Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 14 dec. 1935 - Några synpunkter på de för ingenjörsutbildningen grundläggande läroämnena, av Albert Engvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
TEKNISK TIDSKRIFT
"27 april 1935
den meningen, att om en avkortning eller
koncentration av de matematiska ämnena för vissa grupper
skulle befinnas lämplig, det härigenom uppstående
tomrummet i timplanen borde fyllas av andra ämnen
med mera omedelbar praktisk inriktning. I själva
verket är ju saken den, att undervisningen i dessa
förstnämnda läroämnen, de matematiska, vid exempelvis
tekniska högskolan sedan länge bedrivits efter två
linjer med en större kurs avsedd för elektriker,
me-kanister, skeppsbyggare samt väg- och
vattenbyggare vid sidan av en mindre för arkitekter, bergsmän
och kemister. En viss anpassning med hänsyn till
ändamålet har således icke saknats, även om man i
överensstämmelse med innehållet i professor Forssells
tankegång måste medgiva, att bärande skäl för en
dylik uppdelning numera knappast föreligga när det
gäller flertalet av inom industrien sysselsatta ingenjörer.
I denna artikel skall framläggas ett par allmännare
synpunkter på de för ingenjörsutbildningen
grundläggande ämnena, matematiken och grenar av
den matematiska fysiken såsom hållfasthetslära,
mekanik, elektricitetslära etc. Tillsammans med
kurser i allmän och experimentell fysik
utgöra ju dessa läroämnen, i den mer eller mindre
begränsade omfattning de förekomma inom
fack-högskoleundervisningen, den breda och
gemensamma grundval, på vilken sedan gammalt från varandra
delvis skilda specialpåbyggnader företagas. Såsom
nyckeldiscipliner för det fortsatta tekniska studiet och
ali framgångsrik ingenjörsverksamhet, intaga de i
mångt och mycket en särställning. Men då de till
övervägande delen äro gräns- och hjälpvetenskaper
kunna de ej bli föremål för teknisk forskning i dess
egentliga mening utan ha som självständiga
studie-och forskningsobjekt, möjligen på ett eller annat
undantag när, sin centrala plats vid universitetens
matematiskt naturvetenskapliga fakultet. Sett mot
bakgrunden härav är det icke gärna möjligt att på den
tidrymd av mellan ett och två år, som härav
disponeras av de för civilingenjörsexamen normalt
erforderliga fyra, medhinna annat än ett, vetenskapligt
mätt, obetydligt koncentrat, och detta även med
en synnerligen forcerad undervisningstakt.
Det, som kan inhämtas, har dock ej blott till
uppgift att vara ingenjören ett nyttigt och ofta
användbart verktyg i kampen mot den motsträviga materien.
Själva den matematiska metodiken som sådan tjänar
dessutom som förebild för det sätt, på vilket
ingenjören skall nalkas ett problem, obunden av trossatser
och sådant, som verkar ögonfägnad för den olärde.
Den intellektuella kvaliteten sammansättes av
medfödda och förvärvade element, vilkas yttringar psyko
analysen ännu ej lyckats tillfredsställande skilja
från varandra. I matematikens väsen ligger
obestridligt något, som tacksamt befordrar den senare
komponenten. Härmed är antydd dess verkan på
totalkvaliteten, på tankens förmåga av åtskiljande och
jämförande, utan att detta står i motsatsförhållande
till antagandet, att den icke påverkar det förra
elementet, dvs. själva intelligensen eller, om man så
vill, den i dess ställe av Bergson insatta och
klassificerade intuitionen. Men i sin egenskap av
"kristallrymd i idéernas värld", omslutande och
genomträngande fenomenen i sinnevärlden, ligger ej blott
matematikens styrka utan också en svaghet, som dock
icke är dess egen. Den uppträder först, när prakti-
kern i tillbedjan och gripen yrsel av dess tjuskraft
ej längre kan skilja på mål och medel utan mer eller
mindre omedvetet söker pressa in den benhårda
verklighetens värld i idéernas. Denna
"matematikmentalitet" igenkännes som den ur
ingenjörssynpunkt ofruktbara teoretikerns casus, men bör ej
heller förväxlas med den äkta matematikerns, för vilken
verklighetens bilder ha föga intresse. Fallet ifråga
inträffar väl ej så ofta vid ett avsett och riktigt
umgänge med ämnet, men det ger en aning om den
pedagogiskt svåra uppgiften att ur de matematiska
vetenskapernas omfattande encyklopedi lagom avväga
de utdrag, som utan avprutning på sammanhang och
formell logik likväl befordra den för praktiken
nödiga förmågan av anpassning och
kompromisslösningar. Det gäller nog här som i allt annat, att det
ej endast är mängden av stoff utan till en mycket
stor del även dess kvalitet, som fäller utslaget. Och
härvid bör antecknas, att mycket av vad som i
matematiken är värdefullt ur ingenjörssynpunkt, det
färdigbildade och praktiskt användbara, kan ha mindre
värde för dess egen synpunkt och vällovliga strävan
att ständigt utvidga och förnya sig själv.
Kvar står dock det faktum, att alla ingrepp mot
matematikundervisningen, det må nu gälla
fackhög-skolestadiet eller det förberedande, mötas med
skepps och motstånd från alla teknici, vilka i den mogna
förtrogenheten med de matematiska hjälpmedlen
rätteligen se en av den kvalificerade ingenjörskonstens
grundförutsättningar. Gäller det emellertid att göra
dygd av en eventuell nödvändighet och inom
nuvarande ram av utbildningstid pressa in flera
läroämnen med mera omedelbart praktisk inriktning, kan
man dock knappast komma ifrån tanken, huruvida ej
en lämplig omgruppering av de tekniskt matematiska
ämnena skulle kunna delvis medverka härtill.
I den mån författarens erfarenhet av tekniskt
industriellt arbete, ävensom vid sidan härav
självständigt idkade vetenskapliga studier, kan motivera ett
yttrande i denna ej oviktiga fråga, så är den ovan
nämnda större kursen i de matematiska ämnena på en
gång både för stor och för liten. Den är onödigt stor
för flertalet med praktiskt arbete sysselsatta
ingenjörer, för vilka ett kunskapsmått är tillräckligt, som
tager sikte på det väsentligen nödvändiga för
fullföljandet av kurserna i teknologi och
konstruktionsämnen. Å andra sidan är den, med sin huvudsakliga
begränsning till de s. k. elementära funktionerna ej
tillräcklig för att möjliggöra ett framgångsrikt studium
av den matematiska fysikens mera svåråtkomliga
men ur praktisk forskningssynpunkt långt ifrån
betydelselösa partier. Man behöver blott taga sikte
på den förvandling, som kommunikationsmedlen nu
genomgå till för luftmotståndets minskande
ändamålsenligare former — med hastigheter upp till 200
km/tim. för järnvägståg — för att inse detta. Redan
studiet av teorien för kroppars rörelse i oelastiska
medier ger dock föga framgång med mindre det
komplexa talplanet och de analytiska funktionerna
tagas till hjälp, och samma blir förhållandet vid
åtskilliga andra tekniska tillämpningar av den högre
gradens matematiska fysik. Hittills har väl endast
studiet av elektricitetsläran förmedlat en närmare
bekantskap med dessa hjälpmedel, ehuru
tillämpningen på mekaniken och elasticitetsteorien även
ligger nära till hands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
