Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 31 aug. 1935 - Knallgasbildning i elektriska ångpannor av elektrodtyp, av Otto Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
obetydligt över 0,1 % av likströmsgasmängden,
under det att de legerade stålen redan vid
mycket låg strömtäthet ge gasmängder av ca 50 %
av likströmsgasmängden, dvs. ca 500 gånger
mera gas än gjutjärnselektroden.
Det må emellertid framhållas, att dessa
värden på strömtätheten måste väsentligt minskas
när det blir fråga om de låga
elektrolytkoncen-trationer som förekomma i elektriska
ångpannor, och att de här angivna resultaten
sålunda väl kunna tjäna som direktiv vid val av
elektrodmaterial, men att de ej utan vidare få
läggas till grund för en dimensionering av
elektroderna, vilken för övrigt är beroende
även på en hel del andra faktorer.
{ & 3 4
/S^D^/o^tf/ ir/W e/e/r/z-oa/y/crn.
Fig. 4. Gasbildning i neutral elektrolyt (0,05-n NaCl).
övriga försök.
Av det ovanstående framgår, att en ringa
gasutveckling vid måttliga periodtal endast kan ernås
om elektrodmaterialet och elektrolyten tillsammans
kunna åstadkomma en väsentlig
ackumulerings-effekt. Enär denna effekt avtager vid sjunkande
koncentration hos elektrolyten, bör det sålunda vara
ofördelaktigt även med hänsyn till
knallgasbild-ningen att i elektriska ångpannor använda vatten
med låg saltkoncentration (sodahalt). Ehuru det
i viss mån framgått av de ovan relaterade försöken
att så är fallet, gjordes några försök med
sodalösning med 10 gånger så stor utspädning som den som
användes i försöksserie II, varvid samtliga mätningar
bekräftade förhållandet i fråga. Anledningen till att
denna kontrollmätning blev utförd var önskvärdheten
av att bemöta allt emellanåt hörda, kategoriska
påståenden om dessa förhållanden, gående ut på att
gasutvecklingen blir mindre vid mera utspädda
elektrolyter. Såsom exempel på sådana uttalanden kan
anföras följande passus i en uppsats i en norsk
teknisk tidskrift, där det var fråga om gasutvecklingen
vid växelström i en sodalösning: "Tiltross for en
meget svak koncentrasjon av elektrolyten, fant der
en livlig gasutvikling sted ved begge elektroder."
Hade orden "tiltross for" ersatts med "på grunn av"
skulle påståendet ha stått i bättre överensstämmelse
med de verkliga förhållandena.
Diskussion av försöksresultaten.
För att bättre klargöra den praktiska betydelsen
av de å figg. 2 och 3 visade mätresultaten, där den
alstrade gasmängden angives i cm3 per cm2
elektrodyta och minut, ha dessa värden omräknats till
procent av den knallgasmängd som teoretiskt skulle ha
bildats om växelströmmen ersatts med likström av
motsvarande strömstyrka. Resultatet visas grafiskt
å figg. 4 och 5, varvid ordinatorna av utrymmesskäl
uppritats i logaritmisk skala.
Gjutjärnselektrodernas överlägsenhet med
avseende på gasutvecklingen är här påfallande, och
framträder särskilt starkt vid den alkaliska elektrolyten
(fig. 5). Ännu vid en strömtäthet av 5 amp/cm2 och
vid 15 perioder alstrar gjutjärnet ej mera gas än
5.
omS/cm
Sammanfattning.
Sammanfattar man resultaten av den ovan
skildrade undersökningen kan man rörande de
faktorer som inverka på knallgasbildningen
fastslå följande.
Beträffande strömtäthetens och periodtalets
inverkan har konstaterats, att gasutvecklingen är
obetydlig intill ett visst gränsvärde för strömtätheten,
vilket ligger högre vid högre periodtal. Överskrides
detta gränsvärde blir gasutvecklingen avsevärd och
tilltager hastigt vid ytterligare ökad strömtäthet.
Detta gränsvärde för strömtätheten ligger särskilt
högt och är särskilt tydligt markerat vid sådana
kombinationer av elektrodmaterial och elektrolyt
som giva en stor ackumulatoreffekt.
Beträffande kombinationen av elektrodmaterial
och elektrolyt är, om pannvattnet är alkaliskt
(soda-haitigt), vanligt grått gjutjärn att föredraga framför
andra metaller eller metallegeringar, särskilt om
pannkonstruktionen kräver höga strömtätheter.
Ki-sellegerat gjutjärn är däremot ej lämpligt. Yid lägre
strömtätheter komma även smidesjärn och nickel i
fråga. Endast vid mycket små strömtätheter resp. i
sådana fall då knallgasutvecklingen är av
underordnad betydelse (t. e. vid höga spänningar) kunna även
kromnickel- och kromstål användas i alkaliska elek-
5 o
1
–-Mc/re/.
––s/w/
/Sfio.SHM.
\ 2 4 =
J3lröm/ä0>*/ v/e/ a"V*/cm
Fig. 5. Gasbildning i alkalisk elektrolyt (0,5-n Na 2 CO 3).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
