Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1935
BERGSVETENSKAP
63,
År Uppfordrad Inköpt Press- Smält
bärnsten kg bärnsten kg bärnsten kg bärnsten kg
1900........ 389 000 22 000 195 000
1901........ 397 000 — 19 000 188 000
1902........ 406 000 — 24 000 184 000
1903........ 416 000 _ 22 000 160 000
1904........ 427 000 — 13 000 166 000
1905........ 371000 [-Under-jords-utvin–] {+Under- jords- utvin-+} — 18 000 174 000
1906........ 365 000 7 400 26 000 136 000
1907........ 382 000 9 200 32 000 52 000
1908........ 376 000 10 900 18 000 154 000
1909........ 380 000 ning 11200 24 000 188 000
1910........ 386 000 13 900 29 000 226 000
1911........ 383 000 17 900 24 000 119 000
1912........ 407 000 25 800 23 000 109 000
1913........ 433 000 32 100 23 000 236 000
1914........ 158 000 18 525 7 000 164 000
1915........ 75 000 16 900 2 000 183 000
1916........ 79 000 Under- 15 300 3 000 71000
1917........ 90 000 jords- 32 000 5 000 114 000
1918........ 189 000 och 13 000 7 000 68 000
1919........ 137 000 dagut- 15100 10 000 88 000
1920........ 248 000 vin- 27 300 12 000 87 000
1921........ 156 000 ning 31000 14 000 99 000
1922........ 329 000 14 100 18 000 126 000’
1923........ 397 000 19 300 21 000 134 000
1924........ 437 000 32 400 11000 129 000
1925........ 497 000 Dagut- 35 300 8 000 252 000
1926........ 499 000 25 000 13 000 231000
1927........ 380 000 vin- 25 000 11 000 254 000
1928........ 435 000 ning 20 000 9 000 253 000
1929........ 464 000 22 400 12 000 226 000
1930........ 449 000 28 600 11 000 292 000
der ur bärnsten, vilka han innefattar i ädla metaller.
Även andra lyxföremål tillsammans med guld och
silver tillverkas vid denna tid. Under femton-,
sexton- och sjuttonhundratalen användes bärnstenen
mycket som råmaterial för konsthantverket, och
många vackra saker sågo dagen. Små skrin,
bläckhorn, pennskaft, bägare, skålar, kedjor, armband,
kannor, porträtt, statyetter, krucifix osv. framställdes
i stora mängder. Den största utvecklingen av
användningen av bärnsten var då den genom firman
Stantien & Becker i slutet av 1800-talet började
begagnas till framställning av rökrekvisita (pip-,
cigarr- och cigarrettmunstycken, skaft och andra delar
till pipor) och pärlor, konst- och husgerådsföremål.
Senare fortsatte firman Moritz Stumpf & Sohn i
Danzig denna industri och försökte utvidga den
genom framställning av smycken, där bärnsten
användes tillsammans med ädla metaller.
Pressbärnstenen eller ambroiden består ju till
100 % av äkta råbärnsten men har ej så vackra
färger. Den är billigare och användes huvudsakligen
till cigarr- och cigarrettmunstycken. En tid
användes den på grund av sina isolerande egenskaper
såsom isolationsmedel inom elektrotekniken. Numera
är dess roll där betydligt inskränkt, då andra lättare
formbara material ha framkommit.
De genom torrdestillation av de minsta
bärnstens-styckena erhållna produkterna: bärnstenssyra och
bärnstensolja, vilka destillera över och resten i
retorten bärnstenskolofonium ha alla vunnit stor
användning.
Bärnstenssyran skiljes från bärnstensoljan genom
utkokning med vatten och utvinnes sedan ur vattnet
genom kristallisation eller bortkokning av vattnet.
Den bildar en smutsig brungul massa,
råbärnstens-syra, som ytterligare renas. Bärnstenssyran och dess
salter ha användning inom medicinen men framför
allt vid framställning av vissa färger.
Bärnstensoljan är mörkbrun och kan renas på
flera sätt. I luft och ljus blir den dock alltid åter
mörkbrun och tjockflytande. Tidigare användes
även den inom medicinen, men numera tjänar den
endast som råmaterial till framställning av de s. k.
bärnstensfermssorna.
Bärnstenskolofonium, som utgör torr återstod vid
destillationer, utgör en glasig, gulbrun massa med
grön fluorescens. Den är spröd och lätt att riva till
fint pulver. Den giver löst i flera lösningsmedel
t. e. bensol ett gott lack, som utmärker sig för hög
glans och stor hållfasthet. Det äkta bärnstenslacket
måste också hålla smält bärnsten, om det skall få
sina allra utmärktaste egenskaper.
Tidigare tillskrev man bärnstenen övernaturliga
egenskaper. Den användes i form av amuletter som
botemedel mot onda makter. Så trodde man, att
den ägde en själ och liknade den vid magneter.
Aristoteles kallade bärnstenen för elektron och det
är härifrån som elektriciteten fått sitt namn.
Bärnstenen i olika former utgör också ett åtråvärt
föremål för samlare.
Handeln med bärnsten och priser.
Det är självklart att ett så dyrbart och användbart
ämne som bärnsten redan tidigt torde ha utgjort en
högt uppskattad handelsartikel och väckt stort
intresse bland köpmän. Redan 1500 före Kristus har
man kunnat följa dess väg utefter Rhen och Po till
Orienten. Senare spreds den längs Donau ned till
Svarta havet. Innevånarna i Tyrus och Sidon
hämtade direkt sjöledes bärnsten från Jylland 1300—1100
före Kristus och senare fenicierna. Grekerna torde
hava hämtat sitt material från Ostrolenka i Polen.
Omkring 250 f. Kr. hämtade ligurier och etrusker
bärnstenen från de ostfrisiska öarna.
Trots alla förändringar och folkvandringar behöll
bärnstenen sitt värde t. o. m. under medeltiden.
Vissa lagar stiftades för dess utvinning,
egendomsförhållanden beträffande förekomsterna, för handeln
med och bearbetningen av densamma. Den s. k.
bärnstensregalen instiftades, enligt vilken bärnstenen
förklarades för statens egendom. Det var först de
pommerska hertigarna som innehade rättigheterna
för kusterna kring Danzig. Sedan övertogos dessa
av de tyska riddarordnarna, vilka använde dem på
samma sätt och efter samma former som de tidigare
pommerska hertigarna. I ett större antal kuststäder
bildades ett s. k. bärnstenssvarvarskrå, vilket på
orten övertog utvinningen och bearbetningen av
bärnstenen. Det äldsta skrået bildades i Brügge
under 1300-talet, sedan följde Lübeck (1300-talet),
Stolp, Colberg, Danzig (1470), Elbing (1593), och
Königsberg (1641). Skrået i Königsberg bestod i
sina ursprungliga former fram till 1811. Under
1400-talet voro huvudorterna för handeln med
bärnstens-varor Venedig, Frankfurt a. M., Köln och Nurnberg.
Regalen utövades i tämligen oförändrat skick ända
till år 1811. Strandinnevånarna voro enligt denna
tvungna att uppsamla bärnstenen på stränderna och
att mot en mycket ringa gottgörelse överlämna
bärnstenen till staten, som försålde den. Då inkomsterna
av regalen ständigt minskades och då den dessutom
verkade demoraliserande på strandinnevånarna, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
