Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1935 - Litteratur - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEKNIS K T I D S K R I F T
5 jan. 1935
Inom den sålunda begränsade ramen synes bokens
innehåll väl anpassat. Framställningen är klar och
redig, vilket för den närmast tänkta läsekretsen
givetvis är ett huvudvillkor, figurerna lättfattliga och
enhetligt utarbetade.
J. K.
Elektrisk buesveising. En lærebok for sveisere, av
Ole Hvamb, verkstedsingeniør ved statens teknologiske
institut. Aschehoug & Co, Oslo 1934. 119 sid. 125 fig.
Der elektrische Widerstand des menschlischen
Kör-pers gegen technischen Gleich- und Wechselstrom. Von
Dr-ing. A. Freiberger. Verlag J. Springer, Berlin 1934.
146 sid. 8 fig. Pris Rm 9: —.
Det väsentligen nya i detta arbete är de omfattande
och systematiska undersökningar, som förf. verkställt
på lik, för att komma till en säkrare uppfattning av
det elektriska motståndets natur än vad de sporadiska
analyserna av aktuella olycksfall medgiva. Härvid har
visat sig, att själva huden vid lägre spänning — upp
till 500 voit för hand- och fotytor, ca 200 voit för
kroppen i övrigt — utgör ett icke oansenligt dielektriskt
skydd, så att inom dessa spänningsgränser strömmen
genom kroppen bestämmes praktiskt taget enbart av
hudens motstånd och kapacitet. Vid högre spänningar
genomslås hudens hornlager, varefter kroppen i övrigt
erbjuder samma motståndskaraktär som en saltlösning,
dvs. ett visst beroende av temperaturen. Genom nya
försök har det lyckats Freiberger att bestämma detta
beroende. Medelvärdet för motståndet hand—fot eller
mellan bägge händerna på en levande kropp utgör ca
1 000 ohm. Vidare har genom särskilda
försöksanordningar utrönts strömfördelningen inom kroppen under
olika förutsättningar, ävensom en del andra förhållanden.
Det refererade försöksmaterialet synes erbjuda
möjligheter att vinna en klarare uppfattning om de
elektriska dödsfallens natur och erbjuder onekligen mycket
av intresse, som bör uppmuntra till fortsatta
forskningar.
J. K.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska eleklroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll sammanträde på
föreningens lokal fredagen den 16 november 1934 kl. 19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktör R. Liljeblad, varefter protokoll från
sammanträdet den 19 oktober 1934 upplästes och godkändes.
I föreningen invaldes generaldirektör Gösta Malm
och civilingenjör P. G. Nylén.
Föreningen fastställde därefter sammanträdesdagar
för år 1935 till:
för kraftteknik den 18/1, 15/2, 15/3, 26/4, 20/9,
18/10, 15/11,
för teleteknik den 1/2, 1/3, 5/4, 4/10, 1/11, 6/12.
Datum för sammanträden i maj och december blevo
icke fastställda.
Härefter skred föreningen till val av styrelse m. m.
för år 1935. Valresultatet har meddelats i tidskriftens
decembernummer 1934.
Efter de formella ärendena överlämnades ordet till
tekn. dr F. Dahxgren, som inledde en diskussion över
ämnet "Distansskydd och distansreläer i elektriska
kraftanläggningar". Inledningsföredraget publiceras i
tidskriftens februarinummer.
Inledaren redogjorde med hjälp av diagram för de
utlösningstider, som i radial- och ringsystem kunna
erhållas med de nu tillgängliga reläskydden, nämligen
inverttidöverströmsreläer, konstanttidöverströmsreläer
samt impedansreläer. Härefter ingick talaren på
principerna för distansreläer samt redogjorde för olika
firmors konstruktioner, bl. a. Brown Boveri, Siemens,
AEG., Westinghouse, Paul Meyer och Jacobsen.
Inkopplingen av distansreläer i kraftnät bereder
ibland svårigheter speciellt i sådana fall, då man vill
skydda sig mot tvåpolig jordslutning å ömse sidor om
reläet. Andra komplikationer uppträda, om avstånd till
kortslutningen behöva mätas såväl före som efter en
stjärntriangelkopplad transformator. Såsom
hjälpmedel då det gäller mer komplicerade fall angav talaren
användningen av reläer med mycket snabb mätning.
Härefter redogjordes för en intressant koppling av ett
distansrelä, enligt vilken man använder de med- och
motroterande symmetriska ström- och
spänningskomposanterna i kortslutningsögonblicket för
mätningsändamål.
Slutligen sammanfattade dr Dahlgren fördelar och
nackdelar vid användning av distansreläer contra andra
relätyper.
Under den på föredraget följande diskussionen
yttrade sig ett flertal medlemmar. Sålunda framhöll tekn.
dr R. Lundholm, att distansreläer måste hava mycket
snabb utlösningstid, så att pendlingsfenomen
förhindras. Likaså uppställde talaren vissa krav på
di-stansreläernas effektförbrukning. Under
diskussionens senare del visade det sig dock, att man icke
kunde möta de uppställda kraven, utan man måste
belasta strömtransformatorerna med 5—10 VA och
spän-ningstransformatoreraa med ca 100 VA.
Tekn. dr I. Herlitz kompletterade inledarens
synpunkter beträffande distansskyddens funktion vid nät
matade från två eller flera kraftstationer. Vidare
kompletterade talaren den av dr Dahlgren angivna
formeln för ett distansrelä med kopparlikriktare.
En del av diskussionen kom att röra sig om
erfarenheter från nät utrustade med distansskydd, i detta fall
av Siemens konstruktion. Under denna del meddelade
driftchef T. Strand, hur distansskydden anordnats och
fungerat i ringnäten för Irlands kraftförsörjning,
överingenjör N. Lindblad meddelade själv samt uppläste
en skrivelse från ing. Schinkler vid Kraftverks a.-b.
Gullspong—Munkfors rörande Siemens’ distansskydd
och deras funktion i nämnda kraftbolags nät.
Ingenjörerna Petersén och Dahlby hos Asea
redogjorde för Aseas distansreläer och demonstrerade en
modell. Av denna redogörelse framgick, att Asea icke
som övriga firmor sökt inskränka antalet reläer till
minsta möjliga utan i stället inbyggt ett flertal dylika
i en större enhet. Talarna framhöllo vissa fördelar
med Aseas så utförda distansreläer, men det torde
vara en öppen fråga, huvudvida icke flera nackdelar
äro förknippade med ett så pass komplicerat
distansrelä.
Fördelar och nackdelar med impedans- kontra
reak-tansreläer berördes även av flera talare. Till
diskussionen i denna fråga bidrogo herrar Andreason,
Eskilsson, Lindblad samt inledaren dr Dahlgren.
Sammanträdet, som var besökt av ett 100-tal
medlemmar, slutade kl. 20,15, varefter en gemensam supé
med samkväm vidtog. Under samkvämet framförde
ordföranden föreningens tack till dr Dahlgren, som i
7 år på ett uppoffrande och förtjänstfullt sätt tjänat
föreningen såsom sekreterare. Dir. Liljeblad vände
sig även till den nyvalde ordföranden dir. Hemming
Johansson med ett hälsningstal, vilket den senare
besvarade.
H. Sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
