Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1935
BERGSVETENSKAP
3,
motstånd mot lindelarnas rörelse relativt varandra.
Som exempel härpå kan nämnas, att vid en lina med
53 mm diameter efter omläggning kring en käns och
fastspänning av de olika lindelarna medelst ett par
klämplattor med 4 st. lL,/8"-skruvar började de olika
lindelarna glida emot varandra först vid en dragkraft
av 70 ton, under det att om två raka linändar av
samma dimension som ovannämnda lina fastspändes
vid varandra med samma klämanordning, började de
glida emot varandra vid 9 tons dragkraft.
Det är mycket svårt att på grund av försök eller
prov beräkna det minsta erforderliga antalet
klämmor, enär såväl utförandet och anbringandet av
klämmorna liksom också tillskruvningen av
klämskruvarna och efteråt följande åtdragningar av dessa ha
stort inflytande härpå. Å andra sidan är ju
merkostnaden liten för anbringandet av ett något större
antal klämmor än det nödvändiga. En tillräcklig
säkerhet uppnås alltid, om man använder minst 6 st.
klämmor och beräknar klämskruvarna efter följande
formel. Om man med Fk betecknar skruvens
kärn-genomsnittsarea och med F tvärsnittsarean på den
bärande lindelen, där måtten uttryckas i mm2, så
skall
Fk = 50 + I
Därvid skall bredden på klämbygeln eller
klämplattan vara vid linor med större diametrar — 2,5 ggr
lindiametern och vid linor med mindre diameter 2,0
ggr lindiametern. Genom användandet av
ovanstående säkerhetsföreskrifter torde man alltid erhålla
en tillräcklig säkerhet mot lindelarnas glidning i
förhållande till varandra. Däremot är man ej säker på
att linan skadas genom för stark åtdragning av
skruvarna. Herbst meddelar här efter experimentella
undersökningar en tabell över de krafter, som uppnås
med följande vanliga skruvnyckellängder:
i:
3-
Skruvdiameter ......... " s/4 1 11A
Skruvnyckellängd...... m 0,70 0,85 1,00
Kraft.................kg 6 500 8 400 9 800
Spänning i skruvens kärn-
genomsnittsarea.. kg/cm2 3 300 2 350 1 700
Fig. 8. Standardiserad
linkaus (DIN BERG
1386).
Fig. 7. Olika påkänningar vid linlås med klämmorna ovanför kausen.
Med ovan angivna skruvnyckellängder uppnås
mycket lätt krafter, vilka särskilt för de mindre
skruvarna kunna verka överansträngande.
Vidare är det nödvändigt att ej
hava skruvarna för hårt tilldragna,
emedan ett tryck vinkelrätt emot
lintrådarna starkt nedsätter
lintrådarnas motståndskraft mot de
växlande dragpåkänningarna, som bero
på linans svängningar. Det har
visat sig lämpligt att draga de
översta och understa klämmorna med
kortare skruvnycklar, då särskilt
dessa klämmor vid för hård
tilldragning av klämskruvarna
inverka menligt på lintrådarna.
Därjämte kan man minska
påkänningarna genom mellanlägg av läder
eller balat-a, ehuru friktionen minskas. Detta kan
motverkas genom insättandet av flera klämmor.
Dessutom böra klämmorna (klämplattor eller
klämbyglar med skruvar och muttrar) ej ha för stor
massa. Vid linans korta tvärsvängningar kunna
tunga klämmor inverka högst menligt på lintrådarna.
Mycket dåliga erfarenheter ha vunnits med breda
klämplattor, avsedda för 4 stycken skruvar. De
användas vid linor med 50—55 mm diametrar och hade
en bredd av 170 mm och sammandrogos med fyra
D/s" skruvar. De talrika skadorna på klämställena
på linorna berodde tydligen på klämmornas stora
massa (31 kg för ett plattpar med skruvar). För
att undvika dessa svårigheter kan man ju i svåra
fall använda lättmetall till de översta klämmorna.
Själva kausen utgjordes tidigast av en
päronformigt böjd plåtränna, i vilken linan inlades.
Sådana konstruktioner kunna på grund av
böjnings-påkänningarna endast användas vid mycket små
laster. En modern kaus för större laster framgår av
fig. 8. Den består av en stålplatta, där linrännan
är nedfräst. Måtten äro standardiserade (DIN BERG
1386). För bulten, som skall bära hissen, finns
borrat ett hål. På större kausar finnas även urtag
för material- och viktsbesparing.
Oberoende av kausens form erhåller linan vid
både in- och utgåendet ur kausen skarpa böjningar.
För att minska dessa böjningspåkänningar så
mycket som möjligt böra måttförhållandena på
kausen överensstämma med de normer som framgå
av fig. 9. vänstra linlåset. Den högra bilden visar
en kaus, som medför mycket skarpa böjningar på
linan, om den skall tvingas intill kausen vid in- och
utgåendet på densamma. På den vänstra bilden äro
klämplattorna avrundade, vilket naturligtvis är en
ytterligare förtjänst gentemot det högra linlåset.
Kausen inställer sig vid belastningen snett och
detsamma gör även den del av linan strax ovanför,
där linändan är fäst vid den belastade lindelen.
En inspektion av linan, då denna är inlagd i en
kaus, är mycket besvärlig. Alla skruvförbindningar på
själva kausen och på linorna måste lossas, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
