- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1935. Bergsvetenskap /
19

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 jan. 1935

BERGSVETENSKAP

19,

fina borrslammet innehållit ungefär lika mycket
värdefulla beståndsdelar som det grova borrkaxet.
När man har att göra med dylika malmer, kan en
grov metod, som ger tillräckligt mycket gods för
analyser, vara tillfredsställande. I det mera vanliga
fallet, då värdena variera genom hela raden av
kornstorlekar, som förekomma i borrslammet, kan å andra
sidan intet prov vara riktigt eller fullt tillförlitligt,
som inte är verkligt representativt för allt material,
som lösborrats ur hålet. Om det lönar sig att lägga
ut kostnaden för djupborrning över huvud taget, så
måste det givetvis också löna sig att kosta på den
smula besvär och ytterligare utgift, som fordras för
att göra de uppgifter, som erhållas från borrningen,
så fullständiga och noggranna som möjligt. En del
företagare ha funnit djupborrning utomordentligt
värdefull för att konstatera närvaro eller frånvaro av
malm men oanvändbar för fastställande av något
tillförlitligt omdöme om kvalitén. Medan i många fall
berggrundens och malmens fysikaliska beskaffenhet
förhindrar tillförlitlig provtagning genom djupborrning
med hammarborrmaskiner, så kan i en hel del fall
de felaktiga analysresultaten återföras till bristfällig
teknik vid provtagningen. En utstuderad
provtagningsteknik kan å andra sidan vara onödig vid
högprocentiga malmer, i synnerhet när malmen är
mycket spröd, och proven till följd därav ha tendens att
bli för rika, eller när malmen är av sådan karaktär,
att ett noggrant bestämmande av dess halt ej
erfordras för att avgöra, huruvida den är brytvärd.

För noggrann provtagning vid djupborrning måste
två förutsättningar vara uppfyllda. För det första
måste allt material, som lösborras under
provtagningen, spolas ut ur hålet, och för det andra måste
allt detta gods eller en absolut representativ del
därav uppsamlas och ingå i det prov, som sändes till
laboratoriet.

Den första förutsättningen är lättast att uppfylla.
De flesta håll borras med en svag lutning uppåt, från
5° till 30° på grund av lokala förhållanden, varvid
borrslammet lätt sköljes ut med spolvattnet, I
ned-åtriktade hål fordras det vanligen luft för att hjälpa
vattnet lyfta upp borrslammet, sättet att föra in luft
har tidigare blivit omnämnt. Delvis på grund av det
hinder, kopplingarna utgöra, är det i vissa fall
omöjligt att fullständigt spola rent i nedåtriktade hål, i
synnerhet sedan de hava uppnått visst djup och hava
blivit mer eller mindre reducerade till sin diameter,
såvida ej borrstängerna dragas ur, och ett rör
användes för att pressa in vatten under tryck.

Den andra förutsättningen, att samla upp
borrslammet, som det kommer ur hålen, är den ömma punkten
vid provtagning från djupborrhål. Den vanliga
metoden att placera en plåtburk eller kruka nedanför
påhugget har diskuterats. Ett bättre sätt är att fästa
ett stycke tunn metallplåt, som man böjt, så att det
bildar en grund ränna eller munstycke nedanför hålet
för att hindra borrslammet från att delvis rinna efter
väggen bakom burken eller krukan.

Troligtvis är följande metod att samla upp
borrslammet, som använts vid Tonopah och New Idria,
Californien, den mest effektiva. En kort rörstump
(omkring 3" i diameter och 1—2 fot lång) klyves på
längden så när som på några få tum från änden, och
den kluvna delen fläkes isär, så att den bildar en
ränna. Den hela änden instickes i ett borrhål, som

slagits för detta ändamål ett par dm under påhugget
för djuphålet och förenar sig med detta 2—3 dm från
påhugget. Detta munstycke matar ut borrslammet i
behållare och hindrar förluster efter väggarna på ett
effektivt sätt. Avloppsvattnet från det första kärlet
ledes genom tvenne mindre behållare med successivt
avtagande höjd. Praktiskt taget allt borrslam
avsätter sig, innan det slutliga avloppsvattnet lämnar
systemet relativt fritt från fasta partiklar. Vid slutet
av varje provtagningsintervall dekanteras klarvatt-

Fig. 1. Provtagning vid djupborrning.

net i behållarna av, innehållet i de båda mindre
behållarna slås i den första behållaren och får avsätta
sig, det återstående vattnet dekanteras av, och
provet tillvaratages för torkning och analys.

Vid hål, som äro brant uppåtriktade, är det alltid
en besvärlig uppgift att åstadkomma ett fullständigt
utbyte av borrslammet på grund av dess benägenhet
att rinna efter borren, och ingen fullt
tillfredsställande anordning för övervinnande av denna
svårighet har hittills konstruerats.

Borrhålsprotokoll.

Borrkaxet bör alltid underkastas regelbunden
kontroll av en geolog eller annan erfaren man, som är
förtrogen med malm och bergart. Vid många gruvor
bevarar man en regelbunden följd av prov från
borrhålen med proven i små burkar eller flaskor eller
förvarade i små påsar fästade vid kartonger, på vilka
noterats alla tillhörande upplysningar, såsom
belägenhet, riktning, håldjup, datum för borrningen, provets
belägenhet i hålet, analys (om malmförande),
petro-grafiska anteckningar osv. Djupborrhål skola
protokollföras i detalj på samma sätt som
diamantborrhål eller kärnborrhål. Vanligen föras två protokoll,
borrarens och geologens, det förra ger sådana
upplysningar såsom läge, riktning och lutning av hålet, data
för början och slut, borrat djup pr skift, tagna prov
(om dessa tagits av borraren), tidsförluster genom
uppehåll och allmänna anmärkningar såsom
förändringar i bergarten, borrslammets färg, hårdhet, trasigt
eller sköligt berg observerat genom borrmaskinens
förhållande, förlust av borrvattnet osv.

Geologens protokoll skall fastställa belägenheten,
riktningen, hålets djup och data, olika genomgångna
bergarter i m, närvaro av stål, sköligt berg, gångar,
ådror, kontakter m. m., beskrivning av bergarterna,
utförda analyser och liknande data. Det har i många
fall befunnits vara möjligt att få en överraskande
mängd geologiska upplysningar genom noggrant
studium av borrkaxet. Genom att göra detaljerade
rapporter med sådana uppgifter vid den tidpunkt, detta
studium utföres, bevaras resultaten såsom en källa av
tillförlitliga upplysningar för framtiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:17:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935b/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free