiloten manövreras elektriskt-hydrauliskt av en
kompass, lufthastighetsmätare och lutningsvisare. De
organ, som manövreras, ett eller flera på en gång, äro
sidoroder, som bestämmer kursen, skevningsroder,
som bestämmer lutningen i tvärriktningen, och
höjdroder, som bestämmer hastigheten. I kurvflykt
influeras alla tre rodren. Kompassnålarna ha en flottör
i en elektrolyt vars motstånd varierar då avvikelser
från inställd kurs uppstå och detta proportionellt
mot utslaget. Inställning kan ske på varje
kompassgrad. Skevningsrodret manövreras av en pendel.
Envar av de tre rodermaskinerna består av en
arbetscylinder med dubbeltverkande kolv som manövreras
med tryckolja och varje maskin är försedd med
dämpningsanordning. Dämpningen sker med små
gyroskop. (A. Thauss, Siemens Zeitschrift, 1935,
h. 1, s. 1.)
Borsigwerke har efter vindtunnelförsök byggt
inklädda snälltågslok för 175 km/h max. för
femvagnståg. Pannan för 20 atö har en eldyta av 255 m2 och
överhettaryta 90 m2 samt 4,8 m2 rostyta. Effekten är
2 500 à 3 000 hk. Ca 20 % effekt sparas vid 150
km/h genom den med strömlinjeform försedda
inklädnaden. Loket har automatiska regulatorer för
bromstrycket och tenderns bromstryck regleras efter dess
avtagande vikt med kol- och vattenåtgång. Tendern
är helt svetsad och loket till stor del. Lokets vikt är
127 t och tenderns 86 t max. (Forschungen und
Fortschritte, 1935, h. 12, s. 163.)
Förbundsjärnvägarna i Schweiz ha från Oerlikon
anskaffat en ny elektrisk motorvagn för snabbtrafik
att användas för upptagningstrafik från och till
snälltåg resp. för snälltåg vid mindre trafik. De medföra
ej släpvagn och ha en maximalhastighet av 125 km/h.
För att få utrustningen (för 15 000 V enfasström) så
lätt som möjligt har oljeströmbrytare utlämnats och
ersatts av en säkring. Trots, den höga hastigheten
användes blott en bygel av ny lätt konstruktion.
Envar av de bägge självkylda i ena boggien placerade
motorerna ha en timeffekt av 200 kW vid 100 km/h.
Vagnskorgen sträcker sig blott över hälften av de
bägge boggierna och förlänges av huvar fram och
baktill under vilka transformatorer och apparater etc,
är anordnade. Vagnen bromsas elektriskt med
motorerna ned till viss hastighet, varefter bägge
boggierna bromsas elektromagnetiskt eller med tryckluft.
Vagnen har 70 sitt- och 30 ståplatser. Totalvikt 32.3
t. Vid provkörning nåddes en hastighet av 98 km/h
på 1 minut i starten. Huvudändamålet med denna
konstruktion har varit att öka reshastigheten.
(Bulletin Oerlikon. 1935, h. 165/166, s. 903.)
Högfrekvent ström för industriändamål blir allt
allmännare. 360 p användes för emaljering, 1 000—
2 000 p för metallskrot och legeringsugnar. 4 800—
5 000 p användes vid framställning av rakbladsstål
och ozongeneratorer, 50 000 p användes för
sterilisering av mjölk. Tre slags generatorer användes,
nämligen roterande maskineri, vakuumrör och gasfyllda
rör. De sistnämnda, kallade bågrör (arc tube) ha
lägsta driftkostnader för anläggningar upp till 1 500
p och stiga därefter med frekvensen. Bågröret består
i huvudsak av tvenne elektroder med litet luftgap,
inneslutna i ett rör fyllt med en indifferent gas.
Fördelarna gentemot båge i fria luften är att
lämpligaste gastryck med hänsyn till största möjliga effekt
kan väljas. Vidare kan luftgapet en gång inställas
för max. effekten. Verkningsgrad och livslängd ökas
på grund av frånvaro av syre och vattenånga. Till
bågröret hör dämpspole, motstånd och kondensator.
Röret kan utföras i alla storlekar upp till 50 kW och
mera och frekvensen kan variera inom vida gränser.
(L. Miles, Electrical Engineering, 1935, h. 3, s. 305.)
I Amerika har man med framgång sökt ersätta
transformatorolja med en eldofarlig vätska framställd
ur aromatiska kolväten, huvudsakligen difenyl C12H10,
en fast kropp med smältpunkt vid + 70°. I denna
inledes klorgas i närvaro av Fe som katalysator tills
specifika vikten blir 1,53 då en svart olja erhållits,
som efter fraktionerad destillation vid 330—380°C
ger en vattenklar vätska med specifik vikt 1,52 i en
mängd motsvarande 90—95 % av utgångsmaterialet,
som i handeln går under namn av Pyranol eller
Inerteen. I denna vätska är kloren mycket fast bunden
och den bildar ej efter längre tids upphettning syra
eller slam. Vid vanliga i drift förekommande
temperaturer angripas ej metaller i motsats till den som
oljeersättning föreslagna koltetrakloriden. I ljusbåge
sönderdelas den och avger gasformigt klorväte,
varför den ej är lämplig i strömbrytare. I
transformatorer bör man tillsätta 50 % triklorbensol för att
minska viskositeten. Dielektricitetskonstanten är
dubbelt så stor som för vanlig olja. (Bölsterli, Bull.
Schweiz. El. Ver. 1935, h. 8, s. 185.)
Under det att Wo-lampor speciellt avsedda för
strålkastare komma upp i en ljustäthet av 1400
Hlj/cm2 och kolljusbågen kan ge 19 000 Hlj/cm2 så
kan den av Philips utförda Hg-lampan för 150 at
komma upp i 28 000 Hlj-cm2 och i en
experiment-lampa till 40 000 Hlj-cm2 eller ungefär en fjärdedel
av solens ljustäthet. Motsvarande temperatur har
uppmätts till 8 000°C i Hg-bågen under det att
glasrörets temperatur ej är mer än några 100°.
H2O-kylning måste dock tillgripas för de större lamptyperna.
Storlekar mellan 55 000 och 300 Hlj finnas och
ljusutbytet varierar mellan 6 Hlj-watt för de större till 4
Hlj/watt för de minsta. (Licht und Lampe, 1935, h.
7, s. 177.)
Bolidenföretaget har utarbetat en
impregneringsmetod för trästolpar med arsenik. Trä, hållande 0,08
à 0,10 % arsenik, kan nämligen ej angripas av röta.
Impregneringsmedlet intränger utan tryck i träet
genom en värmebehandling, varvid dels den inneslutna
luften utvidgas och delvis utdrives, dels ångbildning
äger rum av träets fuktighet, som vid avkylning
kondenserar, varvid vakuum uppstår och As-lösningen
insuges. Först behandlas träet med Na As O., i varm
lösning (75°) och därefter Zn Cl., upplöst i kallt
vatten. (B. Häger, Era. 1935, h. 4, s. 53.)
Telefunken har utbildat en centralantenn för
radiomottagare i större hyreshus, som omfattar en
utomhusantenn med centralförstärkare och fördelningsnät.
Masterna, av trä. nå 10 m över hustaket och
härigenom kommer tråden utanför störningarna från gatans
maskiner och apparater. Nedledningen är av
speciell konstruktion med ytterst liten kapacitet och
jordat metallskydd mot störningarna. Den
gemensamma förstärkaren är en trerörsapparat för 70 W.
ansluten till växelströmsnät och förses med kopplingsur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
