Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 20 juli 1935 - Litteratur - Kataloger m. m. - Insänt: Tidsstudier kontra arbetsstudier, av K. H. Stenhane - Personalnotiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kataloger m. m.
Lager. Nomylager, beskrivning, måttuppgifter,
belastningstabeller. Utg. av a.-b. Nomy, Ulvsunda, 1935.
En överskådligt och praktiskt uppställd katalog över
Nomylagren, vilkas grundläggande principer tidigare
utförligt behandlats i denna tidskrift. Katalogen
upptar radialblocklager för tung, radiell belastning,
axialblocklager för tung axiallast, radiallager för måttlig
radiallast, axiallager (slitslager) för måttlig axiallast,
olika kombinerade lager, s. k. halvlager,
enkelrotationslager och aerolager (för mycket höga varvtal och
minimal last). — Nomy har även utgivit två häften av
Nomy-rapporten, innehållande bl. a. uppsatser av
överingenjör Gunnar Wallgren och docent Folke Odqvist om
detaljer i konstruktion och tillverkning.
SKF Bearings for Railway Rolling Stock. En 100
sidors bok om SKF:s rullager, innehållande
konstruktionsbeskrivningar, belastningskurvor och
dimensionstabeller samt en mångfald illustrerade exempel på
lagerinbyggnad i olika svenska och utländska järnvägars
rullande materiel.
Vattenarmatur m. m. A.-b. Färe armaturfabrik,
Sibbhult, har utsänt dels en katalog över
sanitetsarmatur, dels en dylik över Färe vattenringpumpar,
inklusive hydroforverk och tryckströmbrytare.
INSÄNT
Tidsstudier kontra arbetsstudier.
I det uttalande i spörsmålet "tidsstudier kontra
arbetsstudier" av ingenjör E. Palm, som var infört i
Teknisk tidskrift den 25 maj i år, har det önskemålet
framförts, att frågan skulle bli föremål för diskussion och
att en eventuell ändring i terminologien skulle göras
nu, innan utvecklingen i Sverige fortskridit längre. I
det jag fullt instämmer i detta önskemål, ber jag få
framlägga några personliga erfarenheter och därav
föranledda synpunkter på frågan.
Inledningsvis vill jag deklarera mig såsom anhängare
av begreppet "arbetsstudier". På grund av jämförelser
och erfarenhet från ansvarig ställning på området har
jag för min del kommit till den bestämda slutsatsen, att
detta begrepp är det lyckligaste och bästa.
Vid det företag, som undertecknad har förmånen att
tjäna, nämligen Sandvikens jernverks a.-b., gjordes de
första tidsundersökningarna år 1918. Så småningom
utvecklades saken, och år 1927 fullständigades detta
arbete till mera ordnade "tidsstudier", som senare
utvidgades att omfatta en till arbetsledningen anslutande
tjänst för hela verket.
Under de första "tidsstudieåren" hände det ofta, att
våra medhjälpare under sina försök att intränga i
arbetsproblemen möttes av svårigheter både från arbetare
och arbetsbefäl. Trots all upplysningsverksamhet
svarades ofta ungefär följande: "Detta är en sak, som inte
hör till tidsstudie utan till arbetet och dess utförande.
Tag tiden, det andra klara vi." Begreppet tidsstudie
mötte alltså, trots sin internationella klang, en begränsad
uppfattning på en hel del håll. Efter dessa
erfarenheter omändrade vi nomenklaturen till arbetsstudier,
och man kunde omedelbart märka en påtaglig skillnad
i inställningen.
En person, som sändes att utföra en arbetsstudie,
tycktes ha ett helt annat uppdrag än en, som tidigare
hade sänts att göra en tidsstudie. Han blev först och
främst själv mera allsidigt inställd genom sitt mera
omfattande uppdrag. Dessutom blevo arbetarna — i
stället för att tidigare varit föremål för tidmätning —
positiva "studiemedarbetare" på ett, principiellt betraktat,
annat sätt än tidigare. Arbetsbefälets synvinkel
blev även en annan. Vid allt rådgörande samarbete
blev det en naturlig sak att den person, som skulle
göra en arbetsstudie, blev mera medagerande, och
samarbetet — utan att förut hava varit dåligt —
förbättrades avsevärt.
I anslutning till benämningen arbetsstudie betitlades
avdelningen "Arbetsbyrån", vilket under årens lopp
visat sig vara en bekväm och riktig åtgärd av stor
psykologisk betydelse. Inom vår arbetsbyrå arbeta
ingenjörer — den tekniskt skolade personalen — samt
kontrollanter, praktiska förtroendemän, som betraktas
såsom jämställda med våra förmän.
Att benämningen "arbetsstudier" är att föredraga
framför "tidsstudier" synes även framgå av första
sidan i I. V. A:s rationaliseringskommittés mycket
förtjänstfulla "Preliminära förslag till enhetlig terminologi
för tidsstudietekniken", som i utdrag lyder:
"En tidsstudie kan i allmänhet indelas i följande
olika huvudfaser:
1) Insamlande av uppgifter rörande det arbete, som skall
utföras, såsom beträffande — — —
2) Undersökning av arbetsplatsen, såsom dess
lämplighet för — — —
3) Undersökning av den arbetsmetod, som tillämpas i
avsikt — — —
4) Tidtagning av arbetet, sedan alla förbättringar
genomförts.
5) Bearbetning av siffermaterialet från tidtagningen
och fastställande av ackordstiden."
En del betänkligheter mot benämningen
"arbetsstudier", såsom t. e. att benämningen tidsstudie redan
skulle vara inarbetad, inte minst på grund av de
utländska motsvarigheterna "Zeitstudie" och "Timestudy",
bör man ej övervärdera. Låt oss öppet konstatera, att
man även i utlandet känt ett behov av en bättre
benämning för saken, trots decenniers tillvaro av "tidsstudier".
Man har ju som bekant på en del håll i Tyskland
övergått till "Arbeitsstudien", såsom varande en bättre
benämning än "Zeitstudien". Detta framkom som bekant
även i Regierungsbaumeister E. Kothes föredrag på
Teknologföreningen den 25 februari i år, vari han ofta
talade om "die Arbeitsstudien".
Efter överingenjör C. Tarras Sällfors’ föredrag över
kommitténs preliminära förslag till enhetlig
terminologi vid samma tillfälle förordade en del framstående
industriledare förslaget "arbetsstudier" såsom varande
det bästa och lämpligaste.
Även I. V. A:s kommitté hade önskat få bort ordet
tidsstudie och skulle utreda huru en eventuell ändring
skulle återverka på andra definitioner. Min enkla och
varma önskan är, att kommittén skall lyckas
överkomma de svårigheter, som kunna uppstå på denna väg.
På grund av vad som ovan framförts synes mig det
grundläggande i problemet alltså vara följande
huvudpunkter:
1) Arbetet är objektet. Tiden är endast tumstocken,
med vilken man mäter arbetet, begreppet taget i vid
omfattning.
2) Benämningen arbetsstudie ger samtliga medparter,
både arbetare, arbetsledning och studiepersonal,
en riktigare och sakligare inställning till uppgiften
och bidrager härigenom till en bättre samverkan i
de skiftande och ömtåliga problemen.
K. H. Stenhane.
<b><i><big>PERSONALNOTISER</b></i></big>
Civilingenjör Fritz G. Lundvik, f. 1880, avled i
Vänersborg den 3 juli 1935.
Ingenjör Carl Johan Adolf Wästfelt, f. 1873, avled i
Boden den 25 juni 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
