Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 27 juli 1935 - »Normandie.» Världens största fartyg, av Hugo Tolléus - Saltbad, av C. Albrecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
volt. Propellermotorerna voro till en
början planerade som asynkrona motorer, men blevo sedermera
ändrade till synkrona. Igångsättning och
omkastning sker genom att man låter motorerna arbeta
asynkront.
Ångturbinerna äro av aktionstyp, hava 19 steg, och
ångans expansion är uppdelad i 16 elementära
expansioner. Pannanläggningen består av 29 oljeeldade
vattenrörpannor, som lämna en till 350° överhettad
ånga av 29 kg tryck.
Fartyget har även en mindre kraftcentral, försedd
med 6 turbingeneratorer om 2 200 kW vardera, som
lämna ström till framdrivningsmaskineriets
hjälpmaskiner och till alla kraftledningar ombord;
uppvärmning, belysning, ventilation, köksspislar osv.
Inredningen av detta fartyg utgör ett kapitel för
sig. Det skulle vara banalt att här uppräkna alla
salonger, matsalar, grillroom, hytter m. m., som ingå
i denna inredning. Så mycket kan emellertid sägas
att 1:a klass avdelningarna äro inredda med oerhörd
lyx, samtidigt som all inredning, möbler, gardiner,
mattor m. m. blivit särskilt behandlade för att bliva
eldsäkra. De använda målarfärgernas
antändningstemperatur är minst 400° och deras
eldspridningsförmåga har fastställts i provningsanstalt. Ur
eldsäkerhetssynpunkt hava salonger, matsalar och andra
större gemensamma rum inretts med marmor, onyx
och glas. Brandskyddsanordningarna äro
synnerligen omfattande. Sålunda är fartyget utefter längden
delat i 4 av vardera oberoende delar beträffande
belysning, ventilation osv. Brandskåpen äro 228,
elektro-termiska signalapparater finnas till ett antal
av 1 177, och dessutom finnes i förråd, bränsletankar
och lastrum en fullständig anläggning av
röksignalapparater, grundade på tillämpningen av den
fotoelektriska cellen. Ej mindre än tjugotvå
brandmatroser göra natt och dag inspektionsronder.
Gasmasker, slangar, portativa eldsläckare, 507
brandposter m. m. finnas. Brandpumparna äro 5 till
antalet med en kapacitet av 300 ton pr minut vardera
och betjäna ett separat rörsystem. I eldrummen
finnes skumsläckning installerad. Kraftcentralerna och
motorrummen skyddas vid eldsvåda av en
kolsyreanläggning.
Sidoventiler och stormluckor kunna hastigt
stängas. I varje hytt-tak finnes en särskild "dyvika",
varigenom en brandslang kan införas från
överliggande inredning. Två lätt byggda bryggor kunna
anbringas utombords, så att elden kan angripas
utifrån. Särskilda strålkastare och reflektorer finnas
på däcken för att belysa dessa i händelse av att
livbåtarna behöva sjösättas och fartyget övergivas. För
första gången i Frankrike drivas livbåtarna
mekaniskt, i det propellern påverkas av ett sinnrikt
system hävstänger för handkraft.
Med berättigad stolthet talar man i Frankrike om
"Normandie" och understryker, att den största
atlantångaren i världen är ett helt och hållet franskt
verk. Detta är dock en sanning med modifikation.
I fartygets mindre kraftcentral finnas 6 kuggväxlar
för turbingeneratorerna. Dessa växlar äro
tillverkade av a.-b. de Lavals ångturbin och smidda av
Surahammars bruk. Vidare har a.-b. Separator levererat
de ombord befintliga oljeseparatorerna.
Passagerarantalet är 1 982 och befäl och
besättning bestå av 1 345 personer. Man uppger att
fordringarna på bekvämlighet och säkerhet samt
8-timmarslagen framtvingat att befäl och besättning
utgöra 40 % av samtliga ombordvarande, när fartyget
är fullsatt.
Till sist måhända en uppgift om fartygets kostnad
kan vara av intresse. Totalkostnaden för hela
fartyget inklusive alla förarbeten uppgår till 820 mill.
Pariserfranc. Statsgarantien belöper sig på 90 mill.
franc och avses att helt avskrivas på 20 år.
SALTBAD.
Av ingenjör C. ALBRECHT, Frankfurt a. M.
Vid varje värmebehandling av metaller, särskilt vid
nutida massproduktion, spelar likformigheten en
huvudroll. Man ställer numera vid behandling av
kvalitetsstål och lättmetaller sådana fordringar på
temperaturens noggrannhet och konstans, som man ännu för tio år
sedan ej kunde föreställa sig. Som en följd härav ha
de industriella ugnarnas utveckling bragts till en nivå,
som knappast kan överskridas. Sålunda utrustas de allt
oftare med automatisk temperaturkontroll och
tillförlitliga mätinstrument, vilka göra den förr brukliga
uppskattningen av temperaturen efter glödgningsfärgerna
överflödig.
Vid så gott som alla ugnskonstruktioner kvarstår
dock ett problem olöst, nämligen temperaturens
likformighet i ugnsrummet. I muffelugnar är temperaturen
alltid något lägre vid ugnsluckan än inne i
ugnsrummet. Efter insättning av större godsmängder inställa
sig betydande temperaturdifferenser, vilka leda till att
det i mitten liggande glödgningsgodset uppvärmes
långsammare och får en kortare värmebehandlingstid än det
närmare ugnsväggarna befintliga godset. Detta
förhållande märkes särskilt vid elektriska ugnar. Man
talar i detta fall om värmeskuggor. Värmet överföres i
elektriska ugnar huvudsakligen genom strålning, och
man kan praktiskt taget värma endast ett enda
arbetsstycke likformigt, nämligen det som befinner sig i
ugnens mitt. Denna olägenhet söker man undgå genom
kraftig cirkulation av gaserna i ugnsrummet.
En annan enkel och verksam utväg är att ersätta
strålningen med värmeledning genom ett material som
har god värmeledningsförmåga och stor värmekapacitet.
Som värmeöverförande medier ha smälta metaller och
salter kommit till användning. Bly är en god värmeledare
men har en del mindre önskvärda egenskaper: det ger
risk för blyförgiftning, avkolning av det glödgade
materialet, vidhäftning på detta av bly eller blyoxid osv.
Dessa olägenheter vidlåda ej saltbad av lämplig
sammansättning. Man har också till sitt förfogande en rad
olika saltbad för skilda ändamål, såsom anlöpning,
glödgning, cementering osv. Dylika bad användas
allmänt för temperaturer mellan 150 och 1 300°.
Självfallet kan ej hela detta temperaturområde täckas med
ett enda saltbad av viss bestämd sammansättning.
Dessutom fordra de olika arbetsoperationerna, anlöpning,
härdning och cementering, bad med särskilda kemiska
egenskaper. Vid anlöpning liksom vid behandling av
lättmetaller brukas framför allt salpeterhaltiga bad.
Man kan ej utan salpeter framställa bad med
smältpunkten vid 400° eller därunder.
Alla salpeterhaltiga saltblandningar ha fördelen att
vara utomordentligt tunnflytande, så att endast föga salt
stannar kvar på de behandlade föremålen. De angripa
ej lättmetaller men framkalla på järn och stål de
bekanta gula till blå anlöpningsfärgerna. De kunna
givetvis ej blandas med brännbara ämnen, enär därigenom
en explosionsartad förbränning inträder. Särskilt
farliga äro blandningar mellan salpeterhaltiga salter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
