Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 50. 14 dec. 1935
- Några synpunkter på de för ingenjörsutbildningen grundläggande läroämnena, av Albert Engvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 dec. 1985
TEKNISK TIDSKRIFT
501
Det kan då knappast vara omotiverat att tänka sig
en lösning på denna fråga så, att grundläggande
kurser av lämplig omfattning i matematik och mekanik
anordnas i stort sett gemensamt för alla
fackavdelningar, men att på dessa kurser gives möjlighet till
fördjupade studier genom det påbyggande ämnet
matematik och matematisk fysik. En dylik
uppdelning innebär ju blott en omgruppering av
förmodligen redan befintliga resurser ocli skulle sannolikt icke
behöva falla på några svårare stötestenar i
organisatoriskt avseende. Vinsten av en sådan anordning
skulle kunna sammanfattas i l:o) medverkan till ökat
utrymme för de praktiskt industriella ämnena och
2:o) ökade möjligheter att producera kvalificerade
forskningsingenjörer, med den fördelen att samtidigt
få en bättre kanalisering från fackhögskola till
industri å ena sidan och från fackhögskola till universitet
å den andra.
*
Som komplement till de matematiska ämnena torde
experimentälfysiken få anses som ett mycket
värdefullt inslag i den praktiska ingenjörsutbildningen.
Det är härvid ej blott fråga om, att ingenjörs
vetenskapen är ett barn av fysiken och att den härifrån
mottager många impulser, utan överförda till tekniss
verksamhet kunna dessa impulser förvisso lämna
olika spår efter sig, beroende på huru de ingripa i
den mänskliga livsföringen. Vi finna sålunda, att
"kraftmaskinens" utveckling till sin nuvarande
ståndpunkt av fulländning utgjort det centrala mål
omkring vilket det mesta av teknisk forskning och
uppfinnareverksamhet koncentrerat sig under det
senaste århundradet. Upptäckten av termodynamikens
huvudsatser liksom av lagarna för elektrisk
magnetism och Induktion ha möjliggjort det snabba
besittningstagandet av vår nuvarande materiella position
och för övrigt befordrat en sådan ömsesdighet mellan
teknik och fysik, att gränserna mellan det ena och
det andra i många fall bli svåra att draga. Ingen
torde dock vilja bestrida, att teknisk forskning här står
inför ett till sina principer i stort sett avslutat
kapitel. Termodynamiken och elektricitetsläran, såsom
avsnitt i fysiken, äro genomplöjda till den grad, att
större och verkligt revolutionerande nyheter kunna
anses som i hög grad osannolika, dvs. så länge man
talar om teknikens behov av förbättrat energiutbyte.
Det är ej heller lätt att inse inom vilken tidrymd
gåtor och inbördes motsägelser ifråga om materia och
strålning skola vara så klarlagda, att tekniken kan
befruktas av dessa de objekt, på vilka den fysiskt
vetenskapliga forskningen nu huvudsakligen inriktar
sig. Men i trots av att tekniken så att säga praktiskt
dragit ut konsekvensen av de lagar, som omsluta
energitransformationen och därför efter den
principiella färdiggestaltningen av kraftmaskinen tvingas
att söka sig fram mera på bredden än på djupet, är
det ju uppenbart, att även ett framgångsrikt arbete i
denna förändrade riktning förutsätter bekantskap
med grunddragen av de uppbyggande elementen inom
den allmänna fysiken. Härvid bör väl i synnerhet
sådana teoretiska detaljer och beskrivningar
förekomma, som ansluta sig till och stödja experimenten. Ty
i experimentalfysiken ligger otvivelaktigt det mest
värdefulla för den studerandes kommande verksam-
het, han må sysselsättas inom snart sagt vilket
tekniskt arbetsområde som helst. Man kan utan
överdrift påstå, att kombinationsförmåga och praktiskt
sinnelag avsevärt skärpas vid det riktiga
genomförandet av en serie experiment. Deduktiva slutsatser
och idéer konfronteras obarmhärtigt med
verkligheten, varvid en sund kritisk inställning uppövas, som
skärper förmågan att gallra ut felsluten och i deras
ställe finna de riktiga sammanhangen. .
Det sagda kan måhända på många verka som en
onödig tillspetsning av problemställningen. Men vi
känna alla till, huru ödet leker med den
nyutexaminerade ingenjören, när han skall finna sin plats i
förvärvsarbetet. Vad han själv trott och tänkt, samt
kanske i någon mån specialiserat sig på under
studietiden, flyter väl mera sällan över i samma uppgift vid
inträdet i praktiken. En bättre planering
härutinnan under medverkan från industri och
praktik-nämnder skulle kanske till en del motverka detta
slöseri. Men i jämförelse med vad de stora
industriländerna kunna tillåta sig, torde en systematiskt driven
specialisering vara varken nyttig eller ens möjlig för
svenska förhållanden. De inhämtade kunskaperna få
mera karaktär av hjälp till självhjälp eller "att lära.
folk, huru de skola bära sig åt för att lära en sak".
Innebörden i detta påstående bestyrkes ytterligare av
det omvittnade förhållandet, att det för den
praktiserande ingenjören ofta är svårt att härleda sitt
handlande som beroende av det ena eller andra läroämnet.
Sett ur detta perspektiv bör tydligen sådant, som har
bredast möjliga anslutning till den kommande’
verksamheten, särskilt gynnas inom undervisningen.
Då fysiken är en empirisk vetenskap, godkänner
den ingen hypotes med mindre den kan prövas vara
sann eller åtminstone sannolik. Dat för ali filosofisk
strävan gemensamma draget, att söka det - verkliga
bakom det skenbara och fenomenella, ger därför en
mycket utpräglad hållning åt fysikens metod.
Kunskapsteoriens kritiska granskning av dess
möjligheter ledde sålunda med nödvändighet till uppställandet
av felkalkylen, i vilken experimentalfysiken äger sitt
kontroll- och revisionssystem. Vid utförandet av ett
experiment komma de härför nödvändiga medlen
strängt taget att utgöra en del av själva målet för
undersökningen och kunna därför principiellt icke
skiljas från det isolerade system, som omfattar denna.
Differentierandet av tillfälliga och systematiska fel,
tillsammans med uppfattningen om
massobservationernas betydelse, utgöra i många fall nyckeln till ett
vederhäftigt resultat av en undersökning. Så självklart
detta än må förefalla, är det likväl ej svårt att
iakttaga, huru ofta det syndas mot dessa fundamentala
förutsättningar. Man kan sålunda ställa sig den
frågan, huru många gånger en i och för sig riktig idé
till en teknisk eller organisatorisk förbättring
förfuskats på grund av bristande förmåga att klarlägga
de olika faktorernas inverkan på resultatet.
Uttrycket "det gick inte" får bli en bakväg, genom vilken
den bristande systematiken förmenar sig kunna med
klädsam uppsyn rädda sitt skinn. Idérikt och
kanske i övrigt duktigt folk, men som icke varit i
tillfälle öva konsten att organisera sitt tänkande och
handlande, kan uppvisa en framstående - förmåga att
blanda samman orsaker och verkningar, draga
allmängiltiga slutsatser av enskilda fall etc. Detta
vittnesbörd torde knappast förringas av det fak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:08 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935a/0511.html
