Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 9 nov. 1935 - Notiser - Bakelitmaterial för glidlager, av M. - En fortbildningskurs i elektrisk svetsning - Gassvetsmöte i London 1936, av s. - I bankdirektör J. H. Palmes fond för ekonomisk upplysning och ekonomisk forskning - Litteratur - Anmälan: Flottan och pansarskeppen, av A. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
är mycket litet och kan minskas genom att metallen
poleras, varigenom bakelitytan härdas och en avnötning på
såväl metall som lager knappast förefinnes. Spec.
slag-böjarbetet är mycket högt, ända upp till 30 cmkg/cm2.
Böjhällfastheten är däremot rätt låg, ca 1 500 kg/cm2,
varför lagerskålen bör infästas i en ram.
Brinellhårdheten är 50—€0. Den egentliga nackdelen är dålig
värmeledningsförmåga, ungefär 1/500 av lagermetalls, vilket har
till följd att stor uppmärksamhet måste ägnas kylningen
av lagret. Emellertid ha försök visat, att bakelitlager
ej äta metallen, varför smörjmedlets huvudsakliga
funktion är att kyla lagret. På denna grund användes med
fördel vatten, och om påfrestningen på lagret är liten så
att friktionsvärmet ej är högt kan smörjning t. o. m.
undvaras.
De bästa resultaten vid de olika försöken ha erhållits
vid varm- och kallvalsverk, varvid vid belastning av
100—200 kg/cm2 ända upp till 500 kg/cm2, det visat sig
att bakelitlager haft en livslängd som varit 8—12 gånger
så lång som för bronslager och 4—8 gånger som för
pockenholtslager.
Ävenledes ha bakelitlager visat sig lämpliga där ringa
belastning förefinnes så att friktionsvärmet kan
bortledas genom axeltappen, t. e. vid bandtransportörer etc.
I dammiga verk som t. e. i cementfabriker och
kol-forslingsanordningar, ha bakelitlager visat sig
överlägsna, då dammet tränger in i bakeliten utan att skada
tappen. Vid gruvvagnar och dylikt där farthastigheten
ständigt ändras ha försök givit goda resultat, likaledes
vid askspolningspumpar, där bakelitlagret ej påverkas
av om främmande partiklar inkommit.
Bakelitlager ha inom ovanstående användningsgebit
visat sig ekonomiskt jämförbara och t. o. m. överlägsna
brons och pockenholtslager. De rön, som gjorts,
berättiga till de största förhoppningar på dessa lagers
framtid. Medgivas måste dock att frågan ännu ej är
tillräckligt genomforskad, men med den aktivitet, som
finnes i Tyskland, TJ. S. A. och England på detta
område, torde vidare erfarenhet snart kunna samlas.
M.
En fortbildningskurs i elektrisk svetsning började
den 4 nov. i Hantverksinstitutets lokaler, Nytorgsgatan
17, Stockholm, och pågår till den 15 i samma månad.
Kursen som är anordnad i samarbete med
’Svetskom-missionen omfattar såväl föredrag som praktiska
demonstrationer och övningar. Kursledare är ingenjör Einar
Thanderz.
Gassvetsmöte i London 1936. 12 :e internationella
kongressen för acetylen, autogensvetsning och
tillhörande industrier kommer att hållas i London under
tiden 8—13 juni 1936 under British Acetylene
Associations auspicier. Kongressens ändamål är att
diskutera frågor av vetenskaplig, teknisk och ekonomisk
art beträffande kalciumkarbid, acetylen, syrgas,
autogensvetsning m. m. Även andra svetssätt kunna
upptagas på programmet förutsatt att de äga betydelse för
utvecklingen av svetsning och skärning med
syre-ace-tylenblandningar. I samband med kongressen kommer
en utställning av vetenskapliga och tekniska nyheter på
området att anordnas. Personer eller föreningar som
äro intresserade av att insända föredrag eller föremål
för demonstration kunna erhålla närmare upplysningar
om kongressen genom program som finnes tillgängligt
å Svenska teknologföreningens kansli, Brunkebergstorg
20, Stockholm. s.
I bankdirektör J. H. Palmes fond för ekonomisk
upplysning och ekonomisk forskning, vilken förvaltas av
Nationalekonomiska föreningens styrelse, finnes ett för
utdelning år 1936 disponibelt belopp av ca 3 500 kr.
Från fonden lämnas efter beslut av styrelsen anslag
som bidrag för skrifter eller undersökningar av
nationalekonomiskt innehåll, för anordnande av
föredragsserier över sådant ämne eller ock för
upplysningsverksamhet på det ekonomiska området i annan form.
Ansökan om anslag, ställd till Nationalekonomiska
före-eningens styrelse, bör före den 15 januari 1936 ingivas
till föreningens sekreterare docent Karin Kock (Jacob
Westinsgatan 1 A, Stockholm), vilken på begäran
lämnar närmare meddelande.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Flottan och pansarskeppen, av kommendörkapten
Göran Wahlström. Norstedt.
I den som det visat sig riktiga förkänslan —- eller
kanske kännedomen om — att flottan skulle ur vissa
synpunkter bli misshandlad av försvarskommissionen i
dess betänkande, har kommendörkapten Wahlström med
sin lilla bok om cirka 100 sidor framlagt sitt bidrag till
den nu som bäst pågående diskussionen om vårt försvar.
Att författaren som sjöofficer strider "pro aris et
focis" är även för lekmannen högst uppenbart. Och att
det är en ur många aspekter talangfull plaidoyer för sina
kära pansarskepp han framför kan icke förnekas.
Huruvida han förmår övertyga den osakkunniga allmänheten
om riktigheten av sina slutsatser, må lämnas öppet.
Knappast torde han ha utsikter att få arméns och
flygvapnets män med på sina resonemang. Därtill äro
tyvärr överdrifterna i argumenteringen, alltför påtagliga.
Den, som bevisar för mycket, bevisar ingenting!
Boken bjuder emellertid på en mängd intressant stoff
för alla, som vilja komma till en ståndpunkt i
försvarsfrågan. Det är också klart och redigt framställt på ett
lättfattligt sätt utan onödiga tyngande tekniska detaljer.
Vårt maritima läge behandlas kortfattat men i stort sett
uttömmande i det första kapitlet. Nästa ägnas åt
sjökrigsoperationerna och de olika fartygsslagens uppgifter,
och här drives förf. av sin iver att bevisa oumbärligheten
av pansarskepp för svenska flottan till diverse
tvivelaktiga påståenden. Vad man sedan får till livs under
rubriken "En underlägsen flottas möjligheter" höjer
emellertid försvarsvännens optimism en smula, då han
här får den uppfattningen, att jagare och ubåtar i
förening med flyg möjligen skola kunna uträtta något på
egen hand. I de följande två kapitlen får man en
trevlig exposé över pansarskeppens sårbarhet och
pansarskeppstyperna. Dessa jämte avdelningen om
kostnaderna torde kanske erbjuda de för en tekniker
intressantaste detaljerna.
I slutkapitlet om vår moderna flottas historia och
framtid upprullas den sorgliga berättelsen om hur
Sveriges folk låtit sin flotta förfalla under de två sista
decennierna. Att flottans män äro gripna av den djupaste
grämelse över det sätt, varpå statsmakterna behandlat
deras vapen, kan man icke förtänka dem. Men att nu
i ett slag reparera de underlåtenhetssynder, som begåtts,
och få upp flottan till samma effektivitet som 1914 får
väl anses uteslutet, hur gärna man än såge detta. Det
bästa får icke vara fiende till det goda i fråga om
flottans organisation. Ett envetet fasthållande vid och
förfäktande av en ståndpunkt, vars konsekvens för
lekmannen måste bli, att vår flotta är fullständigt värdelös utan
en viss typ pansarskepp, kan leda till resultat, som för
flottan och därmed för hela den svenska
försvarsorganisationen bleve ytterligt ledsamma. Kommendörkapten
Wahlström har säkerligen icke åsyftat detta med sin
skrift, men nog kunna försvarets fiender hämta åtskilligt
ur den, om de läsa den som en viss potentat läser bibeln.
I alla händelser kan den rekommenderas som
tankeställare och orientering.
A. À.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
