Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1935
asbestfyndigheterna i Ural voro kända redan 1720.
Fyrtio år senare sökte Peter den store tillgodogöra
sig desamma, men man kunde ej finna lämpliga
användningsområden. Det var först i slutet av
1800-talet, som asbesten erhöll teknisk betydelse.
Här brytes asbesten med dagpallbrytning.
Arbetslönerna äro låga och det finnes gott om folk,
varför man här använder arbetare i stor utsträckning.
På några ställen i Ural (tidigare guvernementet
Perm) finnes gångar av flera hundra meters längd.
Hur djupt brytvärd asbest finnes, är ej undersökt,
men borrningar ha visat, att på 300 meters djup
under dagytan finnes asbest av god kvalitet.
Ehuru den ryska asbesten är något sprödare än
den kanadensiska, anses den såsom handelsvara fullt
jämförlig. Den ryska asbesten har något högre
järnhalt. Uralserpentinens halt av asbest ligger mellan
2 till 4 %. De ryska fibrerna kunna understundom
vara längre än de kanadensiska, och de äro lätta att
spinna till alla garnsorter. Produkter av den ryska
asbesten äro lättare än produkter av den
kanadensiska, och därför föredrages ofta den ryska, då det
gäller att hålla ringa vikt, t. e. vid isolering av
skepps- och lokomotivångpannor.
Ända till för mycket kort tid sedan bröts den
ryska asbesten, vars moderbergart är mycket lös, för
hand medelst hackor, och asbestådrorna
avknackades även för hand.
Den nuvarande ryska regimen söker på allt sätt
öka produktionen av asbest. Den införde modern
anrikning för uttagningen av asbesten ur det brutna
rågodset. Man insatte tuggar för krossning av
godset och lät sedan stycken gå på plockband, från
vilka de asbesthaltiga styckena uttogos för hand. Ur
det på detta sätt anrikade materialet kunde genom
en ytterligare målning uttagas ca 20 % i form av
medellånga och kortare fibrer. Genom mekaniseringen
hade utbytet förbättrats avsevärt, Man tänker
förstora dessa anläggningar för varje år. Under
sommarmånaderna lösbrytas och skrädas av många tusen
arbetare så stora mängder rågods, att
anrikningsverket kan hållas i gång hela året runt.
3. Afrika.
I sydafrikanska Unionen, som omfattar Transvaal,
Natal och Kapkolonien, och i staten Rhodesia finnes
det gott om asbest.
I Kapkolonien finnes rikligt med blå asbest, som
i synnerhet lämpar sig för tekniska ändamål, där man
begär stor syrabeständighet. Specifika vikten hos
denna typ är även lägre än hos krysotilasbesten.
Dess fibrer äro visserligen delvis spinnbara, men de
äro ej så elastiska, troligen beroende på den höga
järnoxidhalten. Brytningen och uppfordringen av
den blå asbesten är vanligtvis mycket primitivt
anordnad. Den typ av blå asbest, som finnes här, går
under namn av krokydolit och är variant av ett
horn-bländemineral. Själva fyndorterna äro belägna i en
smal gördel av småbergigt land, som till en längd
av 700—800 km sträcker sig i nord-nordostlig
riktning in i Transvaal. Denna sträcka är ej brytvärd
hela vägen. Långt i söder ligger fyndorten Prieska,
där man utvinner de bästa fibrerna. På mitten av
gördeln finnes en annan berömd gruva Kuruman.
Moderstenen är här en slags jaspis av gul, röd eller
brun färg, vilken är ett av de hårdaste mineral man
känner och samtidigt har hög järnhalt. Den
omsluter som en skorpa ådrorna och gångarna av
asbest, vilka kunna vara flera hundra meter långa,
Ådrorna ligga tätt intill varandra ofta inom mindre
än 1 fots avstånd, men avståndet till nästa lager av
ådror kan vara 20 till 50 fot. Ådrornas tjocklek
varierar från 3 mm till 5 cm och däröver.
Brytningen av den blåa asbesten erbjuder ur
teknisk synpunkt två fördelar framför brytningen av
den vita. Gruvorna här äro fullständigt fria från
vatten och moderstenen är så stark, att några stöd
av gruvtimmer ej behövas. Asbesten är så skarpt
skild från omgivande berg, så att detta senare
mycket lätt kan ursorteras och kvarlämnas som fyllning.
Arbetarna, som utgöras av infödda, ha
leveranskontrakt, att mot kontant betalning avlämna
bestämda mängder asbest. Avlämnas överskott
utlämnas premier för den överskjutande mängden.
Driften skötes ofta i liten skala av farmare, vilka
med små kapital kunna hålla sådan drift i gång.
Brytningen bedrives orationellt och gruvorna likna
mest rått- eller kaninbon.
Utom den från Kapkolonien kommande gördeln,
som för blå asbest, finnas i Transvaal även några
fyndorter för serpentinasbest, som där kallas amiant.
Denna senare ligger i kalksten och har under
senaste tiden upptagits till brytning av flera bolag.
Den i norra och nordöstliga delarna av Transvaal
brutna asbesten är mineralogiskt sett en
hornblände-asbest, som kallas för amosit och som håller hög
järnhalt. Man började år 1914 med brytningen och
denna har utvecklats mycket raskt. Fibrerna äro
ända till 15 cm långa, men spröda. Färgen
varierar från gråvit till mörkbrun, alltefter renheten och
graden av förvittring. Asbesten ligger här i
järnrika skiffrar. Motståndsförmågan mot angrepp av
syra etc. är mycket stor hos denna asbesttyp.
Den första asbesten i Rhodesia upptäcktes först
år 1908 i södra Rhodesia. Under de senare åren har
produktionen gått upp mycket starkt. Kvaliteten
hos denna asbest, som är en serpentinasbest, är
mycket hög och fibrerna äro långa. Det är lätt att
skilja dem från bergarten, i vilken de sitta. Man
sorterar de utvunna fibrerna i tre sorter efter längd
(vilken kan gå upp till 7 à 8 cm), färg och
bearbet-barhet. Omkring 40 % av det utvunna
asbestmaterialet lämpar sig utmärkt till spånad. Efterfrågan
på asbest från Rhodesia är så stor att produktionen
ej tillfredsställer densamma. De maskinella
anordningarna stå därför under ständigt utbyggande.
Huvuddelen av materialet från Rhodesia går till
Europa och Förenta staterna.
4. Amerika.
I Förenta staterna började någon nämnväx-d
produktion av asbest först omkring år 1903, ehuru man
redan år 1872 upptäckte fyndigheter med värdefull
asbest i Ash Creek-distriktet, varest den största
asbestgruvan i U. S. A f. n. är belägen.
Den största delen av asbesten här utgöres av
amfibolasbest, som endast kan användas inom
tekniken i begränsad omfattning. Någon export av
detta material har ej varit möjlig.
Först år 1903 fann man i närheten av staden Globe
i Arizona en vacker, vit krysotilasbest med upp till 8
cm långa fibrer. Fyndigheterna ligga inom indian-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
