- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Allmänna avdelningen /
490

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 49. 7 dec. 1935 - Bokstavsbeteckningar för fysikaliska storheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

romanskt ursprung. Som naturligtvis den
fysikalisktekniska nomenklaturen uppstått utan hänsyn till
begynnelsebokstävernas användbarhet som
beteckningar, kan man icke begära någon större grad av
konsekvens. I stort sett kan ju också för en viss
storhet den ena bokstaven vara lika god som den
andra, om blott alla komma överens om
användningen.

Emellertid böra de antydningar till system som
kunna utletas ur de använda beteckningarna icke
lämnas obeaktade, varför förf. här skall göra ett
försök till en för ändamålet lämpad
storhetsklassificering.

För undvikande av missförstånd skall påpekas, att
artikelrubriken endast avser fysikaliska storheter i
allmän bemärkelse. Måttenheternas beteckningar
tillhöra visserligen även I. E. C.-uppdraget, men de
komma icke att avhandlas i denna artikel.

Storheternas klassificering.



De fysikaliska storheterna kunna indelas först och
främst efter olika fysikaliska grenar, framför allt de
mekaniska (ponderofysiska), elektriska, magnetiska,
termiska och optiska. Fullt gemensamma för alla
dessa grenar äro de rena rums-, tids- och
energistorheterna; se tabell I. Men även specialstorheterna,
som sammanställts i tabell II, förete vissa
gemensamma drag. Inom alla grenarna förekomma storheter
av mängdkaraktär; storheter av orsakskaraktär,
såsom kraft och potential; storheter av följdkaraktär.
antingen elastisk förskjutningskaraktär eller
ström-karaktär; dessutom apparatkonstanter och
materialkonstanter som uppstå som kvot av de föregående.
Varje sådan klass omfattar flera grader, nämligen
totalstorheter (i rumshänseende), tätheter och andra
rumsderivator, samt kvoter av olika slag.

Tabell I. Rums-, tids- och energistorheter.
(För vridstorheter se tab. III.)
Längdl;bredd b, höjd h, diameter d, radie r
YtaA, S, F
VolymV
Rymdvinkelω (ψ)
Tidt
Frekvensf (v, n); varvfrekvens n
Hastighetv (c, u); ljusets hastighet c
Accelerationa; tyngdkraftens acceleration g
EnergiW arbete A
EffektP, N


De olika storhetsgraderna äro i tabell II
numrerade på sådant sätt, att 10-talssiffran syftar på
klassen; entalssiffran 0 betyder totalstorhet, 2 beläggning
och 4 täthet; entalssiffrorna 1, 3 och o ange derivatan
av graderna 0, 2 och 4 med avseende på längden i
storhetens egen riktning. "Konstanterna" äro
numrerade medelst en kvot av gradnummer. Endast
grader av praktiskt intresse äro medtagna.

I det stora hela är det självklart vilka storheter
inom de olika grenarna som höra till samma klass
och grad. Några fall fordra dock en smula
överläggning, och härvid måste noga ihågkommas att det
ingalunda är fråga om jämförelser ur energisynpunkt.
Redan den omständigheten att värmemängd själv är
en energiform gör det omöjligt att fordra att t. e.
produkten av "mängd" och "spänning" alltid skall
vara energi, såsom fallet är inom den elektriska
grenen. Den analogi som här kommer i fråga skall vara
sådan, att överensstämmelse upprätthålles i fråga om
karaktär av mängd, orsak och verkan, i sista
fallet elastisk förskjutning eller ström, liksom i fråga om
karaktär av totalstorhet, täthet, gradient osv. Det
är nämligen ur sådana analogier som benämningarna
till stor del uppstått.

Den elektriska strömmen karakteriseras av en
"mängd" som pressas fram genom en ledare, varvid
den möter ett friktionsartat hinder i ledarens alla
delar. Orsaken till strömmen är en
potentialskillnad mellan ledarens ändar, och potentialen sjunker
småningom från ena änden till den andra. Den
mekaniska analogien härtill är ett rör med en porös,
fast fyllning, varigenom en vätska strömmar fram på
grund av en tryckskillnad mellan rörets ändar, vilka
kunna tänkas inlödda i två slutna kärl. Det är
tydligt att elektrisk spänning tillhör samma storhetsgrad
som vätsketryck. Detta senare kan man integrera
över en yta, t. e. rörsektionen, och erhåller då en
"kraft". Även den elektriska potentialen skulle man
kunna integrera över ledarsektionen till en
totalstorhet, men någon sådan storhet har ej fått praktisk
tillämpning.

Den elastiska förskjutningen i de elektrostatiska
och magnetiska fälten har ingen lättillgänglig
motsvarighet på det mekaniska området. Man kan dock
tänka sig ovannämnda "ledare" förändrad i så måtto
att dess fyllning, i stället för att vara fast och porös,
består av t. e. kubiska celler med täta men elastiska
mellanväggar. Var och en av cellerna, som alla äro
fyllda med en osammantryckbar vätska, är längs
kanterna fastgjord vid ett stelt galler som förgrenar
sig i hela röret. Liksom i det elektriska eller
magnetiska fallet åstadkommer en "tryck"- eller
"spännings"-skillnad mellan de båda rörändarna en elastisk
förskjutning, vars över sektionen integrerade mängd
är lika i alla tvärsnitt av ledaren, medan däremot
tryckpotentialen småningom faller, nu icke genom
friktion utan genom alla de små reaktionskrafterna
från det stela gallret. Analogien är tydligen för vårt
ändamål godtagbar.

Ett helt annat fall representerar den elastiska
formförändringen av en vanlig fast kropp, t. e.
sträckningen av en i ena änden fastspänd stång. I detta
fall blir den totala över sektionen integrerade
kraften konstant överallt, eftersom inga reaktioner från
ett fast "universum" kunna uppträda på vägen.
Däremot ändras den elastiska förflyttningen från sektion
till sektion, eftersom varje enskild del är fastgjord
endast i granndelarna som också äro rörliga. Störst
är förskjutningen av den fria stångänden. Detta fall
saknar motsvarighet inom de övriga fysikaliska
grenarna,

I tabell II har som grad 10 upptagits blott den
mekaniska (ponderomotoriska) kraften. Grad 14,
spänning, finns däremot inom alla grenar utom den
optiska, vilken står som representant för alla slag av
strålning och endast i ett par fall medger analogi med
de övriga. Grad 20, mängd, är representerad i alla
kolumner, fastän den magnetiska "mängden" får
anses som blott ett talesätt. Grad 30, flux i
bemärkelsen förskjutningsmängd, tillhör framför allt de
elektriska och magnetiska grenarna, men man kan i de
ovan beskrivna mekaniska modellfallen betrakta den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 15:46:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1935a/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free