Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 3 aug. 1935 - Amerikansk konservtillverkning, av Anders Wiberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknisk Tidskrift
häft. 31 utgiven av svenska teknologföreningen 3 aug.
årg. 65 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 1935
INNEHÅLL: Amerikansk konservtillverkning, av civilingenjör Anders Wiberg. — Notiser. — Litteratur. —
Tekniska föreningar. — Insänt. — Personalnotiser. — Sammanträden.
AMERIKANSK KONSERVTILLVERKNING.
Av civilingenjör Anders Wiberg.
På grund av speciella förhållanden har den
amerikanska livsmedelsindustrien utvecklats betydligt
snabbare än den europeiska. Av särskild betydelse
har härvid varit landets skiftande klimat, de stora
transportavstånden, de stora städerna och den knappa
tillgången på arbetskraft såväl inom industrien som
i lantbruket och hemmen. Alla dessa
omständigheter ha nämligen haft till följd, att en väl reglerad
livsmedelsindustri har varit så gott som nödvändig.
Därmed har även följt, att konsumenten genom
lagliga bestämmelser skyddats mot dåliga varor.
Det är för konservindustrien framförallt av vikt,
att den har tillgång till färska råvaror och goda
konservkärl samt att snabbhet och renlighet iakttages
vid tillverkningen. Detta förhållande har särskilt
uppmärksammats av amerikanarna. Redan på
1890-talet påbörjades tillverkningen av konservkärl på ett
beaktansvärt sätt. Bleckplåttillverkningen upptogs
inom landet, och goda kärltillverkningsmaskiner
konstruerades. Några större företag grundades för
kärltillverkning och dessa bildade senare den stomme,
kring vilken industrien byggdes upp. Inom dessa
företag insåg man snart, att det ej blott gällde att
tillverka goda kärl utan även att öka avsättningen av
kärlen genom att hjälpa konservfabrikanterna med
nya produkter och med förbättringar inom deras
industri. Man startade sålunda en god service-rörelse,
utbildade skickliga konservteknici som ständigt
stodo kunderna, konservfabrikanterna, till handa och
upprättade laboratorier där nya
konserveringsmetoder och nya konserver utarbetades. 1907 bildades
vidare National Canners Association, en
sammanslutning för befrämjande av konservindustriens
intressen, och 1913 upprättade denna förening ett
forskningsinstitut i Washington, vilket senare har
utvidgats med specialinstitut i San Fransisco och
Seattle. Resultatet av de gångna årens arbete har
blivit, att den amerikanska konservindustrien utan
tvivel är världens förnämsta. De erfarenheter, den
gjort i fråga om teknisk utrustning, organisation och
tillverkningsmetoder, ha också snabbt börjat att
tillämpas i Europa och övriga världsdelar.
För kärltillverkningen — inom vilken industri
American Can Company och Continental Can
Company äro dominerande — användes förtent järnplåt,
till vilken tennet importeras från Guayana, Plåtens
tjocklek är i allmänhet 1/10—1/11 tum och
tennmängden är ca 1,4 %, vilket motsvarar en beläggning av
150 mg tenn pr cm2 yta. För vissa konserver,
särskilt inom mjölkindustrien, användes en starkare
förtent plåt. Aggregaten för kärltillverkningen äro fullt
automatiska och erfordra blott en eller två mans
betjäning. Tre olika aggregat tillverkas, nämligen de
som framställa 150, 300 och 400 kärl per minut. Av
dessa anses det mindre aggregatet numera vanligen
oekonomiskt och utbytes mot de större.
Arbetsprocessen vid kärltillverkningen är följande:
plåtar inmatas i en sax, vari lämpliga bitar tillskäras
och sammanböjas så att stommens form erhålles.
Därefter äger lödningen rum. Denna sker utvändigt,
och genom att stommens kanter hakats samman med
varandra, erhåller man dels en fullkomligt jämn
lödyta och dels förhindras lödtennet från att tränga in
i kärlet. Lödtennet, som användes, innehåller 50 %
bly. Efter att falsar för botten och lock utdragits,
påfalsas bottnen, och därefter är kärlet färdigt för
en provning av dess täthet. Alla kärl tryckprovas,
och detta har till följd, att antalet läckande burkar
blott utgör en tusendels procent av de levererade.
Ett särskilt aggregat utpressar lock och bottnar och
belägger dem med en gummifals, vilken skall
tjänstgöra som packning vid deras påsättning på burken.
För sistnämnda ändamål begagnar man en kolloidal
gummilösning, försatt med synnerligen finmald lera.
Denna lösning påsprutas falsen, och efter torkningen
kvarstår ett tunnt och jämnt gummiskikt. Vid
utpressningen av lock och bottnar tager man hänsyn
till lockets konstruktion så till vida, att man strävar
efter att erhålla minsta möjliga övertryck inne i
burken. Vidare iakttar man mycket stor försiktighet
för att ej skada förtenningen med stansverktygen.
Till en stor del produkter använder man invändigt
lackerade kärl. Denna lackering företages för att
hindra kärlets s. k. svärtning, som dels ger plåten
ett fult utseende och dels kan färga själva innehållet
svart. Svartfärgningen uppstår genom en
sönderdelning av äggviteämnen, varvid bl. a. svavelväte
bildas. Detta svavelväte angriper plåten och bildar
därvid svarta sulfider. För att förhindra detta
användes en lack, som innehåller zinkoxid, vilken
binder svavelvätet under det att den vita zinksulfiden
bildas. — Även utvändig lackering av kärl för
steriliserade konserver förekommer, ehuru detta endast
sker i mycket begränsad omfattning.
U. S. A. äger ej några egna tennfyndigheter.
Därför söker man inom National Canners Association
att erhålla någon ersättning för den förtenta
bleckplåten för den händelse importen av tenn skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
