Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 aug. 1935 BERGSVE
Byssland, Polen och östersjöprovinserna.
Bärnstensförande tertiära avlagringar, som
fullständigt motsvara de i Samlandet i Ostpreussen,
finnas över stora områden i Polen samt Väst- och
Sydryssland men hålla ej utvinningsbara mängder
av bärnsten. De äldsta bärnstensförande skikten
befinna sig vid Kiew och utgöras av överoceana
spondylusleror.
Bärnstensförande oligocen sträcker sig från den
ostpreussiska gränsen i väster till Wilna i öster och
i sydost ned mot guvernementen Cherson och
Tau-rien vid Svarta havet. Underoligocenen består här
av glaukonithaltiga sandiga och leriga avlagringar,
som föra bärnsten åtminstone inom vissa fläckar.
Även överoligocenen är här bärnstensförande.
De mest bekanta tertiära fyndorterna i Ryssland
äro de sobotinska lergruvorna i Kiew,
omgivningarna omkring älvarna Goryn, Sluss och Styr och
där särskilt områdena Dombroviza och Bereshniza
och Pripets stränder vid Radomysl. I
guvernementet Poltawa finnes bärnsten på bottnen av Dnjepr
vid Perejaslaw och vid stränderna av Psiol och i
guvernementet Charkow vid Udy samt i
guvernementet Jekaterinoslaw vid staden med samma namn,
som är belägen vid Dnjepr. Även öarna Peskowatyj,
Beljajew och Golodajew i Dnjepr samt
utsvällning-arna hos älven äro goda fyndplatser för bärnsten.
De sydligaste bekanta fyndorterna äro staden
Beri-slaw i guvernementet Cherson och Kachowka i
guvernementet Taurien.
De ostligaste fyndorterna i gammaltertiära skikt
inom Ryssland ha gjorts i Kaltschedansk vid
Ka-mensk i Ural, där bärnsten uppträtt tillsammans med
brunkol och påvisats av Alexander von Humboldt.
I diluviala avlagringar har bärnsten påvisats inom
centrala delarna av Ryssland i guvernementen
Moskwa och Wladimir.
I Polen har mycket bärnsten hittats vid
utgrävningar för fästningen Brest-Litowsk.
Diluviala och alluviala avlagringar inom Polen
utgöra direkta fortsättningar av områdena i Preussen.
Det är i synnerhet i närheten av älvarna Narew och
Bug inom områdena Pultusk och Ostrolenka i
guvernementet Lomza och området Prasnyss i
guvernementet Plozk. Här har man genom grävningar
utvunnit bärnsten vid Myzniez, Ostrolenka och
Praschnischa.
östersjöprovinserna, Finland..
I Östersjöprovinserna förekommer bärnsten
uppkastad utefter kusterna i Riga-bukten och söderut
till Ostpreussen. På enstaka ställen har man funnit
den på de finska kusterna och på stränderna av ön
Ösel. I Finland har man t. o. m. funnit bärnsten i
diluvial lera från Ekenäs. I allmänhet gäller här
för kustfynden att ju längre mot norr man kommer,
dess mindre bli bärstensstyckena och dess mera
sparsamt förekomma fyndställena. På spridda ställen
på Domenäsudden vid Windau och Libau kastas
den upp på kusten, oftare finnes den dock längre
söderut i trakten av Rutgau och Polangen i
Kurland, där den upphämtas från havsbottnen och
ut-gräves inne i landet, i synnerhet icke långt från
Pap-laken vid Libau och Laidsen vid Talsen.
Understundom finnes den i bottenavsättningar på insjöar
TENSKAP 59
Fig. 4.
och torvmossar. Vid torrläggning av sjön Ångern i
Kurland omkring 1850 fann man stora mängder
bärnsten på stränderna och bottnen.
Om tillvaratagandet av bärnstenen ur vatten och
bärnstensförande avlagringar.
Ur vatten.
Det äldsta tillvaratagningssättet för bärnsten torde
väl vara den sedan urminnes tider brukade
upj)-plockningen utefter kusterna av Nord- och
Östersjön efter stormar. Att fiska upp bärnstenen ur
vattnet och från havsbottnen utefter kusterna är
även ett urgammalt fångstsätt och torde hava
uppkommit därigenom, att fiskarna ofta erhöllo
bärn-stensstycken i sina fisknät. Sedan har denna metod
mer och mer fullkomnats. Det är särskilt vid
Samlandets kuster som man använder sig av dessa
metoder. De benämnas för "Schöpfen" och "Stechen".
Med Schöpfen menas, att männen klädda i höga
läderstövlar gå ut så långt de kunna i
bränningarna och söka medelst håvar få in så mycket som
möjligt av de bärnstensförande tångmassorna på
land, varest stenen plockas ut av kvinnor och barn.
Vid Stechen förfor man så, att man vid klart, lugnt
vatten for ut på sjön till 5 à 6 m djupt vatten.
Bärnstenen blänker mycket starkt och är därför
lätt att se, när det är lugnt. Med på upptill 6 m
långa störar och stänger fastsatta klor lossade man
bärnstensstyckena från bottnen och upptog dem
försiktigt med håvar, vilket framgår av fig. 4. Yid
byggandet av kajer och fästningar utnyttjade man
tidigare här, där fast sten var svår att få, de block
som uppträdde på havsbottnen. Yid udden
Briister-ort, där havsbottnen utgjordes av blå jord, hade
man på detta sätt upptagit alla större stenblock inom
ett område. Sedan skrapade man bottnen med
håvar, vilkas kanter voro försedda med eggar, och
uppfiskade den lösgjorda bärnstenen tillsammans
med småstenen.
I början av 1700-talet började man försöka ta upp
bärnstenen med dykare och regeringen sände därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
