- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
330

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 34. 24 aug. 1935 - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidan av radiostörningsproblemet ej längre vållar
svårigheter för ett effektivt bekämpande av
radiostörningarna. Delegationen har därför alltmera riktat sin
uppmärksamhet på den sida av arbetet som avser att förmå
berörda parter att medverka till vidtagande av åtgärder
för störningarnas undertryckande. Sålunda har efter
förhandlingar mellan delegationen och Svenska
elektricitetsverksföreningen denna förening rekommenderat
sina medlemmar att i reglementen och kontrakt
beträffande leverans av elektrisk ström intaga
bestämmelser, som ge verken rätt att utfärda särskilda
föreskrifter mot radiostörningar samt därvid angivit som
lämplig norm, att ägarna av nyinstallerade störande
apparater och maskiner åläggas att på egen bekostnad
anbringa störningsskydd, i den mån kostnad och andra
olägenheter stå i rimlig proportion till nyttan av
skydden.

Beträffande störningselimination vid de äldre
apparaterna hade rundradiosakkunniga i sitt betänkande
anslutit sig till tanken, att licensmedlen i viss
begränsad omfattning borde få användas som bidrag till
kostnaden för störningarnas avhjälpande. Med anledning
härav och efter förhandlingar med
elektricitetsverksföreningen om möjligheten att uppställa generella
bestämmelser gentemot störande apparaters anslutning
till ledningsnätet hemställde delegationen hos
telegrafstyrelsen, att denna ville hos k. m:t utverka
bemyndigande till att statsmedel redan nu finge tagas i
anspråk för anskaffande och uppsättning av
störningsskydd för äldre störningskällor. K. m:t har sedermera
bemyndigat telegrafstyrelsen att av tillgängliga
radiolicensmedel under år 1935 disponera sammanlagt 75 000
kr. för anskaffning och uppsättning av störningsskydd,
varjämte styrelsen bemyndigats att i den mån så finnes
lämpligt inhämta yttrande av samarbetsdelegationen
beträffande frågor av teknisk art.

I samarbetsdelegationens nämnda meddelande
lämnas en redogörelse för de riktlinjer som skola äga
tillämpning vid beviljandet av licensmedel för
störningarnas avhjälpande. I huvudsak innehålla dessa
riktlinjer följande:

Om störningen förorsakas av eller blir onödigt starkt
märkbar genom olämplig anordning av mottagaren,
dess antenn eller till densamma hörande anordningar,
bör rättelse i regel göras av mottagningsapparatens
ägare och på dennes bekostnad. Förorsakas störningen
av felaktighet i någon del av den
starkströmsanläggning, till vilken apparaten är ansluten, eller fyller denna
ej gällande säkerhetsföreskrifter, bör kostnaden för
störningens undanröjande bäras av innehavaren av den
störande anläggningen. Härrör störningen från en lokal
störingskälla, elektrisk motor eller annan apparat, kan
däremot bidrag av statsmedel utgå enligt följande regler.

Har den elektriska maskinen eller apparaten tagits i
bruk före den 1 januari 1930, bör kostnaden för
störningsskyddet helt bestridas med statsmedel. Har den
däremot tagits i bruk efter den 1 jan. 1936 eller efter
den tidigare tidpunkt, då bestämmelser av
strömleverantören utfärdats angående anslutning av störande
elektriska maskiner och apparater, bör det åligga
innehavaren av den störande maskinen eller apparaten att
helt bekosta erforderligt störningsskydd.
Underlåtenhet härvidlag kan medföra, att saken hänskjutes till
strömleverantören för de åtgärders vidtagande, som
kunna ifrågakomma med stöd av bestämmelserna i
kontrakt eller reglemente. Har slutligen den störande
maskinen eller apparaten tagits i bruk mellan de
nämnda tidpunkterna, bör överenskommelse träffas
mellan telegrafverket och den störande maskinens
innehavare om delning av kostnaderna för radioskyddet.

Störningsskyddet överlämnas med äganderätt till
innehavaren av den störande maskinen eller
apparaten och blir alltså ej telegrafverkets egendom.
Fördelningen av statsmedel handhaves av telegrafverket.
Vissa undantag från reglerna givas. Sålunda undantagas
större industriella anläggningar och trafikmedel,
sjukhusanläggningar osv., beträffande vilka
överenskommelse om användning av statsmedel skall träffas från
fall till fall. Till störningskydd för apparater, tillhöriga
kraft- och elektricitetsverk, beräknas tillsvidare, att inga
bidrag för störningars bekämpande skola behöva lämnas.

Trafiksäkerhet och vägvett. Senaste nummer av
"Economist" innehåller ett kapitel om trafikolyckorna
i Storbritannien, som väl förtjänar att uppmärksammas
även hos oss. Tidskriften framhåller mot bakgrunden
av den växande trafikvolymen ej minst på vägar och
gator, att den komfort och rörelsefrihet som de
moderna trafikmedlen skänkt måst dyrt betalas med
människoliv. Ministry of Transport har framlagt
trafikolycksfallsstatistik för ett år t. o. m. den 9 mars 1935,
det första för vilket detaljerade veckouppgifter
föreligga, enligt vilken antalet i Storbritannien till följd av
trafikolyckor dödade personer utgjorde 7 353 och
antalet skadade 230 067. Dessa siffror jämföras med
motsvarande från Frankrike, där antalet motorfordon är
ungefär detsamma som i Storbritannien men där
antalet olyckor är avsevärt mindre. I U. S. A. åter finnas
ungefär 12 gånger så många motorfordon, vilka
förbruka 15 gånger så mycket bränsle som de brittiska,
men olycksfallen äro i U. S. A. endast 5 gånger så
många som i Storbritannien.

Att de av nuvarande trafikministern vidtagna
trafiksäkerhetsfrämjande åtgärderna (förbättrade
trafiksignaler och andra kontrollanordningar men först och främst
nedsättning av högsta tillåtna hastigheten i bebyggda
områden till 30 miles pr tim.) haft en fördelaktig
inverkan, framgår av det diagram, som här återges.
Man bör vid dess betraktande hålla i minnet, att
diagrammet anger absoluta tal, medan trafiken mars—juli
1935 var åtskilligt större än ett år tidigare.

Ministeriet har just nu publicerat en utredning av
1 500 trafikolyckor med dödlig utgång å gator och vägar,
som kan vara värd uppmärksamhet, helst som ännu
inga likartat behandlade uppgifter föreligga från
Sverige. 56,1 % av olyckorna orsakades av kollision
mellan fordon och fotgängare, 26,9 % av kollision
mellan fordon i rörelse och återstoden (17 %) av andra
förhållanden. 30,4 % av fallen inträffade i
vägförgreningar eller vägkorsningar och 61,2 % på rak väg
eller i kurvor med god sikt. Vid nämnda 1 500 fall
dödades sammanlagt 1 532 personer, av vilka 55,9 %
voro fotgängare, 20,2 % trampcyklister, 12,9 %
motorcyklister, 6,2 % åskådare, passagerare osv. och 4,8 %
andra fordonsförare än motorcyklister. Av
fotgängarna dödades 81 %, av trampcyklisterna 56 % och av
motorcyklisterna 32 % inom bebyggda områden.

illustration placeholder
Dödsfall till följd av olyckor i gatu- och vägtrafik i Storbritannien

sedan mars 1931.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1935a/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free