Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1935 - Ingeniörsvetenskapsakademiens högtidssammankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
423
Den består av paraffinkolväten jämte ringa mängd
olefiner. Som kontaktsubstanser användas järn,
kobolt eller nickel. Gasen framställes i
vattengasgenerator, varefter den renas i tvättare, passerar
gasreningsmassa för upptagande av vätesvavla samt
särskild massa för nedbringande av halten organiskt
svavel till 0,2 gr per 100 m3. Gasen består av 2 delar
koloxid, 4 delar väte och 1 del kolsyra. Utbytet
flytande kolväte uppgår till 100 à 120 gr per normalkbm
gas. Den teoretiska gränsen är 180 m3. Kogasin
liknar pennsylvanisk olja. Den förarbetas på
krackbensin, smörjoljor och fast paraffin. Bensinen blir
knackfast genom tillsats av 0,05 % blytetraetyl. Den
stelnar först vid —70°C. Bensin och smörjolja
erhålles i förhållandet 8:1. Med den tull- och
skattepolitik, som för närvarande förefinnes i Tyskland,
anses kogasinen vara konkurrenskraftig, och
Ruhrche-mie A. G. har uppfört en större försöksanläggning
som provfabrik, vilken igångsatts i slutet av
föregående år och omedelbart levererat produkt.
Den engelska storanläggningen för hydrering av
stenkol till bensin har igångsatts. Kapaciteten är
350 000 ton bensin pr år, stenkolsåtgången 4 ton pr
ton bensin. I Frankrike och Ungern planeras
liknande anläggningar.
Vid raffinering av mineraloljor tillämpas en metod,
som går ut på att i ett system med två lösningsmedel
ur oljan avskilja å ena sidan de mättade, å andra
sidan de omättade komponenterna. Såsom
lösningsmedel användas propån och fenoler. Renare
slutprodukter ernås härigenom.
Rörande förhållandet mellan cellulosa och ved ha
vid sidan av uppfattningen av ligninet såsom en av
cykliska föreningar uppbyggd kropp nyligen även
framkommit en teori, som går ut på att ligninet kan
härledas från cellulosa genom dennas hydrering och
metylering. Klargörandet av det teoretiska
sammanhanget härvidlag torde bringa frågan om de kemiska
avfallsprodukterna från trä, eller träavfallets i
allmänhet praktiska utnyttjande i ett nytt läge.
De märkligaste framstegen på cellulosaområdet
under den sista tiden torde vara gjorda på
konstsilkes-gebitet. Detta gäller alldeles särskilt den s. k.
"sta-pelfaser" eller konstfibern. Stapelfaser framställes i
princip enligt de metoder, man redan tidigare känner
för framställning av de olika slagen av konstsilke,
dock med avvikelser i vissa viktiga punkter. När
det gäller viskossilke exempelvis, avkortas den
tidsödande för- och eftermognaden. Den defibrerade
al-kali-cellulosan omsättes sålunda omedelbart med
kol-svavla, och den erhållna viskoslösningen förspinnes
genast sedan den filtrerats och befriats från luft.
Därigenom sparas i arbetsprocessen ca 8 dagar. Den
antydda ändringen i processen medför dock, att
viskoslösningen blir mera tjockflytande än vanligt. Detta
motverkas genom att nedsätta cellulosahalten.
Genom förkortning av mognadstiden nedbrytes icke
cellulosan så mycket som annars. Den får hög styrka,
och därigenom att det är möjligt att draga ut tråden
i spinnbadet blir den därtill synnerligen fin. Efter
tvättning skäras trådarna i lämpliga längder, tvättas
ytterligare och torkas och förspinnas.
Detta konstfibergarn är i jämförelse med den glatta
konstsidentråden så att säga fylligare och kan bättre
blandas med andra fiberslag. Det är visserligen
glänsande men mattare än vanligt konstsilke. Det låter
sig också färgas lättare. Likheten i fiberlängd gör
också, att man får en jämnare tråd.
Enligt uppgift framställdes under 1934 i Tyskland
11 millioner kg konstfiber. Denna konstfiber
betingade ett pris av M. 1,90, under det att konstsilke
(viskossilke) kostade 5 M. Det uppges vidare, att
man för 1936 räknar med en tillverkning av 100 000 t
konstfiber i Tyskland.
Dylika med konst framställda stapelfibrer utföras
ej blott i silkesfina dimensioner utan kunna göras
grova som tagel, vara platta som band, eller
rörformiga. I sista fallet alstras hålrummet genom
tillsättning av bikarbonat till viskoslösningen, vilket
inlagras i den spunna tråden och därefter utlöses med
svavelsyra. Fibermaterialet blir härigenom luftfyllt och
mera värmeisolerande och antages därför kunna
komma att utgöra en ersättning för yllefibrer.
I samband med denna utveckling av
konstfiberindustrien bör uppmärksammas den ökade betydelse
lövträdskogarna därigenom kunna erhålla. Svensk
bok och björk böra kunna finna ökad användning.
Redan har i Tyskland beslutats uppförandet av flera
anläggningar för framställning av bokmassa till
konstfiber, vilket i sin tur minskat detta lands
intresse för import av barrträ från grannländerna. Det
är vidare troligt, att även den nuvarande på
barrträden grundade cellulosaindustrien kan komma att
i ej ringa utsträckning få omläggas för produktion
i vida högre grad än nu är fallet av cellulosa för
konstfiberproduktion.
Vidare är att notera, att även av animala
äggviteämnen, särskilt fibroinlösningar, har man (särskilt
hos I. G.) sökt framställa spinnbara fibrer.
Från kvarnindustrien är att anteckna en intressant
nyhet på malningskontrollens område. Av firma
Bra-bender i Duisburg har förts i marknaden en automatisk
fuktighetskont-rollanläggning, som gör det möjligt att
på ett enkelt sätt reglera fuktigheten på den
spannmål, som skall förmalas. Genom denna apparat kan
man direkt avläsa och registrera fuktighetshalten i en
framrinnande spannmålsström. Detta tillgår på så
sätt, att spannmålen får rinna genom en mätapparat
bestående av en spole, varigenom en högfrekvent
ström ledes. Det alstrade kraftlinjefältet påverkas
olika allt efter den passerande spannmålens
fuktighetshalt. I en centralstation avläses och registreras
strömvariationerna. Apparaten har en mycket stor
känslighet och är mycket litet beroende av huru
fuktigheten är fördelad i spannmålskornen. I detta
avseende skiljer den sig fördelaktigt från en del äldre
konstruktioner av liknande slag, som grunda sig på
spannmålens elektriska ledningsförmåga eller
dielektricitetskonstanten.
Under de senaste åren har en tendens till
omändring av kvarnprodukternas emballering börjat göra
sig gällande. I stället för att, som hittills varit
brukligt, använda säckar av jute eller bomull har man
alltmera börjat använda papper som emballage för mjöl.
Jämväl för småförpackningar kommer papper till
användning i stället för tyg. Gerh. Arehns Mek.
Verkstad har lyckats konstruera en helautomatisk
paketeringsmaskin, på vilken stora förhoppningar ställas.
Från den biokemiska forskningens område liksom
från de därtill knutna tekniska tillämpningsgrenarna
föreligga ett stort antal rön av intresse. Vi ha i
Sverige i professor v. Eulers institut i Stockholm ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
