Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEKNISK TIDSKRIFT
12 jan. 1935
KlemmiiotA
Kouiditihvz
f\ltmm.\tücÅ / 1 Kousdienherz
Fig. 17. Kellner och Flothmarms linliskonstruktion.
vid belastningen av linan. Därigenom fastklämmes
såväl linans ända som dess ingående del mellan det
yttre huset och kausen. Kausen är lagrad på så sätt,
att linan går rakt ned i det kausen omgivande huset.
Den hals, som huset bildar vid linans ingång i
detsamma, är invändigt klädd med läder, för att nötning
på linan skall undvikas. För att kausen ej skall ramla
ur linlåshuset vid slaklina är den försedd med två
starka sidoskruvar. Linändan är uppflätad och
igjuten med metall till ett huvud, vilket i värsta
fall kan sättas i spänn mot husets övre del och
därigenom höja motståndet samt åstadkomma högre
tryck emot kausen, varigenom en del av dragkraften
avlastas från de linan klämmande anordningarna.
Dragförsök med detta linlås och 31 mm lina
också vid den effektivaste smörjning av linan
visade en säker infästning av linan, som brast utanför
linlåset. Även vid belastning å provningsmaskin
med en 32 mm lina och en belastning av 65 ton,
vilket är 3 ggr så mycket, som får förekomma i
drift, visade sig låset väl bestå provet.
I motsats till förhållandet vid vanliga kauslinlås
fördelas trycket och friktionen vid denna
konstruktion över en större yta än vid klämkonstruktionerna,
och trycket blir direkt beroende av linans dragkraft
eller belastningens storlek. Linlåset har även ringa
höjd, vilket har stor betydelse för den korta del av
linan, som behöver avtagas vid varje kapning.
Yid in- och omställning av linan ställes hisskorgen
på uppställningshakar. En av skruvarna på
kaus-huset på den sida, där linändan befinner sig, uttages
och i hålet fastsattes en skruvspindel, vars andra
ända fastspännes vid linans ända. Sidoskruvarna
lossas, varefter kausen är fri. Linan drages mot
låset, så att man får slaklina, varvid själva kausen
faller fri. Nu kan linan dragas ur och inspekteras
samt åter inspännas eller omställas. Inspänningen
tillgår på det viset, att kausen föres upp i rätt läge
genom slaklinans utdragning ur linlåshuset.
Därefter fastskruvas sidoskruvarna, så att kausen är
säkrad. Härefter borttages skruvspindeln, som
hållit linändan, och skruvbulten insättes åter på sin
plats. En lossgöring och inspänning av en 52 mm lina
vid ett schaktdjup av 311 meter tog för två man
en tid av 15 minuter i anspråk. För en mindre
besiktning av linan på utgångssidan av kausen finnes
en särskild klaff, som lätt kan öppnas. Inom själva
kaushuset är linan inbäddad i konsistensfett, så att
linan är skyddad för rostbildning, för surt vatten och
yttre mekaniska påkänningar. Kaushusets hals är
också fullständigt fyllt med fett, så att vatten kan
ej nedtränga den vägen.
En konstruktion, som mycket liknar Drostes, är
den som Kellner & Flothmann för i marknaden (se
fig. 17). Denna konstruktion skiljer sig från Drostes
därigenom, att det blott är den vertikala ingående
delen av linan som genom kausens kilverkan klämmes
fast mot sidoplattorna, när linan utsättes för
belastning. Den fastspännande kraften är således direkt
beroende av belastningen. Linändan är fäst med
vanliga klämmor vid kausens ena sida.
Till denna grupp hör ju i viss mån även
Schön-felds konstruktion enligt fig. 12.
Linl&s med rak vertikal lina utan kaus.
Den typ av linlås med koniska hylsor, i vilka linan
efter upptvinning fastgjutes med någon lättsmält
metallegering, användes mest i England och
Amerika. Tillförlitligheten hos lås av denna typ är
mycket beroende av ett noggrant utförande. En enkel
omgjutning av trådarna är ej tillräcklig utan
gjut-metallen måste legera sig med lintrådsmaterialet.
Dessutom kan man räkna med att understundom
lintrådarna vid gjutningsprocessen anlöpas till
blåvärme, varvid en given följd blir, att trådarna bli
siköra och åldras snabbt. Linlås av denna typ äro
svåra att inspektera. Trådbrott och rostangrepp
kunna uppträda utan att man kan iakttaga det.
Varje inställning av linan och fastspänning av linan
i låset förutsätter en sådan gjutningsprocess, som är
omständig. Fördelen med dessa lås är att linan blir
väl centrerad, genom vitmetallen bli påkänningarna
i hylshalsen ej så farliga. Linlåset tager en mycket
kort del av linan i anspråk, vilket är fördelaktigt
både därigenom, att man vinner vertikal höjd och
vid linkapningen behöver ej så stor linlängd kasseras.
I Tyskland förekommer i mycket liten
utsträckning en liknande typ, nämligen svärdslinlåset (se
fig. 18), vilket oftare användes i andra länder. Vid
denna konstruktion inskjutes linans ända i ett
uppslitsat rör, som invändigt har mindre diameter än
linan. Nedtill är röret utformat som en ögla,
igenom vilken den hissen bärande bulten går. Det
uppslitsade röret fastgöres upptill medelst
krymp-ring vid linan, vilken längre ned medelst åtskilliga
kopparnitar är fästad vid rörhälfterna Denna
konstruktion kan endast inspekteras, när alla nitarna och
krympringen avlägsnats. Detta arbete är
omstän-digt och tager lång tid, men i synnerhet är denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
