Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 2 nov. 1935 - Fysikaliska storheters benämningar ur språklig synpunkt, av John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1935
TEKNISK TIDSKRIFT
449
kaliskt berättigade typen. Det förekommer
emellertid fall då mängden är fördelad i ett tunt skikt och
tjockleken av detta skikt är av mindre betydelse.
Man vill då uttrycka en mängd per ytenhet eller en
ström per längdenhet. Dessa storheter kunna kallas
beläggningstäthet eller kortare beläggning. Om
ingenting närmare uppgives, får man vid användning
av denna terminologi alltså fatta masstäthet,
energitäthet, elmängdstäthet som volymtätheter;
massbeläggning, energibeläggning, elmängdsbeläggning samt
strömtäthet som yttätheter; och strömbeläggning (på
tyska Strombelag) som längdtäthet.
Ordet intensitet har också fått användning för att
uttrycka rums- eller tidsderivata, dock icke så
mycket i vårt språk som i vissa andra. Ström kallas på
franska intensité de courant, vilket närmast svarar
mot ordet strömstyrka. På engelska ser man
exempelvis field intensity = fältstyrka, force intensity —
= kraft per massenhet, intensity of light = ljus
per enhet rymdvinkel, på svenska "ljusstyrka". Fullt
internationellt är uttrycket magnetiseringsintensitet.
I vårt språk uppfattas eljest intensitet väl
närmast som tidsderivata men bör för säkerhets skull
användas i denna betydelse endast om förväxling
med rumsderivata är utesluten; t. e.
arbetsintensitet = arbetshastighet. Klokast torde vara att helt
undvika ordet i fråga, när bättre uttryck finnes att
tillgå.
Apparatkonstanter, materialkonstanter.
De båda i rubriken namngivna begreppen förhålla
sig till varandra på ungefär samma sätt som
totalstorheterna förhålla sig till rumsderivatorna.
"Apparater" och "material" få tagas i vidaste bemärkelse
som å ena sidan kroppar av given form, å andra
sidan kemiska ämnen utan hänsyn till geometrisk
form. Till materialen få vi även räkna etern,
tomrummets hypotetiska ämne.
"Konstanter" begagnas här i den betydelse som
denna term fått t. e. i ordet linjekonstanter. Det är
alltså icke fråga om matematiska talstorheter, och
konstansen kan det ibland vara si och så med. Men
i princip gäller det sådana fysikaliska storheter som
uttrycka karakteristiska, av användningen oberoende
egenskaper hos apparater och material. Typisk för
det förra slaget är storheten elektriskt motstånd, och
för det senare slaget specifikt elektriskt motstånd.
De förut behandlade storheterna kunna i viss
utsträckning uppdelas i orsaksstorheter och
följdstor-heter. Till de förra höra kraft, till de senare ström.
Dividerar man de förra med de senare erhåller man
kvotstorheter av motståndskaraktär, inverteras dessa
får man kvotstorheter av eftergiftskaraktär.
Yad apparatkonstanterna beträffar ha vi redan haft
anledning att tala om "motstånd". Andra hithörande
storheter äro impedans, reluktans, båda av
motståndskaraktär. Av eftergiftskaraktär äro t. e.
kapacitet och de inverterade förutnämnda storheterna.
Hänföras apparatkonstanterna till en enhetskub
av materialet erhållas materialkonstanterna, som
också kunna definieras som kvoten av vissa
rumsderi-vator. Hit höra specifikt motstånd, som utgör
kvoten av spänningsgradient och strömtäthet, vidare
die^ktricitetskonstant, permeabilitet osv.
Vi finna här storhetsnamn av svensk klang
blandade med andra av internationell typ, vissa slutande
på -ans, andra på -itet. Dessa båda ändelser har man
i engelskan sökt draga största möjliga nytta av för
att få en tydlig språklig skillnad mellan apparat- och
materialkonstanterna. Av denna anledning har man
hyfsat upp det gamla capacity till capacitance, vilket
motsvarar en svensk ändring av kapacitet till
kapa-citans. I tyskan har man behållit Kapazität, och
kallar i konsekvens därmed för Induktivität den
storhet som på engelska heter inductance och på
svenska tidigare induktionskoefficient och numera
induktans. I alla tre språken användes ordformen
permeabilitet, med smärre variationer i stavsättet.
Däremot undvikas i tyskan uttrycken reaktans,
impedans, vilka ersatts med Blindwiderstand,
Schein-widerstand.
Det torde vara uppenbart, att det engelska
föredömet bjuder på större konsekvens, och att vi i vårt
land äro på rätt väg när vi följa detta. Vi böra
alltså ersätta ordet kapacitet med kapacitans och
adoptera resistans som räddning ur dilemman i fråga
om det mångtydiga ordet motstånd, och ävenledes
för dess inverterade värde skriva konduktans; vidare
induktans, permeans = 1/reluktans osv. Konduktans
har hittills oftast fått heta ledningsförmåga, men
detta ord har en förvillande klang av "specifik"
storhet, materialkonstant, och är därför icke lämpligt,
Förmåga heter på engelska (cap-)ability. vilket ord
ingår som slutdel i permeabilitet, ett typiskt namn
för en materialkonstant. Konduktans är alltså ur
konsekvenssynpunkt vida att föredraga framför
ledningsförmåga. På tvska heter denna storhet
Leit-wert, ett till sin uppbyggnad fullständigt fristående
namn, och materialkonstanten heter Leitfähigkeit.
Materialkonstanterna böra i konsekvens med det
sagda kallas resistivitet, konduktivitet, permeabilitet
etc. Den engelska konsekvensen har tyvärr inte
räckt till kapacitivitet: denna storhet kallas (i svensk
omstavning) permittivitet, som alis ioke svarar mot
någon storhet benämnd permittans, eller också
använder man det gamla på många sätt
otillfredsställande namnet dielektricitetskonstant.
Det finns emellertid allt fortfarande en generell
möjlighet att ur namnen för apparatkonstanterna
bilda namn för motsvarande materialkonstanter,
nämligen medelst attributet specifik. Detta ord betyder
enligt Nordisk familjebok: särskilt tillhörig,
egendomlig, utmärkande för en art; grundad på en säregen
naturlig beskaffenhet; synnerligen tjänlig till något;
egentlig. Det lider intet tvivel om att specifik är
ett utmärkt attribut för materialkonstanter, vilket
bör användas när egennamn ej stå till buds; t. e.
specifik volym = volym per massenhet.
Ordet specifik har emellertid i praktiken fått en
något mera generell användning, nämligen i
allmänhet för tätheter och förhållandetal, även om de icke
hava karaktären av materialegenskaper. Sådana
benämningar äro specifikt tryck, specifik fuktighet,
specifik belastning. I klarhetens intresse är det att
anbefalla, att ordet relativ i stället användes som
attribut för sådana talstorheter som utgöra kvoten
av två storheter av samma fysikaliska dimension,
eller kvoten av två värden tillhörande samma
storhet, t. e. relativ belastning = belastning dividerad
med viss jämförelsebelastning. Uttryckes resultatet
i procent, är även procentuell ett lämpligt attribut.
Se dessutom början av följande kapitel. Ordet spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
