- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
489

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 49. 7 dec. 1935 - Kärnfysik och kärnkemi, av O. Klein - Bokstavsbeteckningar för fysikaliska storheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

preparat, har mycket arbete lagts ned på denna sida
av kärnfysiken, och man har lyckats att frambringa
en lång serie av elementförvandlingar. Resultatet av
en sådan förvandlingsprocess, som bestod i att den vid
bombardemanget använda atomkärnan utstötte lätta
atomkärnor, vanligtvis protoner, ur den beskjutna
atomkärnan och stundom själv infångades av denna,
blev en eller annan atomkärna av någon stabil isotop
till ett av de kända grundämnena. Det nya, som
makarna Joliot funno genom att bestråla bor med
a-partiklar var emellertid, att de kunde konstatera
bildningen av en ny instabil, radioaktiv isotop till
grundämnet kväve. Det visade sig nämligen, att
det bestrålade borpreparatet, också sedan det hade
avlägsnats från strålningskällan, fortsatte att på egen
hand utsända en svag positivt elektrisk strålning,
som vid närmare undersökning visade sig bestå av
positiva elektroner. Styrkan av denna strålning
avtog hastigt efter samma lag, som råder vid de
radioaktiva ämnena, så att den efter en tid av 14 minuter
endast utgjorde hälften av sitt ursprungliga värde.
Vidare kunde de visa att denna strålning vid olika
kemiska operationer oskiljaktigt följer med kväve,
varför de antogo, att det rörde sig om radioaktiv
kväveisotop. Som man vet, har bor ordningsnumret
5 i det periodiska systemet, och en av de två
vanliga borisotoperna har atomvikten 10. a-partikeln
är ju icke annat än en atomkärna av helium, som
har ordningsnumret 2 och atomvikten 4. Som en
tänkbar beskrivning — vilken har visat sig vara
riktig — på den reaktion, som inträder, då en a-partikel
träffar en borkärna, antogo Joliots, att a-partikeln
infångas, och att samtidigt en neutron utslungas ur
kärnan; de kunde nämligen påvisa uppträdandet av
neutroner vid försöket. Eftersom neutronen har
ordningsnumret 0 och atomvikten 1, skulle resultatet
på detta vis bli en atomkärna med ordningsnummer
7 och atomvikt 13, alltså en isotop till kväve, som
ju är det element, vars ordningsnummer är 7. Denna
kvävekärna, som ju har en abnormt stor positiv
laddning i förhållande till sin massa, skulle därpå
kunna utsända en positiv elektron, varvid den skulle
övergå i en känd, fast sällsynt kolisotop med
atomvikten 13. Genom att bestråla aluminium, lyckades
de på liknande sätt påvisa bildandet av ett slags
radioaktiv fosfor med atomvikten 30, som likaledes
utsänder positiva elektroner och därvid övergår i en

stabil kiselisotrop. Halveringstiden är i detta fall
31,/4 minuter.

Det dröjde inte länge förrän ett stort antal forskare
med iver kastade sig över det nya område inom
kärnfysiken, eller om man vill, kärnkemien, som
makarna Joliot genom denna upptäckt hade öppnat för
forskningen. I stället för a-partiklar använde man
härvid även andra lätta atomkärnor, protoner och
deutoner (kärnor till den nyupptäckta väteisotopen),
vilka genom acceleration i starka elektriska fält fingo
de stora hastigheter, som erfordras vid försöken.
Emellertid kunde man på detta sätt endast framställa
radioaktiva isotoper till de lätta elementen, då de
tyngre elementens stora kärnladdningar hindra
sådana positivt laddade partiklar från att komma dem
så nära, att en reaktion kan inträda. Ett stort
framsteg härvidlag uppnådde italienaren Fermi genom att
i stället för vanliga, laddade atomkärnor använda
de oladdade neutronerna som projektiler. På så sätt
lyckades han och hans medarbetare samt ett
antal andra forskare i många olika laboratorier att
frambringa radioaktiva isotoper till bortåt hälften av
alla kända grundämnen, så att radioaktivitet inte
längre tillhör de sällsynta egenskaperna.

Som man ser av de korta halveringstiderna, är det
härvid fråga om radioaktiva ämnen av en oerhörd
styrka, som om de en gång kunna framställas i större
kvantiteter, troligen komma att få stor betydelse i
olika avseenden. Redan nu kan man framställa
radioaktivt natrium, en natriumisotop med
atom-vikten 24, som utom /S-strålar även utsänder en
genomträngande y-strålning, med så pass gott utbyte,
att de starkaste radionatriumpreparaten redan kunna
jämföras med de i medicinen använda radioaktiva
preparaten.

En intressant användning har den ovannämnda
radioaktiva fosforisotopen redan erhållit vid några
försök rörande ämnesomsättningen i levande
organismer, som utförts i Köpenhamn av ungraren Hevesy.
På grund av den oerhörda känsligheten hos de
metoder, varmed man påvisar radioaktiva strålningar,
kan man nämligen iakttaga minimala, fidlkomligt
ovägbara mängder av ett radioaktivt ämne. Genom
att tillsätta litet av den nämnda aktiva fosforisotopen
till fosforhaltiga preparat, varmed råttor
utfodra-des, kunde man sålunda följa fosforn på dess
vandring genom råttornas benbyggnad. O. Klein.

BOKSTAVSBETECKNINGAR FÖR FYSIKALISKA STORHETER.



Föreliggande uppsats är skriven i anslutning till
den för en månad sedan i denna tidskrift publicerade
"Fysikaliska storheters benämningar ur språklig
synpunkt". En särskild omständighet gör frågan om
storhetsbeteckningarna aktuell just nu.
Internationella elektrotekniska kommissionen (I. E. C.) beslöt
vid årets möte en omarbetning av sina anvisningar på
detta område, och uppdraget att skriva det nya
förslaget hamnade i den svenska kommittén. Det
gäller givetvis i första hand elektriska och magnetiska
storheter, men elektrotekniken behöver även
beteckningar för rena rums-, tids- och energistorheter,
ävensom för vissa storheter tillhörande de mekaniska,
termiska, optiska etc. gebiten, varför en överblick över
hela beteckningsområdet måste göras. Därigenom får
frågan också intresse utanför den egentliga
elektrotekniken.

Storhetsbeteckningarna äro i regel
begynnelsebokstäver för storhetsnamnen på något av de tekniskt
viktiga språken. Oftast kan man konstatera ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 15:46:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1935a/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free