Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1935
BERGSVETENSKAP
21,
ning behäftad med att lämna vilseledande resultat i
håligt berg eller då man passerar genom stråk av
skör och spröd malm. På grund av den större
vibrationen hos borrstålet blir denna felkälla mer
accentuerad än vid diamantborrning.
3. Oriktig uppfattning beträffande mäktigheten av
bergartslager eller malmkroppar kan erhållas, då
hålen skär dem i spetsiga vinklar, emedan borrkaxet ej
ger någon ledtråd beträffande den vinkel, i vilken
hålet tvärat en ådra eller ett lager.
4. I särskilt hårt berg går indrivningen sakta, och
det djup, som kan uppnås, blir starkt begränsat på
grund av reduktionen av skärdiametern. Även det
bästa stål och det skickligaste utförande ha visat sig
ineffektiva för övervinnande av detta hinder i en del
fall. Stellitbeläggning av skären torde dock mången
gång kunna lösa detta problem.
5. I uppluckrat, trasigt eller håligt berg möter man
mer eller mindre svårigheter med att skären kila fast
sig och bliva fastsittande, i synnerhet om borraren är
oerfaren, och ansträngningarna att få lös skäret kan
förorsaka brott på borrstänger eller kopplingar.
Bästa botemedlet mot dylika besvär är omsorg grundad
på erfarenhet.
PRAKTISKA ANMÄRKNINGAR RÖRANDE
VÄRMEBEHANDLING OCH BEARBETNING AV
LÄTTMETALLER.
Av ingenjör B. Adaridi.
Det svåra ekonomiska läget för järnvägarna i
Frankrike liksom i andra länder, konkurrensen med
automobiltrafiken och med andra trafikmedel har
belyst vikten av de ekonomiska problem som måste
lösas för att järnvägarna skola kunna leva och
utvecklas. Å andra sidan är det tydligt, att
järnvägarna för att kunna upptaga konkurrensen måste
nå de större hastigheter som utmärka deras
konkurrenter och måste nå dem till en lägre kostnad.
Det är allmänt bekant, att förhållandet mellan
dödvikt och nyttig last är mycket oförmånligt vid
järnvägstransporter. För att befordra ett fåtal
passagerare måste ett tågsätt av flera vagnar om 50 tons
vikt hållas i rörelse med en enormt stor
bränsleförbrukning per presterad personkilometer.
Slutligen kan anföras, att lika möjligt detta slöseri varit
under de goda åren, lika omöjligt att bära har det
blivit under den ekonomiska krisen. På så sätt har
man kommit till insikt om ett i sig självt enkelt
faktum, nämligen att man för att få en tillräcklig
avkastning måste bekämpa den farligaste fienden
till hastigheten, dvs. vikten.
Yi uppleva f. n. en fullständig revision av de
äldre konstruktionsmetoderna, vilken går ut på att
åstadkomma starka men på samma gång lätta
konstruktioner. Av denna anledning ha lättmetallerna
på aluminium- eller magnesiumbas alltmer vunnit
insteg vid konstruktionen av rullande materiel.
Passagerarevagnarna byggas delvis och motorvägnarna så
gott som uteslutande (med undantag för vissa delar)
av lättmetall.
För dessa metallers bearbetning fordras en ny
teknik, en viss omläggning av den efter
stålbearbetningen anpassade verkstadstekniken. Det är dock
ej meningen att revolutionera de invanda
arbetsmetoderna, långt därifrån, men däremot att anpassa
dem efter de nya villkoren. I stort sett erbjuder
bearbetningen av de nya metallerna inga
svårigheter; i vissa fall är den lättare än stålbearbetningen
under förutsättning, att den sker på rätt sätt och
med lämpliga verktyg.
Den noggranna värmebehandlingen utgör en
mycket viktig punkt, i varje fall då man vill erhålla
maximum av hållfasthet och bearbetbarhet hos
metallerna, och detta är ofta ofrånkomligt. Metallen
är mycket dyrbar. Dess smältpunkt skiljer sig ej
mycket från temperaturen vid värmebehandlingen,
och den senare måste ske inom mycket snäva
gränser. Det gäller att ej låta metallen smälta och att
ej göra den oduglig genom att låta den mer eller
mindre överskrida de nämnda gränserna.
I det följande skola givas några praktiska
anvisningar rörande behandlingen av valsat eller draget
material av lättmetall så som denna utbildats vid.
konstruktion av järnvägsmateriel eller inom andra
liknande industrier.
Bearbetning av arbetsstycken av duralumin.
Av de lätta legeringarna med olika
sammansättningar har duralumin fått den största spridningen
i Frankrike. Dess ungefärliga sammansättning är:
Al 95 %, Cu 4,0 %, Mg 0,5 %, Mn 0,5 %.
Draghåll-fasthet i normaltillstånd 38—42 kg/mm2,
elasticitetsgräns 25—30 kg/mm2 och förlängning 16 à 24 %.
Värmebehandlingen har stor inverkan på denna
metalls mekaniska egenskaper. Särskilt
anmärkningsvärt är, att metallen genom härdning i vatten,
åtföljd av en viss åldringsprocess, eventuellt genom
utglödgning eller genom specialbehandling låter
överföra sig till en "hård" kvalitet, vars
draghållfasthet ökats till 45 à 55 kg/mm2 på bekostnad av
tänjbarheten. I sistnämnda tillstånd har den fått
användning endast för några speciella ändamål. I
normaltillståndet är den desto mera använd. Detta
tillstånd uppnås genom härdning i vatten och en
tillräckligt långvarig åldringsprocess. Det är till
detta tillstånd man alltid måste återkomma för att
giva metallens egenskaper deras karakteristiska
optima efter de olika arbetsfaser metallen genomgått.
Å andra sidan är metallen svår att bearbeta i detta
normaltillstånd; den är spröd och tål endast måttlig
bockning. Man måste därför före bearbetningen
underkasta den en särskild värmebehandling för att
göra den mera lätthanterlig, och denna behandlings
natur bör stå i samband med bearbetningssättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
