Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
Fig. 4. Sintrad legering 95% WC + 5J8 Co. 1 600 X.
betjänar man sig av, även då man arbetar med
hjälp-metall, om den förut omnämnda försintringen
användes för att bibringa de pressade plattorna något ökad
hållfasthet och bearbetbarhet. Men vid den låga halt
av hjälpmetall som förekommer i
hårdmetallegering-arna förmår denna effekt, som ju endast förekommer
i hjälpmetallen, ej åstadkomma någon tät produkt.
Man sintrar därför dessa legeringar vid så hög
temperatur att en smält fas bildas. Genom
metallografiska undersökningar ha Hoyt5 och hans medarbetare
vid General Electric Co. påvisat att i
hårdmetallege-ringarna bildas en lösning av den hårda
beståndsdelen i hjälpmetallen. Vid de vanliga legeringarna av
volframkarbid och kobolt bildas en eutektisk
legering med 72,5 % Co och 27,5 % WC med en
smältpunkt på 1 350°C. Vid sintringstemperaturen löser
alltså kobolten upp volframkarbidkorn, företrädesvis
de minsta kornen, och mängden upplöst karbid är
tydligen en funktion av temperaturen. Man skulle
ju vänta sig. att strukturen hos den sintrade
volfram-karbid-koboltlegeringen skulle visa
volframkarbidkorn i ett bindemedel av vol-
[-framkarbid-kobolt-eutekti-kum.-]
{+framkarbid-kobolt-eutekti-
kum.+} Men i själva verket
visar bindemedlet mellan
kornen icke någon eutektisk
struktur, beroende därpå, att
det är för trångt mellan
kornen för att strukturen skall
kunna utbildas. Den lösta
karbiden avskiljes i stället på
befintliga olösta korn. Man
kan också se kristaller som
vuxit under sintringen. Se
fig. 4, som visar en polerad
och etsad yta av legeringen
vid 1 600 ggrs förstoring. Det
är denna koboltens förmåga
att under smältningen
upplösa och vid avsvalning åter
avskilja volframkarbid, som
gör kobolt särskilt lämpad
som hjälpmetall vid sintring
av volframkarbid. Man får
vid sintringstemperaturen ett
avsevärt tillskott i mängden
bindemedel, vilket åter för-
svinner efter avsvalningen, så att en möjligast tät
legering med maximum av hård beståndsdel erhålles.
Den mängd smält bindemedel som bildas under
sintringen beror icke blott på koboltmängden, utan
även på den använda sintringstemperaturen, då
höjning av temperaturen medför ökad löslighet av
karbid i smältan. Det som åstadkommer hopsintring
till en tät kropp är ytspänningen i den smälta fasen,
och det erfordras en viss minimimängd bindemedel
för fullständig hopsintring. En lägre kobolthalt måste
alltså kompenseras med en högre sintringstemperatur.
En annan faktor som har stor betydelse för
sintrings-förloppet är karbidens kornstorlek och
kornstorleks-fördelning. Karbidpulvrets yta bör vara tillräckligt
stor, dvs. pulvret vara så finkornigt att kobolten
mättas med karbid, och fördelningen av kornstorlekarna
vara sådan att kornen tillåta tätast möjliga packning.
Koboltfördelningen i den pressade biten måste
naturligtvis vara mycket likformig, så att en jämn
produkt erhålles.
Då kobolten alltså avskiljes i en relativt ren form
mellan karbidkornen, får legeringen en viss seghet.
Betydelsen därav visar sig t. e. om man försöker
använda järn som bindemedel. Därvid får man en
mycket spröd metall, förmodligen beroende därpå
att bindemedlet ej utgöres av järn utan av cementit.
Nickel är bättre, men ger ej så hård och tät metall
som kobolt. Däremot synes nickel ha visat sig
lämpligare än kobolt som hjälpmetall vid sintring av
tan-talkarbid.
För att skydda metallen mot oxidering under
sintringen arbetar man med skyddsgas i ugnen,
vanligen vätgas.
Formgivning och pi-essning.
Efter sintringen har legeringen uppnått sin fulla
hårdhet, och strukturen påverkas ej av någon senare
värmebehandling. Hårdheten är så stor, att
bearbetning kan ske endast genom slipning, varför
formgivningen sker före sintringen. De pressade plat-
Fig 5. Hydraulisk press för pressning av
pulver.
Fig. 6. Pressform för plaltor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
