Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1935 - Den stora organisationskongressen i London, av Tarras Sällfors - Tysta tankar om oljud, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
optimala storlek, eller är denna beroende av andra
faktorer, såsom rörelsekapital, företagets normala
marknader för avsättning av sina produkter, tillgång
på råmaterial, etc.
Andra dagen diskuterades i denna sektion de olika
tendenser till samarbete inom industrien, som alltmer
börjat göra sig gällande under de senare åren,
ävensom de olika former av statliga ingripanden, som i
olika hög grad kommit till uttryck i de olika
länderna på sistone.
Sektionen för tillverkningsekonomi diskuterade
budgetkontroll och hur denna inom olika typer av
företag bäst kan bringas att samverka med övriga
funktioner inom företagets organisationsbyggnad.
Dessutom diskuterades nödvändigheten av att ett
företags system för planering och produktionskontroll
göres tillräckligt elastiskt, så att det ständigt kan
anpassa sig efter nödvändiga säsongvariationer i
tillverkningen och mode- eller andra förändringar i
produktionsutformning och utseende.
Inom sektionen för distributionsekonomi sysselsatte
man sig mycket med de moderna tendenserna
till förbilligande av distributionen, exempelvis
fabrikanternas märkesvaror, som kunna tillverkas i större
kvantiteter och tack vare standardiseringen och den
enhetliga reklamen säljas till billigare priser. Ävenså
diskuterades tendenserna till bildning av chain-stores,
enhetsprisaffärer, o. d.
Såväl under kongressdagarna som efter dessa
funnos möjligheter för deltagarna att besöka de mest
välorganiserade och intressanta företag, som engelsk
industri hade att uppvisa. Dessutom utövade
engelsmännen ett värdskap i stor stil genom de
mottagningar, som anordnats av lordmayorn,
arbetsministern, m. fl.
Kongressen var mycket välorganiserad och utbytet
för deltagarna var rikt. Man fick även ett kraftigt
intryck av att England, som ju känt för sin
konservatism, även på det industriella området, på allvar har
börjat tänka på en rationalisering av sin industri.
Nästa kongress skall anordnas år 1938 i Förenta
staterna.
TYSTA TANKAR OM OLJUD.
Jag satt härom dagen, det var förresten en
lördagsmiddag, på en brygga vid den smala passagen till de
vida saltsjöfjärdarna och tittade på de otaliga båtar
med förväntansfulla weekendfirare som passerade ut
till skärgården. På omkring en timme hade jag
redan räknat till ett par hundratal av vilka endast
omkring tio voro segelbåtar.
Alla andra flytetyg från de minsta till de största
voro försedda med en mer eller mindre välgående
motor, och alla de ombordvarande sågo mer eller
mindre högtidliga ut.
Det var en fullkomlig parad av allvarliga och
högtidliga ansikten, som endast avbröts av ett par herrar
som synbarligen voro mitt uppe i smörgåsbordet och
med sina belåtna och rent av glättiga miner
kontrasterade mot den allmänna högtidligheten. Ja, den
ene av dem lyckades t. o. m. överrösta
motorbullret och tillropa den andre "det här smakte f-t gott,
skål på dig igen" — en mening som kamraten att
döma av den omedelbart därpå följande gesten
synbarligen uppfattade. Men i övrigt var allvaret
obrutet. Intet under förresten! All konversation även i
en förhållandevis mycket förnämlig motorbåt höres
som bekant utomordentligt väl på de kringliggande
stränderna, även om de äro relativt avlägsna,
varemot den svårligen uppfattas av sällskapet ombord.
Den person, som i modern tid med sin dito
motorbåt lämnar stadens larm och jäkt för att i skärgården
hämta luft och vederkvickelse — med andra ord gör
en så kallad lusttur — tolererar nämligen ännu
egendomligt nog att för sådant ändamål utan knot
nödgas tillbringa flera timmar i ett oväsen, som om det
blott för några korta minuter förekomme i en t. o. m.
rätt bullersam arbetslokal skulle väcka den mest
svårartade opposition och dessutom sannolikt även
ingripande av hälsovårdsnämnden.
Dessa och andra hädiska tankar föddes i mitt sinne,
när jag ett par timmar satt och såg — men
framförallt hörde — båt efter båt dansa förbi.
Som väl är har jag ej min enkla sommarboning åt
det hållet, så det var ej i egenskap av "störd
landkrabba" jag reagerade mot det infernaliska oljudet,
utan jag kände mig i stället rätt generad som
ingenjör och tekniker.
Är det verkligen möjligt, kan man fråga sig, att
tekniken skall stå maktlös inför detta och liknande
oljud eller är det endast oföretagsamhet och en
häpnadsväckande fördragsamhet från de plågades sida
som vållar denna tekniska fadäs?
Naturligtvis är det huvudsakligen slentrian som
gör att oljudet tolereras, ty vilken som helst god
tekniker, som verkligen vill ägna sig åt problemet,
kan ge flera fullt acceptabla lösningar åt detsamma,
Att oljudet ännu fortfar är därför till övervägande
delen endast nonchalans. Huru många av våra
standardautomobiler av i dag hava t. e. avgasspjäll som
standardutrustning, och dock var det endast några år
sedan det ansågs ofrånkomligt att "öppna spjället"
i alla backar?
Men som sagt, ännu tolereras oljudet. Det är för
övrigt märkligt, vilken lång tid även de
självklaraste tekniska förbättringar taga för att slå igenom.
Kom t. e. ihåg, att de första lokomotiv som sågo
dagens ljus voro försedda med kugghjul som grepo
in i en kuggskena på marken, ty man ansåg — utan
att undersöka saken närmare — a priori, att
rullfriktionen ej skulle räcka till. Hur var det för resten
när spårvagnarna i Stockholm skulle förses med
fönster och vindskydd kring förareplatsen? Det fanns
åtskilliga som bevisade, att det var ogörligt —
föraren skulle ej höra trafiken, och allsköns elände skulle
uppstå därav. När så reformen äntligen slog igenom
hade man helt och hållet glömt, att det
överhuvudtaget kunde finnas några argument mot den.
Är det f. ö. någon som nu för tiden förstår varför
man i årtionden envisats att förse järnvägsvagnar
med öppna plattformar? Ännu förekomma de
sparsamt men äro som väl är på väg att helt försvinna.
Någon annan förklaring till dem än att de utgöra en
reminiscens från den tid, då järnvägsvagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
