Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1935 - Den mänskliga faktorn i industrien, av A. Stephenson - Striden järnväg—bil. Tävlan mellan samfärdsmedlen, av Fr. Enblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
handhavande äro för handen. Om exempelvis
handtag eller pedaler äro felaktigt placerade, hindras ofta
arbetaren i sitt användande av maskinen.
Ingenjörens syn på maskinen, när han underkastar den
laboratorieprov, är grundväsentligt olika mot
arbetarens, som skall använda den 8 timmar varje dag.
Är det alltför utopiskt att tänka sig den tid då
maskinerna i fabrikerna göras lika bekväma att sköta
som automobilerna, med alla deras raffinemang i
avseende på handtag och pedaler, för att därigenom
göra fabriken tilldragande för arbetaren? Även om
en sådan tanke kanske är absurd, så kvarstår det
faktum, att bekväma maskiner skulle spara mycken
arbetskraft, som nu på ett ofruktbart sätt går till
spillo.
Den individ som blivit uttagen på rätt sätt och
som lärts upp tillräckligt i sitt yrkes detaljer måste
även lära anpassa sig efter ytterligare en faktor i
sin omgivning nämligen ledningen, vilket inbegriper
disciplin ävensom uppfattning och åtlydnad av
tillsägelser och föreskrifter. I detta sammanhang kan
man emellertid fråga sig hur många arbetsledare
som verkligen studerat ledandets principer lika
ingående som de studerat arbetets tekniska
förutsättningar. Detta gäller arbetsledning i dess vidaste
bemärkelse och beträffar alla som ha att leda andras
verksamhet. Förhållandet till den närmaste
förmannen är utomordentligt betydelsefullt. Kan denne
ingiva respekt och förtroende, så kan han åstadkomma
underverk, men ofta är en överordnad som har ett
befallande temperament och fasoner som en
gardeskorpral utrustad med befogenheter över sina med-
arbetare, som aldrig skulle givits honom om
kvalifikationerna för ledarskap även innefattat kravet
på grundlig människokännedom och psykologisk
blick.
Den framstående amerikanske forskaren på detta
område Elton Mayo har genom undersökningar på
olika grupper av arbetare ådagalagt, att de rent
personliga momenten spela en avgjort större roll än
arbetstidens längd och andra yttre omständigheter i
avseende på arbetsresultaten. De arbetare, som rönte
en individuell och förstående behandling från sina
överordnade och vars svårigheter och klagomål
ägnades personlig uppmärksamhet, visade en stegrad
produktivitet i trots av sådana extrema
arbetsförhållanden som 48-timmarsvecka utan lunch och
raster. Hans slutsats är, att vad som mest influerar
arbetsresultatet är arbetarens förhållande till sina
överordnade.
Ett enformigt arbete medför understundom en
reaktion hos individen i form av ökat fantasiliv, s. k.
dagdrömmen. Han distraheras av tankar på
hemmet, en fotbollmatch, en film som han nyligen sett
eller funderingar över någon sysselsättning, som på
fritiden ger mera tillfredsställelse än hän får av
arbetet. En dylik inställning får emellertid lätt till
följd att arbetet utföres rent automatiskt, vilket i
sin tur medför ökade risker för olycksfall.
Bråkdelen av en sekund kan betyda olycka eller säkerhet,
och den som vant sig att automatiskt reagera på ett
visst sätt och vars uppmärksamhet är avtrubbad är
icke alltid istånd att ändra sin rörelse så snabbt som
undvikandet av faran kräver. (s.)
STRIDEN JÄRNVÄG—BIL.
Det förlösande ordet i denna debatt, som
redan länge nog upprört många sinnen, har
ännu icke sagts, och Teknisk tidskrift vågar
knappast hoppas på att det skall bliva sagt
i dess spalter. Det är emellertid möjligt,
att problemets belysning ur många olika
synvinklar så småningom kan leda till en
klarare begreppsbildning än nu på många
håll kan konstateras, och vi hava därför
velat bereda plats dels för en uppsats i
ämnet av förre överdirektören Fr. Enblom, dels
för en redaktionen bekant insändare som
tillsvidare vill uppträda under sin signatur.
Red.
TÄVLAN MELLAN SAMFÄRDSMEDLEN.
Av f. d. överdirektör Fr. ENBLOM.
Ali utveckling främjas bäst genom fri tävlan. Varje
åtgärd, som med tvång vill föra utvecklingen i en
viss riktning, är dömd att misslyckas. Detta gäller
särskilt den ekonomiska utvecklingen, för vilken den
fria tävlan, liksom för framgången i allt arbete, är
ett livsvillkor. Statens ingripande i arbetet för den
ekonomiska utvecklingen bör därför inskränkas till
ekonomiskt stödjande av en sund utveckling.
Hur är det nu i vårt land ställt med den fria
tävlan mellan samfärdsmedlen i luften, på vattnet och
på land? Av dessa har samfärdseln på vattnet och
på land länge fått utvecklas i fri tävlan, men stat
och kommun hava under senare århundraden stött
dessa samfärdsmedel liksom under de sista åren även
luftfarten med anslag och lån, huvudsakligen till
nybyggnader och förbättringar, under det att drift,
underhåll, avskrivningar, räntor och amorteringar
betalats av företagen med influtna trafikinkomster, det
vill säga av trafikanterna. Av samfärdsmedlen på
land hava järnvägarna i regel behandlats på nämnda
sätt, under det att vägarnas såväl byggnads- som
underhållskostnader ända intill senaste tid helt betalats
av naturaunderhållarna, staten och kommunerna.
Först sedan 1923, då automobilskatten infördes, hava
en del av väghållningskostnaderna betalats av
väg-trafikanterna.
Under de allra senaste åren har emellertid frågan
om en mera rättvis fördelning av
väghållningskostnaderna och om en reglering av bilarnas och
järnvägarnas deltagande i och ersättning för den allmänna
trafikens ombesörjande framtvingats av konkurrensen
dem emellan samt föranlett en hel del utredningar och
förslag. Senast har i 1932 års trafikutrednings
betänkande angående den allmänna trafiken enligt
redogörelsen i Teknisk tidskrifts häfte 4 i april 1935
föreslagits i huvudsak, att fjärrtrafiken med gods
skulle regleras, så att visserligen fritt val av
beford-ringsmedel, bil eller järnväg, vore för allmänheten
bevarat, men fjärrtrafikutövarnas inbördes konkur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
