Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 9 nov. 1935 - Västerbron och den nord-sydliga trafiken i Stockholm, av N. K. Sundblad - Karl-Emil Skärblom †, av Evert Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
av de mera centralt belägna stadsområdena på norr
och söder kommer Västerbron även att utgöra den
kortaste förbindelsen såsom framgår av bifogade
isometriska diagram (fig. 8).
Denna nya 24 m breda gatuförbindelse har
försetts med effektiva anordningar för att trafiken
snabbt och ostört skall kunna passera densamma.
På grund härav torde icke blott den trafik, för vilken
Västerbron utgör den kortaste vägen, utan även en
icke ringa del av den övriga komma att välja denna
vid färd mellan norr och söder. Av alldeles särskild
betydelse är, att Västerbroleden kan under tider, då
trafikfrekvensen är hög, avlasta de centrala
trafikgatorna och tjänstgöra som en säkerhetsventil för
trafiktrycket i dem och vid Tegelbacken. Men ehuru
Västerbron alltså kommer att hava en välgörande
inverkan på trafikförhållandena i centrum, kan den
dock icke fylla behovet av förbättrade trafikleder
därstädes, likaväl som nya trafikleder i centrum icke
kunna ersätta den välbehövliga Västerbron.
Huru trafiken kommer att fördela sig på de båda
huvudstråken och i vad mån tyngdpunkten i stadens
organism kan komma att förskjutas västerut är svårt
att spå, men det torde vara visst, att inverkningarna
av denna monumentala anläggning på den allmänna
rörelsen och utvecklingen i staden komma att bliva
av genomgripande betydelse ej blott för den
närmaste tiden utan även för det framtida Stockholm.
Stockholm den 1 nov. 1935. N. K. Sundblad.
KARL-EMIL SKÄRBLOM †.
Natten mellan den 25 och 26 oktober avled vid
tillfälligt besök i Nora civilingenjör Karl-Emil
Skärblom genom hjärtslag i en ålder av 68 år och fyra
månader. Därmed avslutades en livsgärning, som
varit i hög grad fylld av ett kunnigt, plikttroget och
ihärdigt arbete. Till synes har detta kanske icke
alltid givit så påtagliga, ekonomiskt fördelaktiga
resultat, men den sista tidens arbetsuppgifter synas i
detta avseende hava varit mera lovande.
Skärblom föddes 28 juni 1867 i Stockholm, tog sin
studentexamen vid Norra real och utgick från
Tekniska högskolan som kemist år 1891. Han fortsatte
sedan vid tekniska högskolan i Braunschweig och
studerade där huvudsakligen ämnena i fackskolan för
sockerteknik. Det blev också inom sockerindustrien,
som han kom att förlägga större delen av sin
verksamhet. Efter avslutade studier i Braunschweig hade
han plats vid tvenne sockerfabriker, Schladen och
Minsleben a/Harz. År 1894 återvände han hem och
blev kemist vid Roma sockerfabrik på Gotland. Här
grundade han på förslag av landshövding Poignant
och med understöd från landstinget Roma kemiska
station, vilken längre fram flyttades och blev Visby
kemiska station. Dessförinnan hade han efter 2 års
tjänstgöring vid Svedala åter begivit sig utrikes,
först på en sockerteknisk studieresa i Tyskland och
har sedan haft anställning vid sockerfabrikerna i
Hatvan i Ungern, Oschatz i Sachsen, Hessen i
Braunschweig och Schladen a/Harz. Under sin
verksamhet vid den senare 1907—1911 ledde han även på
vårarna fröbetundersökningarna vid O. Breustedts
betförädlingsanstalt i Schladen. År 1911 återvände
Skärblom till Sverige och lämnade samtidigt socker-
industrien. Hans senare skrifter visa, att hans
intresse för denna industri därför icke svalnade.
Nämnda år blev Skärblom teknisk chef för
Liljeholmens stearinfabrik i Stockholm, en befattning han
innehade till 1917. Efter kortare anställningar vid
Aktiebolaget för ekonomieldning och Fernissbolaget
övergick Skärblom 1920 till enskild konsulterande
och uppfinnarverksamhet.
År 1922 var han huvudredaktör för Teknisk tid-
skrift och har redan tidigt varit en mycket värderad
medarbetare i tidskriften.
Skärblom, som var ganska teoretiskt lagd och
mycket vetgirig, ägnade stor del av sin tid till
studier och laboratorieforskning, och han förvärvade
omfattande kunskaper både på sitt eget
verksamhetsområde och inom olika grenar av naturvetenskap.
Jag har icke träffat någon, som haft så ingående
detaljkunskap som Skärblom. Han var i själva verket
ett levande konversationslexikon. Ehuru Skärblom
icke hade lätt för att skriva, har han idkat en
ganska omfattande teknisk författarverksamhet och
publicerat ett större antal värdefulla avhandlingar
och uppsatser i Teknisk tidskrift, Centralblatt
für die Zuckerindustrie, Zeitschrift des Vereins der
deutschen Zuckerindustrie m. fi. Hans publikationer
beröra till största delen sockertekniska frågor och
problem.
Under de sista åren har Skärblom varit sysselsatt
med att söka utarbeta framställningsförfaranden i
större skala för etylen ur sulfitsprit och glykoll ur
etylen enligt av honom uppfunna och patenterade
metoder. Härvid har han arbetat med stor energi,
icke låtit nedslå sitt mod av svårigheter och hinder
av olika slag och underkastat sig ganska stora
ekonomiska uppoffringar.
I umgänget var Skärblom älskvärd och
intresseväckande tack vare sin mångkunnighet. Likväl fanns
det en viss strävhet i hans väsen, och han hade icke
alltid så lätt att samarbeta med andra. Han var dock
en mycket gedigen, vänfast och hjälpsam man, som
gärna ur sitt rika vetande lämnade upplysningar och
hjälp, där den begärdes. Han har säkert lämnat i
sina skrifter och genom sina forskningar en
kvarlåtenskap, som är och kommer att bliva till verkligt
gagn för den kemiska tekniken i vårt land.
Evert Norlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
